Med sväng. Jazz/kuling-stuk med körens egen solist Tina Ternstedt på mattor av hummande, ding-dong och klanger. Östgöta Kammarkörs framförande av Ann-Sofie Söderqvists What is life? vid Svensk musikvårs invigningskonsert var helt enkelt strålande.

 

Den svenska konstmusiken mår förträffligt

 

RECENSION/NORRKÖPING Ända in i kaklet. Jag kan redan nu rapportera att den svenska konstmusiken mår förträffligt och skapar nya klassiker. Östgöta Kammarkör, Östgöta Brasskvintett och konsertpianisten Mats Jansson invigde festivalveckan Svensk musikvår med gemensam och omväxlande konsert i Hedvigs kyrka på måndagskvällen.

Nyuppväckta konstmusikfestivalen Svensk musikvår fick redan på andra året en avläggare i Norrköping. Inte att undra på, då det finns ett rejäl knippe med tonsättare och musiker i och från Norrköping, som samlat sig till föreningen/festivalen Norrköpingsljud.

Fyra konserter i Norrköping under veckan plus en konsert i Stockholms konserthus på lördag är Norrköpingsljuds bidrag till vårvärmen.

 

Porlande. Konsertpianisten Mats Jansson framförde två korta verk för solopiano och nyskrivna Mosaik i samklang med Östgöta Brasskvintett.

 

Festlig attackstart med Jubilate Deo av Fredrik Sixten med Östgöta Kammarkör. Som därpå gick av scenen och lämnade plats för Östgöta Brasskvintett och Scandinavian Music Arctis. Tuban var ovanligt framträdande i det naturinspirerade stycket som inledde med känslan av fjällvärldens stora avstånd, följt av snabba passager. Musik som gör sig bäst blundande, något som för övrigt gällde stora delar av konserten.

En lika snabb presentation av konsertens tredje pelare, Mats Jansson vid Hedvigs blänkande svarta flygel. Mats Jansson lät sin lärare Bent-Göran Skölds Ostinatofantasi brusa i ett tonflöde som ofta lät som dubbelpiano. Porlande vårflod.

Senare i konserten framförde han vännen Anders Flodins nyskrivna Cadenza per pianoforte. En fuga i femminuterskoncentrat med två attackslag, dröjande omstart, buffliga tonkaskader i rolig och säkert svår rytmik. Avslut med flera takter lång tystnad – skulle inte förvåna mig om även den är noterad.

 

Surroundeffekt. Kammarkörens uppställning för Karin Rehnqvists Natt över jorden återanvändes vid efterföljande stycken.

 

Åter radade Kammarkören upp sig, inte i koret utan utmed Hedvigs alla väggar för bästa surroundeffekt. Karin Renqvists skönt flätade kanon Natt över jorden till Erik Blombergs dikt är redan en klassiker – senast hörde jag den under Musikgymnasiets och Musikklassernas Julkonsert i De Geerhallen. Direkt följd av Gabriella Gullins Tyst är det rum, med allt fler lyssnande pauser mellan orden. Raffinerat.

Christina Hörnell leder kören med tydliga slag och uppmärksamhet. Det är också hon som slagit fast att den semiprofessionella kören (många av körsångarna är musiker/musikpedagoger) ska framföra verk enligt principen hälften kvinnliga och hälften manliga tonsättare.

Konsertens äldsta verk var S-E Johanssons Psaltare och lyra från 1953, ett ”klassiskt” körstycke, följt av Sixtens Var inte rädd för mörkret i skön folkviseton.

Höjdpunkten var ändå What is life? av Ann-Sofie Söderqvist (vid det här laget stod kören åter någorlunda samlad i koret). Med solisten Tina Ternstedts jazz/kuling-stuk till övriga körens hummande, ding-dongande, mjuka klangmattor och ett inre sväng. Helt strålande!

 

Trumpetare. Tre av fem i Östgöta brasskvintett som byggde klanger i Bo Nilssons Wendepunkt från 1981.

 

Brasskvintetten visade upp sig i Bo Nilssons Wendepunkt. Här byggdes klanger, mjuka och breda, ur detta klättrade trumpet(er) med och utan sordin.

För två veckor sedan uruppfördes Lars-Åke Franke-Bloms Mosaik för brasskvintett och piano. Kombinationen är av det mer ovanliga slaget och Norrköpingstonsättaren har på intet vis gjort det lätt för musikerna. Det är en utmaning i varje stund, från den kakafoniska starten, varpå pianot samspelar med först tuban och så småningom de andra. Mjukt och kakafoniskt i växelspel eller med och mot. Mosaik är ett oerhört dynamiskt verk med stadsnärvaro, larm. Det rockar – ända in i kaklet!

Tillbaka till kyrkorummet. Mobila Östgöta Kammarkör, nu tajt uppställt i koret, avslutade konserten med tre latinska motetter av Michael Waldenby som ansluter till äldre sakral körmusik. Mjukt, växande och stora klanger.

Svensk musikvår är invigd. Och som Norrköpingsljuds ordförande Peter Lindroth påpekat, inte bara här i Norrköping utan samtidigt i Stockholm.

Nästa konsert i festivalprogrammet är på onsdag, med organisten Bengt Tribukait i Hedvigs kyrka.

© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

SVENSK MUSIKVÅR Norrköping

20 – 24 mars 2017

Måndag 20 mars kl 19.00 Hedvigs kyrka
Östgöta Kammarkör
Dirigent: Christina Hörnell
Östgöta Brasskvintett
Mats Jansson piano

PROGRAM
Fredrik Sixten f. 1962 – Jubilate Deo Psaltaren 100: 1-2 (2008)
Torbjörn Iwan Lundquist 1920-2000 – Scandinavian Music för brasskvintett (1978)
Beng-Göran Sköld f. 1936 – Ostinatofantasi för piano (2003)
Karin Rehnqvist f. 1957 – Natt över jorden Erik Blomberg (1992)
Gabriella Gullin f. 1961 – Tyst är det rum, ur Tre miniatyrer Pär Lagerkvist (1993)
Sven-Eric Johanson 1919-1997 – Psaltare och lyra Erik Axel Karlfeldt (1953)
Fredrik Sixten – Var inte rädd för mörkret Erik Blomberg (1996)
Ann-Sofie Söderqvist f. 1956 – What is Life? Malin Hülphers (2006)
Bo Nilsson f. 1937 – Wendepunkt för brasskvintett (1981)
Anders Flodin f. 1961 – Cadenza per pianoforte (2016)
Lars-Åke Franke-Blom f. 1941 – Mosaik för piano och brasskvintett (2016)
Michael Waldenby f. 1953 – Ur Fem latinska motetter op. 35 (1995)

– Ave maris stella
– Caelos ascendit hodie
– Exultate Deo

Onsdag 22 mars kl 19 00 Hedvigs kyrka
Bengt Tribukait, orgel

Torsdag 23 mars kl 19 00 Crescendo
Duo Gelland
Eva Sidén
Madeleine Jonsson Gille
Duo Dialog

Fredag 24 mars kl 19 Antikvariatet
Ett program om Lars-Gunnar Bodin

LÄNKAR
Svensk musikvår hemsida Facebook konsert 25/3
Norrköpingsljud hemsida Facebook program
Svensk musikvår med kör, orgel, elektro KortNytt Kultursidan.nu 19/3 2017