Idyllens atombomb. Intendent Martin Sundberg har valt att låta Carl Kylbergs Solnedgång vid havet, som visades vid Konstmuseets invigning 1946, lysa mitt i den svartvita grafiken.

 

Goya och Callot visar människans värsta sidor

 

Apokalypsen. Krigets fasor. Trettioåriga kriget. Och svenska konstnärerna som tidigt tog upp kampen mot nazismen. Undergångsstämning råder i Norrköpings Konstmuseums källarplan. Utställningen Dystopi utgår från en omtolkad atombomb/solnedgång.

Lördagen den 29 oktober invigdes utställningen Dystopi vid Norrköpings Konstmuseum. Utställningen visar ett brett urval ur museets konstgrafiska samling och är ett komplement till Next: Utopia. Bilder ur mappen Humanitet och filmer visas på Cnema, en författarkväll gör utställningen fullständig.

Ordet dystopi, anti-utopi eller kackotopi kännetecknar en negativ samhällssyn eller katastrof och är motsatsen till utopi. Dystopier har funnits lika länge som utopier.

– Utgångspunkt för denna utställning har varit att göra något utifrån årtalet 1946 då Konstmuseet byggdes, berättar utställningskommissarie och konstintendent Martin Sundberg.

Nästan allra längst bort i salen hänger en färgstark målning. Den skimrar i orange, blått och grönt. Göteborgskoloristen Carl Kylbergs Solnedgång vid havet får symbolisera utställningens utgångspunkt och Konstmuseets invigning år 1946, när prins Carl visades runt i de nya lokalerna och lär ha utbrustit inför målningen: ”Det är en atombomb!”

– Andra världskriget var färskt i minne vid tröskeln av kalla kriget. Därför satte jag 1946 som slutdatum, och jag har valt att göra några internationella nedslag före det året, fortsätter Martin Sundberg.

 

Krigets fasor. Tolv av Fransisco de Goyas 81 världskända etsningar som skildrar det spansk-franska kriget vid 1800-talets början. Här och var i utställningen har litterära citat tillförts.

 

Väggen med Fransicso de Goyas (1746-1828) världskända akvatintetsningar, Desastres de la guerra, Krigets fasor, skildrar det spansk-franska kriget mellan 1808 till 1814. Ur sviten på 81 akvatintetsningar valdes 12 ut till utställningen med inriktning på folket. Goyas bilder beskriver krigets fasor – påtagligt verkliga, utan något som helst förskönande eller förlåtande drag. Naket, rått och brutalt utmålar motiven människans lidande och umbärande under krigstid. De visar människans värsta sidor. Bilderna berör – ännu.

Två hundra år tidigare hade den franske konstnären Jacques Callot (1592-1635) producerat en svit om 18 etsningar med motiv från det trettioåriga kriget. Bilderna visar hur kriget påverkar alla, de stridande och hela befolkningen. I Callots verk möter betraktaren inte bara enstaka människor och skeenden som i Goyas motiv. Här åskådliggörs hela omgivningar med scener som tar upp det lidande som alla utsattes för – ungefär som vår tids fotografer och journalister gestaltar krigsscener.

 

Träsnitt. Konstmuseet har hela sviten av Albrecht Dürers Apocalipsis com figuris – Apokalypsen som tolkar Uppenbarelseboken. Till vänster ses titelbladet.

 

– Apokalyps och dystopi är två begrepp som jag arbetat med. Apokalypsen – en föreställning om slutet men också början till något nytt, påpekar Martin Sundberg.

Föreställningen om apokalypsen i Albrecht Dürers (1471-1528) serie om 16 träsnitt Apocalipsis com figuris utgår från Uppenbarelseboken i Bibeln, där den yttersta dagen skildras. Illustrationer med minutiöst utskurna detaljer som kommer till sin rätt vid noggrannare granskning.

– I och med den moderna stadens framväxt och industrialiseringen under 1800-talet, skildrades en framtid där staten utövar total kontroll och individualiteten kvävs. En dystopi, berättar Martin Sundberg vidare.

I början av 1930-talet i Sverige protesterade ett antal konstnärer mot nazismen. Sven X:et Erixson och Albin Amelin var de drivande konstnärerna bakom mappen Humanitet från 1933. Tillsammans med åtta andra konstnärer framarbetades mappen med ett antal svartvita grafiska blad i tekniken linoleumsnitt. En manifestation mot fascism, krig och diktatur.

Börje Veslens litografier i sviten Skuggorna på 15 bilder skildrar en spansk kvinnas öde, och griper tag i en.

 

Promenaden. Stig Munthe-Sandbergs färglitografi fångar Konstmuseets tvåplanstema Utopi – Dystopi.

 

Lite mer åt det abstrakta hållet visar museets nytillskott av litografier från 1945 av Nils Wedel. Stilen kan kännas igen från den stora väggmålningen i trapphallen. Motiven skiljer sig däremot.

Med motvikt mot krig och elände arbetade några konstnärer med skönheten och naturen, som en tillflykt från verkligheten. Stig Borglinds kopparstick och etsningar visar romantiska landskap med en underton. I Stig Åsbergs litografier från 1942 återfinns döda ting, fågelben och insekter som en symbolik för livets förgänglighet.

Nästan alldeles vid slutet av utställningen, vid Kylbergs målning, syns på motsatta sidan, vid ingången, en färglitografi av Stig Munthe-Sandberg, Promenaden från 1944. Två kvinnor, på promenad under ett skyddande parasoll. Den ena i en färgglad klädsel, den andra lite dystert ondskefullt grinande. En skuggbild av varandra. Utopi och Dystopi. En ofrånkomlig tillhörighet.

© Text: Agneta Östlund
© Foto: Nils-Göran Tillgren

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

KONSTMUSEET Norrköping

29 oktober 2016 – 5 februari 2017
Dystopi
Utställningskommissarie: Martin Sundberg
Utställningstekniker: Mats Arvidsson, Örjan Söderholm

LÄNKAR
Norrköpings Konstmuseum hemsida Facebook Dystopi
Metropolis som smygdokumentär för Dystopi recension Kultursidan.nu 30/10 2016