Vrångt. Dansföreställningen Lilhja kan tolkas som kampen i och för livet. Efter paus dansar Ninos Josef invid en rektangel fylld av vita, doftande liljor.

 

Högkvalitativ debut som koreograf

 

RECENSION/NORRKÖPING Dans på världsnivå. Ninos Josef återvände till hemstaden med sin debut som koreograf i soloföreställningen Lilhja. En mycket personlig föreställning som gestaltar ett liv, från födelse till dödsryckning. Urpremiär igår lördag på fullsatta (även söndagens föreställning är slutsåld) Teater Bråddgatan 34.

Föreställningens namn manar till eftertanke. Först funderar jag mest på var h’et ska placeras, men inser snart att detta handlar om något betydligt större. Lilja skulle kunna betyda slut på något. Är det så?

Den mycket välutbildade dansaren Ninos Josef gestaltar ett liv, från födelse till dödsryckning. Samtidigt gror hoppet. Föreställningen Lilhja är nämligen hans debut som koreograf. Ninos tog sig från Navestad till världen och ett framgångsrikt liv som professionell dansare.

Nu är det kanske dags för en justering av yrkesrollen, men först hedrar han hemstaden Norrköping med att förlägga premiären av sitt högkvalitativa konstverk här.

 

Nyfödd. Allt är långsamt. Kroppen rör sig muskel för muskel.

 

Ninos inleder liggande i fosterställning med ryggen mot publiken. Det är oskyddat och organiskt. Ursprungligt och science fiction samtidigt. Ett nyfött barn som är utsatt och beroende av oss. Våra värderingar, vår välvilja.

Ryggen rör sig muskel för muskel. Det är djuriskt, naturligt och skickligt utfört. Nästan overkligt. Flöjtmusiken klagar medan kroppen vänder sig om i hunger. Vi inser att det handlar om att överleva. Munnen töjer sig fisklikt i längtan efter bröst och mat. Allt är långsamt. Samtidigt en övning för publiken att vara i nuet och vänta.

Röster på ett främmande språk berättar något för oss. I det ovanligt välgjorda programmet kan vi läsa att det handlar om en vit, orädd blomma som blivit trampad på, men trasig är den inte. “Jag är LILHJA”.

Så en plötslig paus. Vi uppmanas köpa fika medan filmiskt många vita liljor placeras ut i en rektangel. Jag ser hellre på liljorna.

 

Musiken blir hetsigare. Ninos sätter handen i ansiktet och fäller sig själv.

 

I del 2 har den hudfärgade underdelen bytts mot svarta glittershorts. Nu är det ungdom och revolt. Rörelserna är bestämda och vackra i den fulla kroppskontroll som endast långvarig träning kan åstadkomma. Mjuka hopp och rullningar.

Så hetsigare musik. Vi anar motgångar i livet. Identitet, religion och samhällsnormer! Ninos sätter handen i ansiktet och fäller sig själv. Men är snart på fötterna igen, likt en återkommande vår.

Under en kort stund dansar han en meter från mig, glänsande av sav. Svetten stänker. Vi kunde lika gärna vara i New York eller Berlin. Bedjande rörelser och sedan kärlek. Det är sensuellt och sexuellt. Gymnastiskt juckande som lätt kunde ha blivit för mycket, men Ninos klarar gränsen.

Avslutningsvis hamnar han på rygg i liljorna. En Ofelia av vår tid. Vemodigt vackert. Han skrattar som om han tänker på fina minnen. Gråter. Magen rör sig i de sista konvulsionerna. Den vissna döden inträder och ljuset släcks.

Uppståndelsen kommer emellertid omedelbart. Stående ovationer och Ninos blir inklappad flera gånger. Ett frö till något nytt. Det ser vi i hans mjuka leende. En ödmjukhet som ofta finns hos de riktigt stora artisterna. Vi har fått se dans på världsnivå.

 

Kärleken. Till dansen, till livet, mot rasifiering. Ninos har instiftat ett stipendium för unga dansare i Norrköping.

 

Ninos Josef behöver nu, på grund av benskörhet, förmodligen skola om sig till något annat kreativt yrke, eller fortsätta med solodans på egna villkor. Han vill i vilket fall som helst inspirera andra ungdomar med invandrarbakgrund och har därför i år instiftat ett stipendium som heter “Dansa Vidare”. Frinavet i Navestad ska dela ut det till två unga varje år för att det ska bli möjligt för dem att gå på dansskola i Norrköping.

Jag har bestämt mig. Jag ser liljan som styrka.

© Text: Eva Moberg
© Foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

TEATER BRÅDDGATAN 34 Norrköping

25, 26 mars 2017
LILHJA
Koncept, koreografi och dans: Ninos Josef
Kompositör: Bashir Abdel Aal
Kostym: Aviad Arik Herman
Ljus/ljuddesign: Filip Josef
Teknik: Frans Josef
Ekonomiskt stöd: Region Östergötland

LÄNKAR
Lilhja Facebook
Dansens vecka bjuder upp hela regionen reportage Kultursidan.nu 25/4 2015