Livsval. Kristian Lundberg kunde ha fått en adoptivmamma men togs tillbaka av sin biologiska mor. Självbiografiska boken Dagar bland skuggor, träd och vatten resonerar kring och bearbetar detta. Författaren talade även om Gud är inte ett främmande namn, även den nyutkommen.

Val med livsavgörande konsekvenser

NORRKÖPING Kristian Lundberg besökte i måndags Norrköpings stadsbibliotek och inledde därmed psykiatriveckan. Valet av författare för veckan beror på att hans mor led av schizofreni och att detta har påverkat hela författarens liv.

Han presenterade sin nyutkomna självbiografiska bok Dagar bland skuggor, träd och vatten och berörde också en annan nyutkommen bok, Gud är inte ett främmande namn.

Åhörare. Många ville lyssna till Kristian Lundberg. Författarbesöket ingår i Pyskiatriska veckan.

Man kan inte nog förundra sig över att han kan skriva så fantastiska böcker och tala så flytande och analytiskt när han säger att han inte gick i skolan i sin barndom. Han gick bara dit för att få äta. Är det så att han är en autodidakt likt Ivar Lo vars Statarnoveller han läste tidigt och som satte ord på känslan att vara rättslös? Han sällar sig till den rad av arbetarförfattare, som verkade på 1930-talet och som påverkade framväxten av vårt svenska välfärdssamhälle.

Men för hans del märktes inte mycket av den välfärden i hans barndoms Malmö. Han växte upp på Öster – inte långt ifrån den gata jag föddes på 40 år före honom. I mitt perspektiv känns det som om välfärden var högre på 1930-talet än på 1970-talet. Visserligen var Öster ett fattigt område i min barndom och långt in på 1950-talet, då jag också bodde där några månader. Men jag upplevde varken på 1930- eller 1950-talet den misär Lundberg beskriver med knark och annat missbruk.

Lundberg var i färd med att börja skriva boken som skulle handla om det första vuxendopet i Sverige, Gud är inte ett främmande namn. Han är troende kristen och kan sin bibel och citerar friskt. Att namngivas är att bli levande efter att inte ha funnits till. Att få en identitet.

Det är ungefär det, en identitet, han får efter att ett brev kommit med posten. Ett långt handskrivet brev med bilder av en ung kvinna och en liten pojke. Det är han själv som barn och det är de första bilderna han ser av sig själv som barn. Det visar sig att han som baby egentligen skulle ha adopterats bort till kvinnan, som skrev brevet.

Det förlöser hans minne och det föranledde honom att skriva den självbiografiska bok han nu presenterar, Dagar bland skuggor, träd och vatten. Att först ha lämnats bort av sina föräldrar och sen tas tillbaka till en tillvaro som är helt annorlunda än den han skulle ha fått som adopterad är naturligtvis chockartat att få veta.

Han försöker skapa ett sammanhang i sitt liv, han blir besatt av att försöka förstå, han vill begripa sin tillvaro. Men han tillåter sig inte att bli bitter över att han inte fått en bättre start i livet, han vill istället utnyttja sin nya kunskap om sig själv till att nå förståelse och försoning. Och försöka utröna vad en människa är.

Vad är en människa? Kristian Lundberg vill förstå och skapa sammanhang, för sig själv och i sitt skrivande.

Han förde också en annan diskussion: var går gränsen för hur mycket man kan berätta om människor i ens närhet eller om de som redan är döda. Alla hans kompisar från barndomen är nämligen det. Av det gäng som drev omkring i hans barn- och tidiga ungdom är alla döda utom han. Varför klarade han sig ur en destruktiv miljö?

© Text: Anna-Lena Höglund
© Foto: Lena Ljungars

STADSBIBLIOTEKET Norrköping

14 november 2016
Kristian Lundberg
Författarsamtal
Arr: Norrköpings stadsbibliotek i samband med Psykiatriska veckan

LÄNKAR
Kristian Lundberg info Dagar bland…  Gud är inte…
Psykiatriska veckan program
Stadsbiblioteket hemsida Facebook