Masseffekt. Maffiga masscener växlar med scener med en ensam eller några få aktörer i Robin Hood.

 

Många maffiga masscener ger liv och rörelse

 

RECENSION/NORRKÖPING
Jämlikhet och systerskap i Robin Hoodmusikal på Skandiateatern. När Kulturskolan och Norrköpings fritidsgårdar berättar sagan om Robin Hood är det kvinnorna som visar handlingskraft.

Alla är där, jag menar alla männen som brukar förknippas med sagan – kung Rikard Lejonhjärta, prins John, sheriffen av Nottingham, Robin Hood, Lille John, broder Tuck och Sherwoodskogens fredlösa. Men i den här berättelsen får kvinnorna ta större plats än de brukar.

Pia Molin och Annika Svensson har plockat in handling och karaktärer från flera olika Robin Hood-förlagor, både litterära och filmiska. Referenser till Shakespeares pjäser poppar upp här och där som små guldkorn för den som upptäcker dem. Men de skarvar fint och sömmarna går ihop utan att synas.

De har skapat en trovärdig berättelse som talar till oss om vår samtid precis som en bra saga ska göra. Därtill har de kryddat med kvicka repliker och snygga sångnummer. Pascal Behnan bistår med läcker och utmanande koreografi i dansinslagen.

 

Rävspel. Prins John lyckas inte lika bra i schack som Sheriffen i Nottingham.

 

Scenrummet är tudelat. Till vänster det kungliga slottet med vackra stolar och ett schackspel uppdukat på ett bord. Till höger björkstubbar som får projicerade trädkronor när vi kommer ut i Sherwoodskogen. Effektfull ljussättning och vackra kostymer ger ögat fröjd, och örat njuter av livebandets spel och utmärkt sång av aktörerna.

Vi befinner oss i England där kung Rikard Lejonhjärta styr med fast hand och gott hjärta. Men det är de stora korstågens tid och även kung Rikard måste dra sitt strå till stacken. Medan han kämpar för kristendomen i Jerusalem ska brodern prins John hålla ställningarna hemma i England. Men prins Johan är inte så intresserad av makt utan låter sig villigt ledas och förledas av sheriffen av Nottingham som är desto mer maktkåt.

Prins John är en motvillig monark som hellre broderar och klär sig i vackra mantlar än hänger sig åt maktspel. Adam Daagh gör en underbar prins John med förfinat kroppsspråk och Stig Helmer-frisyr. Världsfrånvänd och konflikträdd, men inte elak. Han vill bara att alla ska må bra och inte bråka.

Sheriffen av Nottingham däremot älskar makt. Han inför ett skräckvälde där den utarmade befolkningen tyngs av höjda skatter och svåra straff för den som inte kan betala. Jonas Johansson gör sin sheriff stenhård utan svagheter. Ja, det finns möjligen en – vackra kvinnor. Det kan de tre hovdamerna intyga. Sångnumret I’m Only Human är bara så bra.

 

Förlovade. Robin och Marion kommer inledningsvis på kant med varandra.

 

Robin Locksley, son till en av kung Rikards närmaste män och trolovad med Marion, skulle kunna stoppa sheriffen men han ids inte. Varför ska han bry sig om ansvar och rättvisa när han kan festa istället? Daniel Braesch Anderssons Robin är en bortskämd barnunge i en adelsmans kläder.

Inte undra på att Marion tröttnar på honom och vill att trolovningen bryts. En önskan som sheriffen mer än gärna uppfyller för att istället själv få trolova sig med henne.

Som pjäser i ett schackspel flyttar sheriffen runt människor efter eget tycke. Marion vägrar vara en bricka i ett spel. Men vad kan hon göra – hon är ju bara en kvinna. Katja Lundgren gestaltar en rättfram och modig Marion som ser orättvisorna men känner sig fångad i en alltför snäv kvinnoroll.

Johanna Pettersson är klockren som hennes kloka kammarjungfru Sarah – insiktsfull och klarsynt med mer handlingskraft än sin matmor. Johanna Petterssons tolkning av låten The Hanging Tree är stark och scenbilden suggestiv.

Fredlösa och utfattiga beger sig Robin och hans vän Much till Sherwoodskogen. Här har de fredlösa funnit sin tillflykt. Missnöjet jäser och under ledning av bonden Lille John, och framför allt hans hustru Fanny, vill man ta hämnd på sheriffen. Robin inser efterhand att han både kan och vill hjälpa till – men kanske är det främst kärleken till Marion som driver honom.

 

Maktens offer. De fattiga straffas hårt när de inte kan betala sina skatter.

 

Med fyrtiofem ungdomar på scenen blir det många maffiga masscener som skapar liv och rörelse. Men det finns också tillfällen för eftertanke när en ensam ljuskägla fokuserar på en enda person. Musiken är väl vald för att spegla handlingen och är en blandning av musikal, dagsaktuella låtar och populärmusik från 1950-tal och framåt.

Och trots allvaret i berättelsen finns det plats för skratt på vägen fram till det lyckliga slutet. Vi möter knektarna Murdock, Spencer och Dobbson som likt en klantig Jönssonliga lyckas att misslyckas med allt de företar sig. Broder Tuck bjuder på egenhändigt tillverkat mjöd och gungig reggae tillsammans med Allan i Dalen. Och du får absolut inte missa hovdamernas totala dissning av sheriffen av Nottingham.

För det här är verkligen något du måste se, ta chansen!

© Text: Felicia Eriksson
© Foto: Josefina Dernsjö

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

SKANDIATEATERN Norrköping

Premiär 1, 4, 5, 8, 10 och 11 mars 2017, spelas vardagar kl 18.30, helger kl 16
Robin Hood
Manus och regi: Pia Molin och Annika Svensson
Regiassistent och rekvisitör: Jenny Larsson
Dansinstudering/koreografi: Pascal Behnan
Kostym: Viktoria Ahlin, Amanda Johansson, Kaja Vaht, Susanne Pehrsson
Sånginstudering: Kristina Burin Eriksson
Ljud/Ljus: Musikservice
Kapellmästare: John-Luis Herrera
Prod: Kulturskolan i Norrköping och Norrköpings fritidsgårdar med stöd av Kulturrådet

MEDVERKANDE
Skådespelare, musiker och dansare från Kulturskolan och Norrköpings fritidsgårdar

LÄNKAR
Kulturskolan hemsida Facebook FB-evenemang
Robin Hoodmusikal intar Skandiateatern reportage Kultursidan.nu 24/2 2017
Kulturrådet ger Kulturskolan 800.000 kr KortKort Kultursidan.nu 20/12 2016