Tillsammans. Lill-Babs, Siw Malmkvist och Ann-Louise Hanson slog sig ihop om en turné.  I fredags gästade de Flygeln.

Ofta är det som stand-up

RECENSION/NORRKÖPING Lill-Babs, Siw Malmkvist och Ann-Louise Hanson. Tre giganter inom svensk showbiz fyllde Flygeln under fredagskvällen. Tanter? Det vill de inte bli kallade. Det är mycket dynamit kvar i brudarna.

Showen inleds med en låt som handlar om att vara just tillsammans, men i verserna konkurrerar de sådär skojfriskt med varandra. När Ann-Louise Hanson sjunger: ”Tänk att de frågade mig”, svarar till exempel de andra: ”Alla andra tackade nej” – och de turas om att låtsats förolämpade eller mest värda strålkastarljuset.

Sedan byter de också av varandra i att prata gamla minnen, och sjunger varsina låtar medan de andra två stämmer in i körsång. Det händer att de kommenterar varandras framföranden, typ ”åh vad fint” eller ”jävla Siw” när de får prestationsångest.

Som hemma. Några vänner, några musiker och det är som det brukar vara.

Jag funderar på om det varit bättre om de i stället för att själva plocka upp minnen berättat om varandra? Då hade kanske inte samma känsla uppstått, av ”är det verkligen okej att jag står här och skryter – till exempel om att jag har skrivit autograf till The Beatles?” (Lill-Babs). Å andra sidan äger de nu till fullo sina egna berättelser, och får själva välja vad de önskar lyfta fram. Det blir ett pärlband av olika roligheter.

Ofta är det som stand-up. Siw Malmkvist, som nu är 80 år, beskriver åldrandet:

– Man kan säga att allt åker neråt 30 cm. Det enda som åker uppåt är tandköttet.

Hon berömmer Lill-Babs skönhet, och dissar sin egen:
– Lill-Babs är en sådan som kan kliva av ett tåg klockan fem på morgonen och ändå se ut som om hon just varit på skönhetssalong. Själv kan man just ha varit på skönhetssalong och ändå se ut som om man just klivit av ett tåg klockan fem på morgonen.

Publiken skrattar, kanske igenkännande. Och även om jag som 25-åring också kan känna igen jakten på den perfekta hudkrämen – hur komplicerade namn har de inte nu för tiden? – kan jag inte låta bli att samtidigt tycka att det är lite sorgligt att dessa talangfulla och roliga kvinnor själva lägger detta fokus på sina utseenden. När deras insatser inom showbiz sedan 1950-talet borde stå i centrum!

Djupare blått. Ann-Louise Hanson mogna röst lyfter Ted Gärdestads texter.

Ann-Louise Hanson minns både Cornelis Vreeswijk och hyllar Ted Gärdestad med För kärlekens skull och Himlen är oskyldigt blå. Om Ted hade valt livet hade han följande dag fyllt 61 år, berättar hon. Hennes sångröst är en vacker kombination av fyllig och klar. Det mogna i rösten gör att jag tar in texten med ett särskilt allvar. Det låter som om hon faktiskt måste veta någonting om kärlek, det som hon sjunger om.

Före pausen är stämningen på topp med allsång av Flickor bak i bilen. I del två har Tunna skivor fått en ny text, om att ”det ska vara mogna kvinnor i år”, sådana som inte vill bli kallade för tant eller har glömt ordet schlager. Tant låter nedlåtande, förklarar de sedan, och Siw Malmkvist minns Melodifestivalen 2004 då C’est La Vie-trion blev hårt kritiserad för att artisterna ansågs för gamla.

Hon läser från en gammal recension att de var ”mer än lovligt stela” – och samtidigt böjer hon sig ner så att näsan nästan nuddar golvet. Ironin är uppenbar, så varför driver de då återkommande också själva med sin ålder? Kanske är de mer påverkade av andras åsikter än de vill erkänna?

I ett medley sjunger Lill-Babs från En tuff brud i lyxförpackning: ”Jag är ett litet stycke dynamit, maskerad till sockerbit” och Ann-Louise svarar med en rad från Jag hade en gång en båt: ”Men det var för länge sen, så länge sen”. Ja, det är komiskt – och kanske är det en generationsfråga att det ger mig en lite bitter eftersmak. I vissa fall hade jag hellre hört låten i sin helhet, för det blir så pluttigt med små stycken här och där.

Dessutom ger samtliga prov på att knappast ha slut på dynamit. Stora pluspoäng till kapellmästare Benneth Fagerlund i bakgrunden och Siw Malmkvists hiphopversion av Här kommer Pippi Långstrump!

© Text: Melinda Reyes Hiltunen
© Foto: Human Golmohammadi

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

FLYGELN Norrköping

17 februari 2017
Tillsammans – 183 år på scenen
Sång: Lill-Babs, Siw Malmkvist och Ann-Louise Hanson
Piano: Benneth Fagerlund
Gitarr: Martin Tallström
Publik: Överhängande majoritet äldre, nästan fullt
Arr: TMK Nöje

LÄNKAR
Lill-Babs hemsida  Öppet arkiv
Siw Malmkvist hemsida  Öppet arkiv
Ann-Louise Hanson Wikipedia  Öppet arkiv
Louis de Geer hemsida Facebook