Tecken. Christian Lindberg repeterar med Norrköpings symfoniorkester inför konserten på torsdag.

 

”Jag och SON har lärt oss Pettersson-koderna”

 

NORRKÖPING
Egentligen ingick inte Petterssons femma i uppdraget. Med ett år kvar till Allan Pettersson-boxens fullbordande är Christian Lindberg ivrig att fortsätta. Vid torsdagens konsert hörs också trumpet och jakthorn ljuda.

Jag hinner få upp kameran och klämma av några bilder under repetitionens sista minuter. Dirigenten Christian Lindberg sitter uppspetad på en stol på dirigentpulten och lyfter händerna engagerat. Skjortan lyser röd.

Jag har många frågor, fyrar av alla på en gång, och sedan sorterar vi dem tillsammans. BIS-boxen som snart är full, varför backa till femman nu och vad ska publiken lyssna efter? Och så var det det där med jakthornet.

Christian Lindberg börjar med BIS-boxen. Hösten 2013 meddelades att BIS Records skulle ge ut världens första fullständiga Allan Pettersson-box och att det var Christian Lindberg som skulle göra jobbet tillsammans med Norrköpings symfoniorkester. Grundplåten fanns redan, hälften av Petterssons 17 symfonier fanns med andra dirigenter, andra orkestrar. 2018 ska jobbet vara klart. Men det är ju… redan nästa år?

– Det har gått så fruktansvärt fort. Känslan är att det bara är början, säger Christian Lindberg som berättar hur inspelningarna mötts av stark uppskattning, priser och nomineringar. Albumen har sålt så bra världen över att distributörerna häpnar och BIS Records har byggt ut projektet.

– Femman fanns redan med Malmös symfoniorkester men BIS bad oss göra om den. Och så har de lagt till Petterssons Violinkonsert, som räknar med att jobba på övertid och att göra fler utbyten i boxen tillsammans med SON.

– Jag och SON har tillsammans lärt oss Pettersson-koderna. I början var det en kamp, erkänner Christian Lindberg. Vi har lärt oss, kan förbereda oss, jag har lärt mig hur jag ska slå. Och vi har lärt oss att älska musiken.

Med Pettersson-koderna menar han vissa ackordsföljder som kommer igen i Petterssons symfonier, som en serie mollackord.

Konserten spelas in på torsdag, en dokumentation som läggs upp på Norrköpings symfoniorkesters intranät. Där kan dirigenten och musikerna lyssna inför den skivinspelning som görs i juni. Hantverket ska finslipas så att inspelningen når den yppersta kvalitet som kännetecknat de redan gjorda inspelningarna och som renderade Lindberg och SON en Grammis för Symfoni nr 9 2015 (och en nominering 2016).

– Det är så roligt. Härligt att höra alla musikers kvaliteter. De är så unika var och en, hyllar Christian Lindberg orkestermedlemmarna.

Petterssons Symfoni nr 5 ersätter alltså en tidigare gjord inspelning. Christian Lindberg har på köpet omvärderat verket.

– Jag är själv förvånad, jag såg femman som ett svagt kort från början. Nu säger Henrik Petersen (1:e konsertmästare) att ”det här är nästan min favorit”.

Vad ska då publiken lyssna efter under konserten?

– De ska nästan tänka sig vara zenbuddister, svarar Christian Lindberg och berättar hur Petterssons föregående Symfoni nr 4, hyllade modern, en djupt religiös kvinna i en dysfunktionell familj.

– Med femman gå han in i en helt ny värld. Han inleder med en absolut stillhet – underbar. Sen stannar det. Och en gång till, med varationer.

Symfonin, som består av en enda sats så som Allan Pettersson brukade skriva, fortsätter med att bygga upp ett stort verk.

– Sedan kommer den enkla, vackra melodin, som alltid i Petterssons verk. Och så är vi åter i den zenbuddistiska världen.

Vi sitter kvar i De Geerhallens blå salong. Musikerna har packat ihop. Solisten Pacho Flores ställer upp för en kort filmning som Symfoniorkesterns kommunikatör Holger Thell ska lägga upp på SON:s Facebooksida.

– Han är min favoritbleckblåsare. Han tar publiken med storm och har inga tekniska begränsningar, säger Christian Lindberg och avslöjar att trumpetaren har sin privata instrumentleverantör i familjen. Svärfadern är en av världens skickligaste instrumentmakare.

På programmet står Akbank Bunka av Christan Lindberg själv, med trumpetsolo. Dessförinnan ska Pacho Flores ha spelat jakthorn, Nerudas Konsert för Corno da Caccia från 1700-talets mitt.

– Det vanligaste är att den spelas på trumpet för att den är så svår, men Pacho Flores behärskar även corno da caccia.

Christian Lindberg är trombonist, dirigent och tonsättare. Och den som bär Allan Petterssons fana ut i världen, en livsgärning kan man nästan säga. Efter att ha lagt grunden tillsammans med Norrköpings symfoniorkester med konserter och efterföljande skivinspelning tar han med sig noterna till andra orkestrar.

Under de senaste åren har Christian Lindberg spelar Allan Pettersson bland annat i Tyskland, Baltikum, Taiwan och Rumänien. Efter viss övertalning. Han menar att biljettförsäljarna är rädda för den okände svenske kompositören Pettersson.

– Sao Paolos symfoniorkester ville hellre att vi skulle spela Tjajkovskij. Jag sa att ”Okej, men nästa gång gör vi Allan Pettersson.”

© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

DE GEERHALLEN Norrköping

16 februari 2017 kl 19 (introduktion 18.30)
Corno da caccia och Pettersson nr 5
Norrköpings symfoniorkester
Dirigent: Christian Lindberg

Solist: Pacho Flores, jakthorn och trumpet

PROGRAM
Weber Oberon, uvertyr
Neruda Konsert för Corno da Caccia
Lindberg Akbank Bunka
Pettersson Symfoni nr 5

LÄNKAR
Johann Baptist Georg Neruda Wikipedia
Pacho Flores hemsida
Christian Lindberg hemsida Facebook
Norrköpings symfoniorkester hemsida Facebook Allan Pettersson-projektet Konsert
Drabbad av Piazzolla och Pettersson recension Kultursidan.nu 10/11 2016
Pettersson och Piazolla med SON KortNytt Kultursidan.nu 7/11 2016
Chefdirigentlöst SON går mot nya möten reportage Kultursidan.nu 4/5 2016
Dags för Allan Petterssons Symfoni nr 14 reportage Kultursidan.nu 26/11 2015
Symfoniorkestern tog 2 Grammisar reportage Kultursidan.nu 26/2 2015
SON spelar in Allan Petterssons nr 13 reportage Kultursidan.nu 15/1 2015
Symfoniorkesterns julklappar 3-2-1 reportage Kultursidan.nu 22/12 2014
SON spelar Allan Petterssons svåraste reportage Kultursidan.nu 17/9 2014
SON och BIS ger ut Allan Pettersson-box reportage Kultursidan.nu 1/11 2013