Avfallsproblem. Var ska mjölkpaketet kastas? Gullan frågar och Berne försöker klura ut svaret.

Berömvärt pedagogiskt tålamod

Miljöteater kan lätt drabbas av pekpinnar. Med berättelser om vänskap och med mycket musik har miljösatsande Musikteater Gulasch ändå alltid snurrat upp det. Nyligen hade gruppen premiär på Soporna på Teater Bråddgatan 34. Den här gången gick de till botten med källsortering. Noga. Och med en riktigt stor pekpinne. Den unga publiken kunde känna sig riktigt klipsk.

Klipskare än Berne som just flyttat in i kvarteret och gjort Gullan och Osman upprörda med sin bristande avfallskompetens. Soporna hamnar i fel tunna, om de hamnar i någon tunna alls.

– Det där är ju min gamla mobil, den var ju tre dagar gammal, säger Berne (Kenneth Höglind) om mobilen som Gullan (Sanna Andersson) hittat bland tidningarna.

– Vi måste lära sopmarodören att sortera, konstaterar Osman (Hans Bigestans). Han är inte dum, han måste bara lära sig.

Det är lättare sagt än gjort. Gullan och Osman prövar med frågesport (HUR?), med skola (VAD?) och med hjärteknipande naturromantik (VARFÖR?). Det går… sådär.

Kan det här fungera? Osman gömmer sig i en av tunnorna.

– Sopsortering är inte något givet ämne att skriva dramatik om. Nu bestämde vi oss för att lita på ämnet, säger regissören Ann-Christine Magnusson som även skrivit pjäsmanuset för Musikteater Gulasch tillsammans med Josefine Broman.

Målgruppen, barn mellan 4 och 10 år, lär sig sopsortera i förskola och skola. Tanken med den lekfulla föreställningen är att förstärka lärdomarna och få barnen att känna sig duktiga.

– Barn är intresserade av verkligheten, framhåller Ann-Christine Magnusson.

Scenografen Ulrika Tallving har skapat en tecknad gård med plats för alla grannar, Gullan, Osman och Berne. Och så de feta katterna som övervakar allt som sker. Sopsorteringstunnorna står mitt på innergården. (Praktiskt nog kan de staplas i varandra när gruppen ska ut på turné.)

Osman, är nog äldst, för han har bott i huset i 98 år. Och så ser han ut som Gustav II Adolf, fast inte lika tjock. Gullan och Berne är unga, sådär rockabillyunga som man kan se på gamla animerade filmer. Sån musik hörs då och då mellan scenerna, när inte medlemmarna i Gulasch spelar, något de gör ofta.

Musikanter. Kenneth Höglind på fiol, Hans Bigestans på ukulele och Sanna Andersson på bas.

Det är roligt att se Musikteater Gulasch utveckla sitt miljö-musik-teater-koncept. Kenneth Höglind och Hans Bigestans är basen i Gulasch medan Sanna Andersson kom till i deras andra Ivar & Knutte-föreställning häromåret. Alla tre är musikanter som kan hantera flera instrument och gör det med spelglädje.

Berömvärt är tålamodet som kanske många pedagoger och föräldrar kan känna igen sig i. Gullan och Osman kan bli både ledsna och arga när deras försök att lära Berne om sopsortering slår slint gång på gång. Men de visar det inte för honom utan försöker komma på en ny metod som ska passa honom bättre. Individanpassat lärande heter det.

© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

TEATER BRÅDDGATAN 34 Norrköping

9 oktober 2016
Soporna
av Ann-Christine Magnusson och Josefine Broman
Regi: Ann-Christine Magnusson
Scenografi & kostym: Ulrika Tallving
Musik och medverkan: Hans Bigestans, Kenneth Höglind, Sanna Andersson
Prod: Musikteater Gulasch

Spelas även på Höstlovet 31/10 samt på turné

LÄNKAR
Musikteater Gulasch hemsida Facebook
Teater Bråddgatan 34 hemsida Facebook