Slänter är Ola Lundqvists debut som poet.
Dikterna har något avspänt över sig
Slänter är Ola Lundqvists debut som poet. Det är en fin diktsamling i vilken det finns en stillsam melankoli, och jag tänker här framför allt på en rad i dikten ”Västgötarymder” som fångar mig direkt: får jag följa med.
Allvaret finns där, bland fälten, slänterna, björkdungarna, äppelträden men även i luften där sparvar och ladusvalor flyger. Allvaret som plötsligt flammar upp, så som det gör i livet. I dikten ”Meander” kan man läsa orden:
de runda stenarna
under mina bara fötter
lär mig vad det innebär
att allting bottnar till slut
Ola Lundqvist är född 1990, uppväxt i Kolmården och bosatt i Linköping. Han har studerat litteraturvetenskap, filosofi samt konstvetenskap och är verksam som frilansskribent.
Och visst är det sant, och det är då man åter stiger… förhoppningsvis. Lundqvist har en förmåga att fånga upp detaljer, som förlänar diktraderna en existentiell dimension, det vill säga hur man tar sig igenom dagen och natten. Och kanske är det just denna sida av dikterna som gör dem angelägna, då de talar till den människa som vill öppna ett rum där tanken ges oanade möjligheter att närma sig det som är väsentligt – hur man som människa ska förhålla sig till sig själv och sin omgivning. Och även till det som inte riktigt går att med tanken nå:
under natten hörs svaga krafsande ljud
från det inre av den ryska ikonen
I Lundqvists dikter finns naturen ständigt närvarande, och den finns där för att ge fond åt något viktigt. Åt det stora men även åt det vardagliga, åt det som vi alla kan känna igen och som vi alla har en åsikt om. Nämnas ska också att i diktsamlingen finns flera referenser till musiken, som Harold Budd – Lovely Thunder, vilket säger något om just stämningen i dikterna.
Jag uppskattar att dikterna har något avspänt över sig, som om de vore helt naturliga, som om de vore osökta:
kjell och inga-märta
ropar något till varandra,
bär in en utemöbel
zivorad
den vithårige
busschauffören från belgrad
står på sin veranda och ser på,
alldeles stilla bland stickande myller
av irrande barnögon
Möjligen kan man även se diktsamlingen som flera lågmälda kärleksdikter. Kanske om en förlorad kärlek. Kanske inte. Det spelar kanhända ingen roll vad vi tolkar in, utan det som betyder något är att orden i denna samling av dikter bär sig själva och framför allt ger en stund av andrum i en värld där tiden går fort, alltför fort.
Jag ser fram emot Ola Lundqvists nästa diktsamling.
© Text: Melker Garay
© Foto: Lotta Olsson
LYRIK
Slänter
Diktsamling av Ola Lundqvist
Omslagsfotografi av Björn Kohlström
Förlag: Akfeo 2016