Skapelse. Richard Carlsohn gör ett övertygande porträtt av primadonnan Zaza i  Östgötateaterns uppsättning av musikalen La Cage aux Folles.

Vad vore musikalen utan Cagellerna?

Naket, med mycket nerv. Richard Carlsohn gör ett övertygande porträtt av primadonnan Zaza i Östgötateaterns La Cage aux Folles som hade premiär i lördags. Kostymer, scenografi, koreografi, smink och peruker bidrar till känslan av överdåd.

Musikalen som innehåller det mesta en teater kan erbjuda – La Cage aux Folles – hade premiär på Östgötateatern i lördags. Scenografi, koreografi, kostymer, peruker, smink och show spelar här huvudrollen tillsammans med det charmanta paret Albert, eller Zaza som hon heter som artist, och George, som inte bara driver en nattklubb med dragshowartister tillsammans, de har även uppfostrat sonen Jean-Michel. Det är Richard Carlsohn som spelar Albert och Zaza och Pontus Plaenge som tar sig an rollen som George.

Ung kärlek. Razmus Nyström och Sara Ollinen spelar Jean-Michel och Anne, vars förlovning sätter  konfliktytor i samhället i spel.

Problem uppstår när sonen kommer hem och berättar att han funnit sitt hjärtas dam och vill gifta sig. Damens, spelad av Sara Ollinen, pappa är nämligen en man i maktposition och han vill göra rent hus med all ”pervers” underhållning. Då ett besök hos Jean-Michels föräldrar är aviserat utbryter förstås stress och slutligen det stora sveket mot Albert eller Zaza, Jean-Michels riktiga mamma, hon som torkat hans tårar, sett honom och älskat mer än så. Razmus Nyström spelar sonen.

Det här är en musikal som handlar om att få vara den man är och att fånga dagen. Detta avspeglar sig i de två mest kända sångerna Jag är som jag är och Vår bästa tid är nu. När pjäsen hade europapremiär så var det faktiskt i Malmö 1985. Jag såg musikalen där och den gjorde ett stort intryck på mig. Östgötateaterns version är bra men den når inte riktigt upp till den nivån.

Jan Malmsjö spelade Zaza och Vår bästa tid blev nästan en landsplåga. Naturligtvis var det lite mer vågat att då stå upp för de homosexuellas rättigheter. Sjukdomsstämpeln på homosexualitet togs bort så sent som 1979.

Trots detta är ämnet tyvärr fortfarande aktuellt. Ett homosexuellt par på stan, hand i hand, provocerar en del människor. Så pass att det inte är ofarligt.

Kvällens höjdpunkt infinner sig när Zaza, sviken och förpassad till en statistroll, står ensam på en mörk scen. Hennes blivande svärdotter med familj ska komma på besök och Jean-Michels föräldrars riktiga identiteter hemlighålls. Strålkastarljuset lyser på Zaza och naket, med mycket nerv, börjar hon sjunga Jag är som jag är. Då reste sig håren på mina armar.

Richard Carlsohn gör ett övertygande porträtt av Zaza. Han kan vara en stingslig, rolig och varm primadonna, precis så som man vill se Zaza. Men man ser också styrkan i hennes porträtt, liksom det tragiska i hennes situation. Men med sin humor, kraft och livsglädje sveper hon omkull det mesta som är förutfattat.

Livsglädje. Vad vore nattklubben La Cage aux Folles utan dragshowartisterna Cagellerna?

Däremot känns sångerna i övrigt lite tillbakahållna när George och Zaza sjunger. Där man skulle kunna kräma i och ta ut svängarna har man valt att hålla tillbaka. Det kanske beror på att man inte vill gå i andras fotspår men i just den här överdådiga musikalen passar det med mer snarare än mindre. Dynamiken får förstås inte gå förlorad. Ensemblen i övrigt höll inte tillbaka.

Någon som starkt förmedlade musikens och dansens glädje var Sara Ollinen i sin roll som Anne, Jean-Michels käresta. Razmus Nyström, som spelar Jean-Michel, slirade en aning på några toner. Det kändes lite valpigt och passade faktiskt rollen bra.

Petra Nielsen spelar restaurangägaren Jacqueline. Med sin list räddar hon situationen när svärföräldrarna kommer på besök. Hon gör ett sprudlande intryck.

En särskild eloge får de som arbetat med kostymer, scenografi, koreografi, smink och peruker. Det är detta som till stor del skapar den överdådiga känslan i musikalen. Likväl som några av skådespelarna bär de huvudrollen.

Cagellerna är dragshowartisterna på nattklubben La Cage aux Folles. Vad vore klubben utan dem och vad vore musikalen utan deras medverkan? Jo, lite tristare, lite gråare. De gör en stark insats.

Publiken älskade föreställningen som fick stående ovationer. Skådespelarna blev inklappade flera gånger. Själv hade jag haft trevligt och blivit underhållen och även fått ståpäls vid ett tillfälle men ens första kärlek bleknar sällan.

© Text: Carina Johansson
© Foto: Markus Gårder

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

STORA TEATERN Norrköping

1 oktober – 10 december 2016

STORA TEATERN LINKÖPING

13 januari – 25 mars 2017

La Cage aux Folles
Musikal
av Harvey Fierstein
Musik och sångtexter: Jerry Herman
Översättning: Bo Hermansson
Översättning sångtexter: Ture Rangström
Regi och koreografi: Mattias Carlsson
Scenografi: Magnus Möllerstedt
Kostym: CåreJaani Enderud
Musikaliskt ansvarig: Hans Einar Apelland
Biträdande koreograf: Kirsty Mcdonald
Mask- och perukdesign: Lena Stranger Weinar
Ljusdesign: Håkan Jansson
Ljuddesign: Björn Andersson
Prod: Östgötateatern

MEDVERKANDE
Pontus Plænge, Richard Carlsohn, Razmus Nyström
Martin Waerme
Sven Angleflod, Liselott Lindeborg, Sara Ollinen
Petra Nielsen
Patrik Voight, Therése Angleflod
Joacim Hedman, Emil Schillén, Michael Westlund
Daniel Mauricio, Rasmus Malm, Kajsa Berg, Julia Nelson
Claës Weinar (inhopp)

LÄNKAR
Östgötateatern hemsida Facebook
La Cage aux Folles en riktig familjemusikal reportage Kultursidan.nu 27/9 2016