Samagerande. De vuxna operasångarna sjunger det barnen vill säga. Carl Unander-Scharin, tenor, tillsammans med en av barnskådespelarna. I bakgrunden Lars Arvidsson, bas.

 

Dödsmässan griper mig på djupet

 

NORRKÖPING Mozarts Requiem tillhör en av mina absoluta favoriter i den klassiska genren. Att få möjligheten att lyssna på musiken live var något jag länge sett fram emot.

”Ska det vara så svårt att fatta!” Norrköpings symfoniorkester och lokala körer mötte Folkoperans uppsättning av Mozarts Requiem i De Geerhallen på fredagen. Mellan mässans olika delar spelar barnen upp scen efter scen, riktad mot vuxnas sätt att behandla jorden.

Ett requiem är en dödsmässa. Det var inte utan att jag innan föreställningen undrade vad som skulle hända. Som litet barn befinner man sig på ett livslångt avstånd till döden, eller i alla fall ska det vara så.

Det börjar med ett ensamt hjärta som dunkar samtidigt som ett barn kommer in på scenen. Snart kommer ännu ett och hjärtslagen fördubblas. Till slut står åtta barn på scenen och hjärtslagen blir nästan otäckt starka med sina låga bastoner och pressar aningen smärtsamt mot trumhinnorna. Sedan tystnad.

 

Tribunal. Med barn som åklagare och vittnen.

 

Musiken börjar och jag blundar. Det låter helt underbart. Efter Introitus tar barnen till orda. De ställer oss vuxna mot väggen och anklagar oss för att genom vårt sätt att behandla jorden förstöra för dem som växer upp nu. Det isar till i mig när Tuva, ett av barnen, nästan skriker: ”Ska det vara så svårt att fatta!”

Musiken är precis så vacker och själfull som jag väntat. Mellan de olika mässdelarna spelar barnen upp scener som hela tiden riktas mot oss vuxna. Vi blir ombedda att rannsaka oss själva. Det är sanning efter sanning som levereras med stor träffsäkerhet. Att man på det här sättet gör avbrott i musiken stör mig inte alls. Det som sägs är i kontext med musiken. Jag blir tårögd flera gånger under föreställningen och kan bara konstatera att den griper mig på djupet.

Att göra en sådan här föreställning är lite vågat och möttes heller inte enbart av positiva reaktioner. Jag träffade en man, en gammal vän till mig sedan länge. Han är 84 år nu. Jag frågade vad han tyckte. ”Jag tyckte inte om det”, svarade han. Jag undrade varför.

– Jag stördes av alla avbrotten, var hans svar.

 

Trångt om saligheten. Symfoniorkestern i lätt bantat format tillsammans med tre körer.

 

Jag kan förstå om den reaktionen uppstår. Mozarts Requiem är en allvarlig komposition, dessutom kanske det allra sista Mozart någonsin skrev. Frågan är om han ens själv fullbordade det hela. Det sägs att hans elever skrev färdigt vissa partier som Mozart själv aldrig hann.

Eftersom Mozart är så unik i sitt komponerande är det otroligt svårt att efterlikna hans sätt. Instrumenteringen är så smakfullt balanserad att man hör direkt om mästaren själv är upphovet eller någon annan. Det finns partier i den här kompositionen där det inte längre låter typiskt Mozart. Om jag inbillar mig vet jag inte. Det är oerhört subtilt.

Musikerna och sångarna får väl godkänt, även om det var lite svajigt i sopranernas höga vindlande stämmor i Sanctus. Det är många toner och det går fort. Ingen lätt uppgift att axla.

Jag drar mig till minnes vad en musikervän sa till mig en gång inför en lite knivig låt. ”Nu spelar vi fort, för om vi spelar fel så blir det inte så länge”. Det var nog så med sopranernas toner också, de gick snabbt över och helheten blev inte märkbart drabbad.

 

Älskade arvtagare. Om jorden föröds och förgiftas, vad finns för dem att leva av?

 

Jag lämnar konsertlokalen med en känsla av glädje över att fått lyssna på riktigt bra musik. Men där finns också en tanke som inte lämnar mig någon riktig ro. Något som barnen sa i början:

– Det är ofattbart, ändå vet vi att ingen kommer undan. Alla ska dö en dag. Vi också.

Jag tycker jag förstår precis varför man valt Mozarts Requiem som bärare av det budskap man ville ha fram.

© Text: Björn Eriksson
© Foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

DE GEERHALLEN Norrköping

4 november 2016
Mozarts Requiem
Norrköpings Symfoniorkester
Dirigent: Henrik Schaefer

MEDVERKANDE
Bel Cantokören
Musikaliska Sällskapets Kammarkör
Akademiska kören i Linköping
Folkoperans solister: Henriikka Gröndahl, sopran, Josefine Andersson, alt, Carl Unander-Scharin, tenor, Lars Arvidsson, bas
Åtta barnskådespelare från Folkoperan
Elever från Kulturskolan i Norrköping och bebisar från orten

Dramaturgi: Camilla Eeg-Tverbakk, Magnus Lindman
Regi: Mellika Melouani Melani
Musikalisk idé: Marit Strindlund
Musikalisk ledning: Anders Eby
Kormästare: Anders Eby
Scenografi: Hanna Reidmar
Ljus: Ellen Ruge
Koreografi: Tove Sahlin

Prod: Folkoperan, Riksteatern
Arr: Riksteaterföreningen KariN och Norrköpings symfoniorkester

LÄNKAR
Mozarts Requiem Wikipedia
Folkoperan hemsida
Riksteatern hemsida
Riksteaterföreningen KariN hemsida Facebook
Norrköpings symfoniorkester hemsida Facebook
Folkoperan & SON ger Mozarts Requiem KortNytt Kultursidan.nu 2/11 2016
Bredd med Riksteaterföreningen KariN reportage Kultursidan.nu 6/9 2016
Chefdirigentlöst SON går mot nya möten reportage Kultursidan.nu 4/5 2016