Förhandling. Truffaldino (Mattias Schönbeck) träder i tjänst hos sin andre herre, herr Florindo (Klas Johansson).

Sättet att få dialogen att kännas improviserad

Ständigt hungrige Truffaldino skaffar dubbla jobb. När Magicom spelar Två herrars tjänare av Carlo Goldoni uppstår förvirring, förveckling och stor komik, kanske lite kärlek också. Plats för skratt och publikkontakt i Brunnssalongen.

Om man liksom jag gillar Molière och hans komedier, så bör man ta sig till Söderköpings brunn och titta på Två herrars tjänare som teaterensemblen Magicom sätter upp där. Där finns plats för skratt. Många skratt! Och precis som så ofta hos Molière, så är det en tjänare som är den smarte, klurige, påhittige och initiativrike. Ja, här är det betjänten Truffaldino, så underbart, härligt och skickligt spelad av Mattias Schönbeck.

Två herrars tjänare är en komedi skriven av Carlo Goldoni. Ett namn som var en ny bekantskap för mig, men så icke om man kan sin teaterhistoria. Jag blir dock nyfiken så jag läser på: Goldoni var en ”framgångsrik och populär dramatiker, en Italiens Molière”, läser jag och konstaterar att det var ju precis min känsla.

Goldoni ”förändrade och förfinade det italienska skådespelet” genom att låta Commedia dell’ artens fasta figurer bli verkliga personer, sådana som improviserade och var lätta att känna igen, så som vem som helst. Som du och jag. Favorittemat var människors vardagsliv.

För regissören och skådespelaren Mats Huddén är Goldoni alls inget nytt namn. Detta är ensemblens femte uppsättning skriven av just Carlo Goldoni. Det är lätt förstå att de gillar att spela dessa komedier. De måste vara verkligt roliga att spela, och det är tydligt att ensemblen har roligt. Att dessutom spela i denna charmiga teatersalong vid Söderköpings brunn måste vara än roligare. Det blir dock sista gången, Brunnssalongen ska i framtiden användas som konferenslokal. Lite synd kan jag tycka.

Uppståndelse. Truffaldinos besked om att nyförlovade Clarissas förre fästman anlänt ger en dramatisk start.

Men låt oss ta det från början: Vi befinner oss i Venedig. Året är 1745 och familjerna de Bisognosi och Lombardi har just förenats genom trolovning. Två personer kommer resande från Turin, den ena kvinna förklädd till man, den andra på flykt undan en mordanklagelse. En ständigt hungrig tjänare, Truffaldino, kommer på att om han tar tjänst hos båda dessa herrar kan han få dubbla förmåner. Han kan äta dubbelt. Så fiffigt!

Naturligtvis uppstår en rad förvecklingar, stor förvirring och det gäller att ha tungan rätt i mun så man vet vad man har sagt till respektive herre.

Det är nu dråpligheterna börjar. Truffaldino trasslar in sig i den ena lögnen efter den andra, allt i syfte att inte avslöja sitt dubbelspel. Han ger pengar till fel herre, blandar ihop brev och presenter, blandar ihop herrarnas persedlar. När han skall servera båda sina herrar middag på samma gång får han sannerligen jäkta. Det är inte lätt att komma ihåg vem som ska ha vad, och vad man sagt till den ena och till den andra. När han trasslar in sig lite för mycket ”uppfinner” han en annan tjänare Pinoccio, som han ger skulden för allt trassel.

Gamla bekanta. Frederigo/Beatrice Rasponi (Josefin Schönbeck) tar in hos värdshusvärden Brighella (Fredrik Pettersson).

Förutom den skojiga, förvirrade, galna handlingen så gillar jag också närvaron i spelet. Publikkontakten. Hur de plötsligt, kan titta upp och ställa en fråga till någon i publiken? Det ger en speciell och mycket rolig effekt.

Min absoluta favorit har jag redan nämnt, nämligen Mattias Schönbeck i rollen som Truffaldino. Han ska också en eloge för den förfärliga tolkningen av O sole mio som medförde fullständigt gapskratt. Helt underbar!

Jag gillar också Josefin Schönbeck som Frederigo/Beatrice Rasponi och Johan Ivarson som den svartsjuke Silvio är inte alls dum han heller.

Men hellre än att nämna rollprestationer vill jag skriva om uppsättningen som helhet. Sättet att få dialogen att kännas improviserad. Sättet att då och då kommunicera med publiken. Sättet att utnyttja hela salongen och inte bara scenen. En underbar effekt som blir kanonkul! Om du vill ha ett gott skratt – besök Söderköpings brunnssalong och njut.

© Text: Eva Lindblad
© Foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

BRUNNSSALONGEN Söderköping

1 – 29 oktober 2016
Två herrars tjänare
Komedi av Carlo Goldoni
Översättning och bearbetning: Mats Huddén och Marianne Auby Huddén
Regi: Mats Huddén
Scenografi, kostym och rekvisita: Agneta Skarp
Snickare: Anders Nyhlén och Verksta’n
Inlån från Östgötateatern
Mask & peruk: Anna Andersson
Ljus och ljud: A-ljudet
Musik: Mouret, Mozart, Gardel, Tjajkovskij, James Brown, Dean Martin m fl
Prod: Magicom HB

SKÅDESPELARE
Mats Huddén, Bo Höglund – fäder
Lieze Broeders, Johan Ivarsson – unga älskande
Mattias Schönbeck, Carolin Albrecht – tjänstefolk
Josefin Schönbeck, Klas Johansson – besökare, under falskt namn
Fredrik Pettersson – värdshusvärd
Tim Brodin, Timmy Jacobsen – bärare, kypare

LÄNKAR
Magicom hemsida evenemang
Premiärdags för Två herrars tjänare reportage Kultursidan.nu 30/9 2016