Han och hon. Tidsandan finns där, cinematografin är fantastisk och musiken lyfter allt ett steg. Men det är svårt att hitta kemin mellan huvudrollerna i Café Society.

Det minglas i sann Hollywood-anda på Cnema

Café Society är inte en bra film men Cnema och Norrköpings fimfestival Flimmer gör det ändå till en upplevelse. Klockan var strax innan 18 när jag skyndsamt tog mig in i Cnemas lokaler, ville ju inte missa den senaste filmen från Woody Allen tänkte jag, utan att egentligen ha tänkt efter.

Till min förvåning möts jag av en ung man i mycket tjusiga 30-talskläder, han erbjuder mig ett champagneglas fyllt av bubblande Pommac. Över axeln på den unga mannen skymtar jag en flapper i folkmassan, hon verkar upptagen med att gå runt och hälsa på allt och alla, hon ler stort och prydsamt.

Tidigare när jag har varit på Cnema har det varit tomt. Endast ett fåtal personer har då suttit i foajéns fåtöljer och inväntat den senaste i en rad filmer som sällan visats på SF.

Idag är det annorlunda. Innan filmen går igång, en dryg halvtimme senare, ska det minglas i sann Hollywood-anda och det är allt annat än tomt. Flimmer har dragit till sig en ordentlig publik och ett antal väl valda personer agerar värdar, uppklädda i det som säkert var det senaste modet för strax över 80 år sedan.

Men filmen då? Den vi alla var där för att se. När jag tänker på Woody Allen så ser jag en neurotisk man i New York, gärna i svartvitt. Men det var länge sedan, tyvärr. Han har fullkomligen sprutat ur sig filmer sedan 1970-talet, men undantaget Midnight In Paris och något annat guldkorn har det mesta varit väldigt mediokert. Så även denna.

Att läsa sammanfattningen av manuset innan visningen av Café Society är knappast upphetsande: En ung man åker till Hollywood för att komma ifrån sitt liv i New York. Han blir kär, såklart, beter sig som en hund att trampa på och nöter ner tjejen tills hon har slut på sätt att säga nej. Han vill omedelbart flytta tillbaka till New York och gifta sig men hon är inte lika sugen, hon har ju en annan på G.

Men den kanske har humor och intelligens i alla fall? Som Manhattan eller kanske Annie Hall? Nä.

Allt är dock inte åt skogen. Tidsandan finns där, cinematografin är fantastisk och musiken lyfter allt ett steg. Skådespelarnamnen är där men definitivt inte deras prestationer. Scener är ofta stappliga och det är svårt att hitta kemi mellan dem som i alla fall säger sig älska varandra. De säger orden men det är svårt att tro på dem, kanske för att vi aldrig kommer ner på djupet hos någon?

När birollerna är intressantare än huvudrollerna kan något ha gått snett. Om det är regi, manus eller något annat som blivit fel är det svårare att svara på.

Jag hade hellre sett en hel film som handlar om huvudpersonens övriga familj, föräldrarnas diskussioner mot slutet var höjdpunkter i en annars bortkastad film. Eller har jag missat poängen helt och den är tänkt att vara ytlig, platt och oengagerande för att spegla ett av filmens avhandlade ämnen? Nja.

Tack i alla fall till Cnema och Flimmer som gjorde det hela till en happening!

© Text: Oskar Olsson
© Foto: Café Society

CNEMA Norrköping

30 september – 9 oktober 2016
Norrköpings filmfestival Flimmer
86 filmvisningar, spelfilmer, kortfilmspaket, dansfilmer, filmsamtal
samt Filmquiz, Guldsvanen, Filmbranschdag, Flimmerfest
Arr: Filmföreningen Flimmer

5 oktober 2016 – Mittfilm
Café Society
Komedi
Regi: Woody Allen
USA 2016

MEDVERKANDE
Kristen Stewart, Jesse Eisenberg, Steve Carell m.fl.

LÄNKAR
Café Society trailer  imdb
Filmföreningen Flimmer hemsida Facebook Filmfestival
Reality-tv kommer till byn i The Wonders recension Kultursidan.nu 6/10 2016
Döless vampyr suckar på Freuds soffa recension Kultursidan.nu 5/10 2016
Dokumentärfilm om lyckat teaterprojekt recension Kultursidan.nu 3/10 2016
Starka Jätten inledde filmfestivalen recension Kultursidan.nu 2/10 2016
Norrköpings filmfestival tar plats i staden reportage Kultursidan.nu 29/9 2016
Från romantik till skräck på Flimmer krönika Kultursidan.nu 27/9 2016