Lekhörna. Galleri 5 är den mest barninriktade delen av utställningen. I förgrunden Camilla Carlssons & John Håkanssons 50 meter löpvirke som både innehåller bygge och fotografier av barns kojbyggen. I bakgrunden konstkollektivet MYCKET:s textila luftslott.

 

Staden som planerat konstobjekt

 

Blomstrande bygglekplatser, kraschade framtidsvisioner, små och stora samhällsrelationer och funderingar kring naturen, människors kreativitet och hur allt egentligen hänger ihop. Norrköpings Konstmuseum bjöd in 14 konstnärer att visa sin syn på ett tänkt idealsamhälle, ett aktuellt ämne nu när det byggs med stor aktivitet i Norrköping.

Den 24 september invigdes Next:Utopia vid Norrköpings Konstmuseum. En aktuell utställning i en tid av nybyggnation och expansion. Fjorton inbjudna konstnärer visar sin vision av ett tänkt idealsamhälle i museets lokaler och på utvalda platser i citykärnan. Utställningen pågår fram till den 5 mars 2017.

 

Byggrusch. Vilka värden vill vi värna om när staden expanderar, frågade tf museichefen Kristina Mejhammar.

 

Next:Utopia är en utställning med staden som ett planerat konstprojekt. Den vill visa konstnärers betydelse i planeringen och utvecklingen av framtidens städer som Norrköping.

– Utställningen är en uppmaning till reflektion över konstens potential som katalysator för dialog och gemenskap, inleder Kristina Mejhammar, tf museichef vid Norrköpings Konstmuseum.

– Att det byggs med stor aktivitet i Norrköping har knappast undgått någon. Staden expanderar och vilka värden vill vi värna om. Hur ser miljön ut där vi lever våra liv? Skulle något kunna göras annorlunda? Vi ville ta reda på det och bjöd in 14 konstnärer som fick visa sin syn på ett tänkt idealsamhälle, berättar Kristina Mejhammar vidare.

Utställningskommissarierna Ann-Charlotte Krantz Thor och Helena Scragg har haft olika ansvar i samband med planering och uppbyggnad. Utställningen arbetas med hela tiden.

– Staden som ett planerat konstobjekt! Flera konstnärer medverkar ute i staden med olika projekt och i museets lokaler. Utställningen tar hela staden i anspråk. Konstnärerna lyfter även fram naturen och barns rätt till lek och människans kreativitet, informerar Ann-Charlotte Krantz Thor.

 

Drömpalats. Konst som absolut får röras och upptäckas. Katarina Bonnevier, Kristina Mejhammar och Camilla Karlsson samt Linn Nyström Bennich inne i Katedralen som skapats av konstnärskollektivet (MYCKET).

 

I Galleri 5 visas fotografier av John Håkansson. Fotografierna visar utrymmen bestående av träplank sammansatta i olika konstellationer. Bilderna är helt i avsaknad av människor och väcker en viss nyfikenhet.

– Det är bygglekplatser, berättar konstnären Camilla Carlsson som samarbetar med fotografen. Man bygger lika mycket relationer som platser. Barnen monterar och det är de vuxna som säkrar upp. Det finns säkerhetsnormer. Varje barn har fått 40 – 50 m lösvirke till uppbyggnaden att arbeta med och lekplatserna ändras allteftersom. Tanken med lekplatserna är att väcka nyfikenhet och leda in barnen till lek.

Till deras bidrag hör också en fantasifull skulptur, som inspirerad av barnens byggande.

De första Skrammellekplatserna (skrammel kommer från danskan och betyder ungefär skräplekplatser) anlades i Köpenhamn 1943. I Norrköping kom den första bygglekplatsen som en del i Folkparken 1946. Liknande lekplatser i nuvarande tid finns i Tokyo, Berlin och Karlstad. En bygglekplats är i framtiden planerad vid Ljurafältet i Norrköping.

Konstnären och arkitekten Katarina Bonnevier, en tredjedel av designgruppen MYCKET, där Mariana Alves Silva och Thérèse Kristiansson ingår, har konstruerat luftslott. Katedralen, Monstret och Tunneln blåses upp av en fläkt. De är olika stora och flyger upp och pöser ihop rytmiskt. Tanken är att kunna gå in i och besöka dem alla.

– Den största, Katedralen tillkom vid en syjunta bestående av tjugo personer som aldrig tidigare mötts. Allt möjligt begagnat av tunnare material har tagits tillvara och satts ihop. Limmats, sytts, tejpats. Det är lätt att urskilja spår av spinnackers, plastpåsar, paraplyer och vindjackor. Allt har satts ihop bit för bit, berättar Katarina Bonnevier.

Inspirationen kommer från konstnären Niki de Saint Phalles utställning ”HON – en katedral” vid Moderna museet i Stockholm 1966. En jättelik skulptur av den liggandes Nana tog emot museibesökarna via skötet.

 

Mötesplatsen. Lars Arrhenius skapar en reflektion av samhället genom alla textrutor som är sammanlänkade med varandra.

 

I Galleri 3 möts besökaren av Mötesplatsen, en stor vit vägg full med textrutor av berättelser. Sammankopplade med en eller flera linjer som för oss vidare till nästa ruta. Och till nästa osv.

