Suggestivt. I natten kryper de fram ur dunklet. Kvartersteaterns barngrupper gjorde gemensam sak och spelade Gränsland under den gångna helgen.
Det börjar med viskningar i dunkelljus
RECENSION/NORRKÖPING Landet heter Lagom. Där bor lagom många barn, ändå kommer fler dit. I helgen spelade Kvartersteaterns barngrupper upp Gränsland, en gemensam föreställning med poesi och budskap. De unga aktörerna agerar utifrån sina egna förutsättningar.
Jag har sett en hel del föreställningar med Kvartersteaterns barngrupper genom åren. Ofta föreställningar de själva varit starkt medskapande till, med en inre logik som varit självklar för aktörerna.
Publiken har förstås älskat dem.
Lagom medborgare. Lagom grå, lagom långa, lagom konforma.
Nu styr Kvartersteaterns Anna-Maria Rylander och Gabriella Norenius, med stöd av ytterligare barngruppsledare, mot nästa steg i utvecklingen.
Gränsland är en lite längre berättelse vars konstnärliga gestaltande har lite högre anspråk, även om gruppmedlemmarnas kreativitet fortfarande tas tillvara. Som Anna-Maria Rylander förklarar – ”Jag har skrivit ett skelett”. Alla Kvartersteaterns barngrupper ingår i föreställningen, har repeterat sin del av pusslet som sammanförts mot sluttampen.
Det börjar redan innan det börjar, med viskningar i dunkelljus. De yngre är medborgare i landet Lagom, mellanmjölkens land. Den kroppsliga gestaltningen förvandlar de gråklädda medborgarna till konforma personer, rentav robotlika. Korta musikstycken intoneras, hämtade från nutid och limmar ihop gruppernas pusselbitar/scener.
De unga aktörerna agerar utifrån sina förutsättningar, här har de, utöver viskandet, en replik att framföra. Det går som på räls, flyter från en aktör till nästa. Som om tänkandet i detta land blivit totalt syrefritt.
Avvaktande. Mötet visar på rädsla mellan de olika grupperna men också på nyfikenhet.
De som tar sig över gränsen, eller närmare bestämt kryper under den, är några år äldre. De kommer med färger, mjukare rörelser och ord som hörs i kör. Shylock lånar ut sin tidlösa och uppfordrande monolog ur Shakespeares Köpmannen i Venedig: ”Har inte vi också ögon? Har inte vi också händer, kroppsdelar, människomått, sinnen, känslor, passioner?”
Mötet är inte enkelt, inte självklart. Till slut når etablerade medborgare och nykomlingar fram till varandra.
Publiken älskar dem förstås.
© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin
BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR
TEATER BRÅDDGATAN 34 Norrköping
24, 25 mars 2017
Gränsland
Manus & Regi: Anna-Maria Rylander & Gabriella Norenius
Medverkande: Barngrupperna
Prod: Kvartersteatern