Styrka som svaghet. Alceste levererar sina sanningar, oavsett konsekvenserna för sig själv och andra. Det försvårar relationen till Célimène. I rollerna Jesper Barkselius och Ann-Sofie Andersson Kern.

 

Koreografi för händer och hela kroppen

 

RECENSION NORRKÖPING Sanningen framför allt. Vad konsekvenserna än blir. Östgötateaterns uppsättning av Molières 350 år gamla pjäs Misantropen blandar stilar och tider och är snygg i kostym, scen och mask. Energin lyfter i andra akten.

Att vara recensent i en småstad av ryggdunkarmentalitet där antitalanger kan ta sig fram genom fjäsk, marknadsföring och brist på självbild… Det kan vara självmord för det egna varandet. Ja, om en håller sig till sanningen vill säga och sanningen inte faller i smaken bland den lismande överheten.

”Min Gud… Måtte jag nu behärska mig tillräckligt!”

1995 var undertecknad redan teaterintresserad sedan många år. Men intresset handlade nästan enbart om, för dåtiden, modern komedi och revy. 1995 gick undertecknad i gymnasiet och klassen företog sig en resa till huvudstaden för att där beskåda Ernst-Hugo & Jan-Olov på Dramatens stora scen.

Föreställningen blev inställd och vi kompenserades med reservföreställningen Misantropen i regi av en sur gubbe i basker. Där och då pånyttföddes mitt teaterintresse och fick större vidd.

Det är det här jag menar. En klassiker är en klassiker av en anledning. En pjäs av Ibsen har levt i dryga hundra år av den anledningen att den är bra. En pjäs av Molière lever fortfarande efter cirka 350 år ett tidlöst liv av duglighet.

Otaliga kulturkonferenser och workshops har frågat hur vi ska hitta ”den nya publiken”. Teatrar slår knut på sig för att fånga ungdomarna och för att locka nya målgrupper. Men det behövs inga specialprojekt eller moderna, nyskrivna pjäser i cyberspace för att behaga ”kidsen”. Från idé till premiär har de ändå hunnit byta trend tre gånger. Så servera istället klassiker som genom år av överlevnad visat att de kan fånga generation efter generation.

 

Scenrum. Fondens förvrängda perspektiv berättar också något. William Wahlstedt spelar Alcestes vän Philinte.

 

Östgötateatern sätter upp Misantropen. Första intrycket. Det är snyggt. Men var är vi någonstans? Det mesta pekar på någon sorts gestaltning av dåtid, men den teorin skär sig med de moderna stolarna, gymnastikskorna och mobiltelefonen.

Att blanda stilar, tider och ismer har teatern gjort i flertalet pjäser de senaste åren. Det var inte roligt första gången. Lägg av! Den här gången slipper vi i alla fall att se en tvättmaskin på scenen.

Var vi är någonstans tidsmässigt kan väl få kvitta då.

Vad har vi för överenskommelse? Publiken adresseras då och då. Vi är alltså med där det händer. Det finns ingen osynlig vägg mellan scen och salong. Men vilka är vi? På vilken plats befinner vi oss? Oklart. Så det får väl kvitta det också då.

Det börjar segt, presentationsfasen är utdragen. Vi har förstått upplägget redan efter några få fraser. Men texten är skriven så att vännerna Alceste och Philinte får stå och tugga ett bra tag. Men de sköter tugget bra. Vi märker att den gamla textens vers går att bemästra på olika vis. Som vanligt avslappnat tal, tydlig rytmisk vers, eller som rap.

Jesper Barkselius (som Alceste) levererar genom hela föreställningen. Det går att förstå och hålla med Alceste. Alceste tänker minsann hålla sig till ärligheten och sanningen framför allt. Vad konsekvenserna än blir. Konsekvensen blir rättegång då han dissar Orontes sonett.

Tobias Almborg som Oronte deklamerar sin sonett så en kan tro att Bruno K Öijer nästlat sig in på festen. Men hellre Almborg vilken dag som helst. Han gör en Oronte som är komisk både i stort och smått.

Alceste, liksom flertalet andra herrar, har sitt kärleksintresse i ytliga Célimene. En underbar bitch, fantastiskt gestaltad och framförd av Ann-Sofie Andersson Kern. Ni vet en sån person som du hatar dig själv för att du inte kan låta bli att älska.

Intrigen är igång. Det är lite småkul då och då. Men mest segt.

 

Position. Sångerskan Arsinoe underställd Célimène, i rollerna Karin Oscarsson och Ann-Sofie Andersson Kern.

 

Det är rikligt med koreografi. Både för händer och hela kroppen. Ibland som dans eller organiserad förflyttning eller som förkroppsligande förstärkning av texten. Det är snyggt.

Det hade gått att ta ut svängarna ännu mera med vildare ljussättning, galnare musik och mera street och rap-attityd i dialogen. Kanske befinner vi oss på en svartklubbsfest i en pimpad gammal industrilokal dit stadens konstnärs- och kulturdrömmare drar sig undan. En slags konsthall.

Karin Oscarssons Arisinoe sjunger så det är lätt att trivas med livet.

Så blev det paus och vi diskuterade 2pac med ett äldre par.

Andra akten har annan energi. Känns mer genomarbetad och tillvaratagen. Här duggar publikreaktionerna tätare. Mera skratt. William Wahlstedt får kvällens spontanapplåd.

Vad som händer i berättelsen ska inte berättas här. Gå själv och se föreställningen. Den är snygg i kostym, scen och mask. Suggestiva ljud av musik, sexflås och skratt ligger som en matta i bakgrunden till och från och förhöjer upplevelsen. Det tillför en känsla av att det pågår saker i angränsande rum… om vi nu är på en fest.

Misantropen på Östgötateatern är en uppsättning som kan tilltala alla åldrar och generationer. Det hade gått att skruva till den några varv till om den nu inte går att låta vara i sin tid där och då. Men då hade man kanske tappat någon generation bland de mer trogna besökarna, så den här lagomnivån av craziness får väl räcka då.

Verket känns relevant för vår ytliga och inställsamma tid.

© Text: Johan Pettersson
© Foto: Markus Gårder / Östgötateatern

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

STORA TEATERN Norrköping

7 – 28 januari 2017
Misantropen
av Molière
Översättning: Allan Bergstrand
Dramaturg: Marc Matthiesen
Bearbetning: Michaela Granit och Marc Matthiesen
Regi & koreografi: Michaela Granit
Scenografi och kostym: Karin Lind
Musik & ljuddesign: Pelle Halvarsson
Ljusdesign: Linn Persson
Projektioner: Patric Instedt
Mask- och perukdesign: Anna Andersson
Barockdanscoach: Karin Modigh

SKÅDESPELARE
Ann-Sofie Andersson Kern, Jesper Barkselius, Luiza Stanescu,
William Wahlstedt, Tobias Almborg, Karin Oscarsson,
Kardo Mirza och Ludwig Bertling Wiik

LÄNKAR
Molière Wikipedia Misantropen
Östgötateatern hemsida Facebook
Misantropens hovbubbla till Norrköping reportage Kultursidan.nu 5/1 2017