– Mötesplatsen är en subjektiv upplevelse till konsekvenser. Ett sätt att bygga ett museum som finns inom oss alla. Mera som en reflektion av samhället, berättar konstnären Lars Arrhenius som arbetar mycket med vad vi har omkring oss, hur det ser ut och bakåt om oss.

Textrutorna kantas nedtill av piktogram, förenklade symboler av människor och samhället.

– Grunden till symbolerna, piktogrammen kom från början av den österrikiske filosofen Otto Neurath som under 1930-talet ville skapa ett visuellt esperanto, inflikar Lars Arrhenius.

Motstående vägg visar videofilmer, också de med förenklade människor i upprepade mekaniska rörelser till musik komponerad av Eric Ericson. Monotonin, musiken, och flera av symbolerna ger blinkningar till popgruppen Pink Floyd. Särskilt Olja. Videofilmerna finns på nätet samlade under ”Sånger från samhället”. (De kan även ses – och höras – mot väggen mitt emot P-huset Ankaret vid Olai kyrkogata.)

I ena delen av den stora salen huserar flera verk av Clay Ketter (vars lilla tillbygge kan ses utanför Rådhuset). Den tre ton tunga skulpturen Stacken, fotoobjektet Barrio Renovation #2 och två fotografier i storformat. Bilderna är flygfoton från Google Earth och därefter manipulerade i en dator. Verket The Garden upplevs vid första intrycket som en harmonisk bild av en grönskande förort, förmodligen brittisk – med en slags evighetsformation. Ingen väg ut eller in.

 

Förlorade framtidsbyggen. New City av Dušica Dražić överblickad av Maria Miesenbergers skulptur.

 

– Marjetica Potrč ger en framtidssyn genom att lyfta fram positiv och social gemenskap. Hon har under en tid följt och studerat en brasiliansk urbefolkning och lyfter fram andra strategier för överlevnad åt urinvånare. Som kunnandet och skickligheten i hantverk och redskap som behövs för deras överlevnad, berättar Helena Scragg.

Andreas Johansson (vars utomhusverk kan ses 10 meter ovanför markplan vid P-huset Ankaret vid Olai kyrkogata) har skurit ut, ur ett enda jättestort pappersstycke ett foto på en husvagn. Into the wild. Husvagnen, 1950-talets utopiska dröm. En symbol för framtiden där allt och alla är i ständig rörelse och förflyttning. Där alla får det bra. Inga alarmerande växthuseffekter, inga föroreningar i hav, i luften eller på land. Men, kanske som denna husvagn – endast en kuliss, där något annat tagit över.

Dušica Dražić som med New City samlat utopiska byggnader i en modell från städer som London, Tokyo och Bryssel. Då – ansågs byggnaderna som tekniskt avancerade, ett ideal att leva och bo i. Begreppet New City myntades under 1960-talet för att bygga nya städer och stadsdelar i modern tid och var mer som pilotprojekt. I dag finns ingen av dessa byggnader kvar. Alla är borta. Rivits ned.

 

Uppflugen. Intendenten Helena Scragg intar Nils Normans verk Unikt referensbibliotek. De små grafiska bladen, av Sten Ekberg, på väggarna hör till verket.

 

Från New City till Utopiskt referensbibliotek. Nils Norman har konstruerat ett bibliotek med plats för klättring eller helt enkelt bara en plats att sätta sig ned för att reflektera. Kanske bläddra i en bok om William Morris teser om naturen eller annan litteratur. Se ut över Kristinaplatsen och kasta ögonen mot Stadsbibliotekets betongomslutna arkitektur. Omhuldad av de grafiska bladen i Sten Ekbergs lite mystiska serie ”Kullahusets hemlighet”.

Ilkka Halso fokuserar på naturen. De ansenliga fotografierna visar naturscener och konstruerade fiktiva miljöer. Konstnären har tagit in objekt i bilderna som vi normalt sett ser någon annanstans. Ilkka Halso är den som även har gjort installationen på Södra Promenaden.

– En skulptural arkitektonisk installation som sätter fokus på träden, och blir som en portal att promenera och cykla igenom, avslutar Ann-Charlotte Krantz Thor.

Dörren till ett ouppnåeligt samhälle, ett tillstånd, en framtid dit vi alla kanske vill nå. Ett Utopia.

© Text: Agneta Östlund
© Foto: Nils-Göran Tillgren

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

KONSTMUSEET Norrköping

24 september 2016 – 5 mars 2017

Next:Utopia

Utställning
Utställningskommissarier: Ann-Charlotte Krantz Thor och Helena Scragg
Prod: Konstmuseet

KONSTNÄRER
Lars Arrhenius & Eric Ericson, Camilla Carlsson & John Håkansson
Dušica Dražić, Ilkka Halso*, Andreas Johansson*,
Clay Ketter*, Maria Miesenberger*,
MYCKET (Katarina Bonnevier, Thérèse Kristiansson, Mariana Alves Silva)
Nils Norman, Marjetica Potrč

* har även verk på offentliga platser i Norrköping, se artikellänk nedan

LÄNKAR
Norrköpings Konstmuseum Next:Utopia utställning FB-evenemang Karta
Next:Utopia diskuterar Norrköpings rum reportage Kultursidan.nu 20/9 2016