Jätten. Fantasins kraft kommer från norr. Filmens bildspråk kontrasterar det färgssprakande Norrland med Göteborgs gråare realism.

 

Grunden rörs av boule, en jätte och förändring

 

Det rådde premiärstämning på Cnema i fredags kväll. Invigningsfilmen Jätten är filmskaparen Johannes Nyholms långfilmpremiär. Det är en fantastiskt vacker film om utsatthet, om sökande, fantasins makt och om boule.

Efter filmvisningen följde samtal med huvudrollsinnehavaren Christian André och producenten Maria Dahlin.

Det är premiärkänsla på CNEMA. Det är Sverigepremiär på invigningsfilmen Jätten som inleder Flimmers 18:e filmfestival. Invigningen börjar med att festivalens arrangörer berättar om årets tema, ”Staden”.

– Vi är alla påverkade av staden. Antingen älskar vi den, eller hatar den, säger Karin Lundahl som är programansvarig för festivalen.

Anders Grentzelius, Flimmers verksamhetsledare, tackar alla som arbetat hårt med denna festival, och säger att utan alla volontärer skulle festivalen inte finnas.

 

Kalas. Jätten handlar om vänskap och om förändringens kraft.

 

Rikard fyller strax 30. På boulebanan så träffas han av ett klot i huvudet. När han vaknar upp på sjukhuset säger han: – Mamma. Mamma.

Rikard kan på grund av sin autism knapp prata. Men med humor och välvilja från omgivningen så gör han sig ändå förstådd. Den närmaste vännen Roland gör allt för honom. Det känns som att de är bröder. Roland är också med i bouleklubben Tre kulor.

Läkarronden förklarar hur speciell hans funktionsnedsättning är. Missbildad och kortväxt.
– Det måste vara ett syndrom, hävdar överläkaren.

Mamman till Rikard blev psykotisk när han föddes, och kunde inte ta hand om honom. Han skiljdes från sin mor som barn, men är fast besluten att återförenas med henne. För att nå sitt mål tar Rikard hjälp av boule, en 50 meter lång jätte och sin vän Roland, fantastiskt gestaltad av Johan Kylén.

När ett bouleklot slår i backen så darrar marken till. I golvet på en lägenhet dundrar det. Och i takt med att Nordiska mästerskapen närmar sig, så dundrar det i Rikards golv, på boendet för funktionshindrade i Göteborg. I Lappland dundrar det också. En varelse börjar sin vandring söderut, och marken skakar.

Jätten tog sin början för fyra år sedan, ett manus av Johannes Nyholm. Budgeten låg på 20 miljoner, och är därmed en lågbudgetfilm i svenska mått.

Johannes Nyholm väckte stor uppmärksamhet redan med sin första kortfilm Dockpojken (2008) som bland annat visades i Quinzaine-sektionen i Cannes. Det gjorde även hans nästa två filmer – Drömmar från skogen (2009) och Las Palmas (2011). Las Palmas tog dessutom hem Guldbaggen för bästa kortfilm. Jätten är hans långfilmspremiär.

Huvudkaraktären spelas av Christian Andrèn. Det är ett skådespel som får mig att tappa andan. Han ÄR Rikard. Och Rikard är extremt viljestark och envis. Trots hans återkommande svimningar och dåliga hälsa, synskador och spott och spe från andra, så ger han inte upp. Han spelar för Mamma. Och han ska vinna.

Filmen är fantastiskt vacker. De rika färgsprakande scenerierna från Lappland, samsas med den gråa realismen i staden, Göteborg. Den gråa realismen sprängs av värmen och humorn från karaktärerna. Människorna runt Rikard, är ibland på gränsen till nedlåtande, men genom hans öppenhet och deras uppenbara omtanke så stör det inte. Rikard är en respektingivande person. Människor ser upp till honom, hans storlek till trots.

Filmen behandlar det svåra, med lätthet. Utsatthet leder till sagor om jättar och troll.

Eller är det sagor och fantasier? Det är upp till publiken att avgöra menar producenten Maria Dahlin och Christian Andrén, huvudrollsinnehavare. De svarar på frågor efter visningen.

Maria Dahlin berättar om producentens roll och varför hon fastnade för manuset för fyra år sedan.

– Johannes Nyholm berättar om utsatthet, på ett sätt som inte är typiskt svenskt. Den blandar lekfullhet med allvar.

Christian Andrén berättar sin historia. Han sökte egentligen en biroll och trodde att det var ett skämt att han skulle spela huvudrollen. Hans mamma har sagt att han skulle söka jobb bakom scenen, men han har alltid velat agera.

Under inspelningarna så var Christian i mask. Den krävde 3,5-4 timmar i sminket och 40 dagar, den tid som det tog för scenerna att bli färdiga. Masken begränsade honom, så han var praktiskt taget tyst under hela inspelningstiden.

– Det tog han igen på avslutningsfesten, menar Maria Dahlin.

Filmen har redan visats på filmfestivaler. Den möttes av stor entusiasm på Toronto International Film Festival och vunnit pris i San Sebastian häromveckan.

Enligt min mening är den värd all uppskattning och kommer att bli en dunder-succé i Sverige också.

© Text: Malin Ringdahl
© Foto: Garagefilm/Norrköpings filmfestival Flimmer

CNEMA Norrköping

30 september – 9 oktober 2016
Norrköpings filmfestival Flimmer
86 filmvisningar, spelfilmer, kortfilmspaket, dansfilmer, filmsamtal
samt Filmquiz, Guldsvanen, Filmbranschdag, Flimmerfest
Arr: Filmföreningen Flimmer

30/9 – invigningsfilm
Jätten
Manus/Regi: Johannes Nyholm
Fotograf: Johan Nyholm
Producent Maria Dahlin, Morten Kjems Juhl
Garagefilm 2016

MEDVERKANDE
Christian Andrén som Rikard
Johan Kylén som Roland
Anna Bjelkerud som Elisabeth
Linda Faith som Lina

LÄNKAR
Garagefilm hemsida Jätten imdb
Filmföreningen Flimmer hemsida Facebook Filmfestival
Norrköpings filmfestival tar plats i staden reportage Kultursidan.nu 29/9 2016
Från romantik till skräck på Flimmer krönika Kultursidan.nu 27/9 2016