Maria Björklund mellan två porträtt.

 

Fjäderlätt porträttmåleri & Uppfordrande landskap

 

Det är lätt att falla i farstun för Maria Björklunds måleri. En ung kvinna med uppsatt hår och höghalsad blå klänning möter nämligen vid ingången till paret Björklund och Thompsons utställning på Konstforum. Hon målar porträtt och han landskap, så kan man se det. Och båda har ställt ut på Konstforum tidigare, han 2004, hon 2006.

Maria Björklunds dotter står modell för många av porträtten, eller rättare sagt: hur konstnären än målar så blir resultatet ofta likt dottern, oavsett avsikt. Vi ser en vacker ung kvinna med olika uttryck, allvarsamma, rentav lite truliga, aldrig insmickrande. Ett porträtt är inspirerat av ett foto av en dubbeltydig, lite spotsk Sigrid Hjertén som Maria Björklund hittade i Anita Goldmans bok om konstnärinnan I själen alltid ren.

Bakom de vackra porträtten, som ofta är större än i verkligheten, döljer sig ett måleri som man skulle kunna säga ligger impressionismen nära. Fast ordet döljer sig är helt fel, här redovisas varje penseldrag, varje tjock eller tunn färgklatt med kniven, varje skrapning. Resultatet blir skirt och fjäderlätt.

Maria Björklund målar i olja.

– Ja! Den kan jag bråka mycket med, säger hon.

Motivet tecknas upp med kol och här och var på målningen ser man spåren av kolets streck under oljefärgen.

Det ser lätt och snabbt ut men konstnären talar om målningar som hon funderat över och slitit med halvårsvis, ställt åt sidan. Och så återkommit till, hittat viljan och snabbt fått klart.

Inspirationen kommer från bilder, foton, upplevelser. Dottern som tycker om djur har fått sällskap av en falk på en målning, av ett rådjur på en annan. Rokoko i vår tid? En annan bild, kvinnan bär en ljus schal om huvudet.

– Vi var på en restaurang där de spelade klezmer. Jag tycker inte om klezmer vanligen men de spelade en långsam ballad som hon sjöng till och jag blev starkt berörd. Nästa dag gick jag tillbaka. Men mina vänner säger att hon liknar min dotter.

 

Ben Thompson framför ett par av sina verk på Konstforum.

 

Ben Thompson fascineras av Italiens branta berg och marken som bevarar hettan efter att solen gått ner. Uppvuxen i by nära Oxford i södra England och bosatt i Skåne kan han det mjukt kulliga landskapet och det flacka. Men att följa stigar i Apenninernas branta berg som kastar upp marken mot ansiktet eller blicka ut över kustlandet mot Adriatiska havet långt under sig är något helt annorlunda.

– Måleri är för mig ett sätt att förstå landskapet, mitt förhållningssätt, min plats i landskapet, resonerar Ben Thompson. Det är inga direkta avbildningar.

Gröna och bruna färger dominerar målningarna som mixar uthällda färger med skrapade ytor, torrspruckna fläckar, urtorkningar, färgblandningar och droppar. Det är lättare att säga vad han inte gör med den matta akrylfärgen – Flasche tempera, mättad med pigment – än vad han gör.

– Jag häller, breder ut, torkar, har dit nya färger, skrapar, tvättar rent. Det är en process och någonstans måste man hitta var man ska sätta stopp.

Resultatet är kraftfulla bilder där man hela tiden hittar något nytt, som ger rymd och djup åt det italienska landskapets torra hetta och där ovädren rullar in.

Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Ann-Charlotte Sandelin och Michael Eriksson

 

• KONSTFORUM Norrköping

• 15 – 30 oktober 2011
• Maria Björklund
  Måleri, grafik
• Ben Thompson
  Måleri

 

LÄNKAR
Konstforum hemsida
Maria Björklund hemsida

 

FLER BILDER FRÅN MARIA BJÖRKLUNDS DEL AV UTSTÄLLNINGEN – KLICKA

 

FLER BILDER FRÅN BEN THOMPSONS DEL AV UTSTÄLLNINGEN – KLICKA