Förbjuden kärlek. Sonya Yoncheva och Michael Fabiano som Violetta Valéry och Alfredo i Verdis La Traviata. Den stiliserade uppsättningen flyttar dramat från dåtid till allmängiltig tid.
Fallande drottning i passionerat drama
RECENSION/NORRKÖPING/VALDEMARSVIK Förbjuden kärlek vid dödens gräns. Glamourösa Sonya Yoncheva bär upp rollen som lyxprostituerade Violetta Valéry i ett samhälle som bygger på status, makt och pengar i Verdis La Traviata.
Den starka uppsättningen från Metropolitan i New York direktsändes till ett välbesatt Cnema och till Gusum.
Klockan går. Snart är tiden ute för Violetta Valérys liv i offentligheten.
La Traviata (den fallna, den vilseförda) är berättelsen om ”lyxhoran” Violetta Valéry i Paris på 1830-talet. Som få andra Verdi-operor är den beroende av en stjärna eller snarare ”diva” i huvudrollen.
Metropolitan har nu tillgång till en sådan i den glamourösa Sonya Yoncheva, en utlämnande, spektakulär och något ”patetisk” diva, men det är exakt det som måste till för att gestalta den vackra hålldamen med den dödliga sjukdomen.
USA har också äntligen lyckats få tag på en riktigt bra tenor sedan Jerry Hadleys tragiska bortgång för 10 år sedan. Michael Fabiano är tekniskt stadig och sjunger med rätt stil, en fin partner till vår dekadenta hjältinna. Alfredo är den fattige unge mannen som kan erbjuda äkta kärlek men vars pengar snart sinar.
En av 90- och 00-talens största sångare, efter Domingos och Pavarottis nedgång, ett tag kanske den allra störste, Thomas Hampson, är nu tyvärr en vokal ruin. Är man över 60 låter man förstås sällan fräscht. Han kan dock spela teater och är fortfarande en imponerande gestalt med sin längd och stora rutin. Han gestaltar Giorgio Germont, Alfredos far, som motverkar det unga parets kärlek.
Sjukdomens röda spår. Tuberkolos var en av de dödligaste sjukdomarna fram till mitten av 1900-talet.
Det här är en modern och ganska ”politisk korrekt” uppsättning som ändå fungerar bra. Jag förstår inte varför man har gjort Violettas ”fnaskande kompis” Flora till en manlig prostituerad men det spelar mindre roll. Det mesta är högt stiliserat, ibland med stereotypa kostymer med det gör också dramat mindre patetiskt och mer allmängiltigt.
Nicola Luisotti på pulten bjuder också på läckra dragningar (rubati) i en lite äldre stil men det passar utmärkt. Överlag är detta en mycket stark uppsättning sångligt och dramatiskt, definitivt en av de absolut bästa på senare Met-år.
© Text: Lars Henriksson
© Foto: Metropolitan Opera
CNEMA Norrköping samt FOLKAN BIO Gusum
11 mars 2017
La Traviata)
Musik av Giuseppe Verdi, libretto av Francesco Maria Piave efter Dumas roman Kameliadamen
Livesändning från Metropolitan Opera, New York via Folkets hus och parker
Dirigent: Nicola Luisotti
Regi: Willy Decker
Scenografi/kostym: Wolfgang Gussmann
Ljus: Hans Toelstede
Koreografi – Athol FarmerMEDVERKANDE
Violetta Valéry – Sonya Yoncheva
Alfredo Germont – Michael Fabiano
Giorgio Germont – Thomas Hampson
samt Metropolitans kör och orkester
LÄNKAR
La Traviata Wikipedia
Live på Bio hemsida Facebook
Metropolitan Operan hemsida
Lars Henriksson – Operalaven hemsida
Cnema hemsida
Folkan Bio hemsida