Pepp. När Mikael Wiehe närmade sig de 70 skrev han låten Jag tänker leva tills jag dör. Han gav den till Lasse Stefanz med resultat att han vann pris som Årets låtskrivare till en dansbandslåt.

Låten fick sin stråkkvartett efter 40 år

RECENSION/NORRKÖPING Mikael Wiehe bjuder på sig själv. Han har nyligen fyllt 70 år och han tänker leva tills han dör. I söndags spelade han i Flygeln, med band och stråkkvartett. Repertoaren plockade låtar från olika perioder av karriären.

Mikael Wiehe inleder med att berätta att hans nuvarande turné är för att han nyligen fyllde 70 år. För att peppa upp sig själv skrev han låten Jag tänker leva tills jag dör: Det är gungig country.

– Jag kände att låten inte skulle passa i något projekt den närmaste tiden, så jag gav den till Lasse Stefanz. Den sålde i femtontusen exemplar och jag vann pris som Årets låtskrivare till en dansbandslåt! Så kan det gå när man försöker pigga upp sig själv.

Blå toner. Stråkkapellets fyra violinister tillför en extra nyans till musiken.

I övrigt bjuder Wiehe på låtar från olika perioder av sin karriär som soloartist. Två män i kostym kompar, Christer Karlsson på klaviatur och Ola Gustafsson på gitarr men överraskande nog finns också en stråkkvartett med på scenen, som tillför en extra nyans till musiken.

Som till Flickan och Kråkan, de tillför ett stämningsfyllt och snärtigt komp tillsammans med en tung elgitarr. Wiehe berättar att den låten var en metafor till den tidens problem i Centralamerika.

Följd av Lindansaren som för tankarna till en kabaré. Titanic (Andraklasspassagerarens sista sång), från Albumet Sjömansvisor. Hans första egna skiva efter Hoola Bandoola Bands splittring två år tidigare.

Wiehe, när han inte själv spelar, ser ut att njuta där han står bland sina medmusiker. Han rör sig avslappnat och naturlig på scenen. Han pratar om duos som är starkt förknippade med varandra: Hasse och Tage, Magnus och Brasse, John Lennon och Paul McCartney.

– Vilket inte ens döden kan förhindra.

Sen spelas Den jag kunde va, tillägnad hans gamle vapendragare Björn Afzelius.

Trivs. Wiehe, när han inte själv spelar, ser ut att njuta där han står bland sina medmusiker.

Wiehe bjuder som alltid på sig själv och berättar intressanta och roliga anekdoter från sin drygt fyrtioåriga karriär: Små berättelser runt låtarna, antingen om händelser i den tid då de skrevs, eller saker i Wiehes eget liv. Bland annat om hur hans låt, Ska nya röster sjunga, tog sina första stapplande steg på ett piano hemma hos Wiehe 1976. Hur han försökte få Monica Zetterlund att sjunga den, vilket hon längre fram gjorde och hur han också försökte arrangera en stråkkvartett till låten, men fick nöja sig med blåsinstrument. Fram till denna turné:

– Nu fyrtio år senare får jag äntligen höra låten så som jag föreställde mig den.

Pratar om sina idoler och deras låtar: Bob Dylans (årets nobelpristagare i litteratur) Ring them Bells (översatt till Ring i alla klockor). En översättning av Leonard Cohens (som dog nyligen) You Got Me Singing. Neil Youngs Ohio (Bödelns Hav) och även Woody Guthries This land is your land (Det här är ditt land). Woodie Guthrie

Extranummer var bland annat Mitt Hjärtas Fågel. En sensuell och poetisk kärlekssång.

Wiehe är en artist som hela sin karriär har sökt sig vidare. Han kunde lätt ha nöjt sig med att stanna kvar vid den stil han slog igenom med i Hoola Bandoola Band i början av 1970-talet, men han har hela tiden valt att testa nya saker och utvecklas och därmed också byggt en framgångsrik solokarriär med många minnesvärda låtar. Wiehe säger att han inte känner sig gammal och ikväll visar han att han har en röst som fortfarande håller.

© Text: Anton Augustsson
© Foto: Human Golmohammadi

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

FLYGELN Norrköping

20 november 2016
Mikael Wiehe
Ola Gustafsson och Christer Karlsson
Stråkkapellet
Arr: United Stage Artists

LÄNKAR
Mikael Wiehe hemsida Facebook
Forsberg-Jonsson-Wiehe delar ut en skatt recension Kultursidan.nu 7/8 2016