Morr. John Hedman spelar inte bara soldaten, han gestaltar också alla andra figurer, som tigerungen. I bakgrunden Christian Karnevald som står för allehanda ljudillustrationer.

Tvära kast, utspel och överdrifter

RECENSION/NORRKÖPING
En mjölkstinn hona och en döende soldat. Hon räddar hans liv. Han blir hennes kock och hunsar hennes son.

Drastisk och dråplig, med sexuella undertoner är Dario Fos Historien om tigern. På ett djupare plan berättar den om det kinesiska folket som tolererar makten så länge respekten är ömsesidig.

Kalbokultur spelar Historien om tigern, en monolog av Dario Fo på Teater Bråddgatan 34. Det lär ska vara en kinesisk ursprungsberättelse som den italienska gycklaren och teatermannen, sedermera nobelpistagaren, fick sig till livs i Shanghai på 1970-talet och transponerade till italienska.

Batteri. Christian Karnevald är föreställningens ljudmakare, en sidekick som bidrar till föreställningens konstnärligt höga nivå.

Vad vet jag om den kinesiska tigern i folkkulturen? Tigern är ett av de tolv djuren i det kinesiska horoskopet, där den står för styrka, självständighet och generositet. Jag är också bekant med den undergörande och starkt doftande salvan Tigerbalsam, som spreds i bekantskapskretsen på 1970-talet.

Även om kineser är rädda för riktiga tigrar misstänker jag att historien om den enkle soldaten som till slut räddar hela riket är bra mycket äldre än den underbart dråpliga och drastiska iscensättning vi möter här och som placerar historien mitt i inbördeskrigets Kina vid slutet av 1949-talet.

John Hedman gestaltar soldaten som alltid är hotad till livet. Klädd i en sjavig bomullsuniform med gula epåletter som lyfter den från pyjamas till soldatbeklädnad. Kanske det också var en trashanksarmé som flydde undan Chang Kai-sheks nationalister under inbördeskriget som tog vid efter Andra världskriget slut. Kommunisterna tvingades retirera ut på landsbygden och kom till slut igen som segrare. Den långa marschen heter åren som också lyfte upp Mao till hans position som partiets ordförande.

En enkel krake, som snart råkar illa ut. John Hedman är inte bara soldaten som får kallbrand efter en skottskada. Han gestaltar även kamraterna vars tålamod tryter. Halvt ihjälsvulten och halvt döende stöter han på en tiger med unge och spelar även dem. Det innebär tvära kast och omställningar, ett kraftfullt utspel och storvulna överdrifter.

Med borstig päls. John Hedman som tigerhonan, en skräckinjagande syn.

Det enda han inte gestaltar är hur det låter. Det gör Christian Karnevald som med gitarr, trumset och uppfinningsrika mikrofonljud låter pistolskott vina och tigrar morra. Hans medverkan lyfter skådespelet till en konstnärligt högre nivå.

Det gör också ljussättningen som i samklang med de svarta kulisserna bygger rum med vägen, floden, skogen och tigergrottans djup. Både effektivt och raffinerat.

Det låter dramatiskt och det är det. Samtidigt är det en skröna, burlesk och småsnuskig. Troligen var den än mer snuskig innan John Hedman och regissören Viktor Hedman bromsade i det svallande ordflödet.

– Vad är det här för sätt att döda folk på? Med pattarna?

Vi tål och vi skrattar åt soldaten som tvingas dia en mjölkstinn tigerhona och kaxar upp sig mot tigerungen. Han som nyss var döende spelar översittare, inte alls särskilt trevlig. Men det är teater och människan är komplex.

Hon räddar hans liv. Han blir hennes kock. De räddar en by och de räddar tolv. Publiken lär sig ta ton och till slut har vi räddat hela den kinesiska folkrepubliken.

Framför allt är det teater. Och skådespeleri med en härlig närvaro.

© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

TEATER BRÅDDGATAN 34 Norrköping

17, 18, 19 samt 24, 25 februari 2017
Historien om tigern
Dario Fo
Regi: Viktor Hedman
Kostym: Kerstin Hedman
Teknik m.m.m.: Frippe Pettersson
Medverkande: John Hedman, skådespelare, & Christian Karnevald, musik/ljud
Prod: Kalbokultur

LÄNKAR
Kalbokultur hemsida Facebook FB-evenemang
Tigern ny utmaning för John Hedman reportage Kultursidan.nu 16/2 2017