Gränsmålare. I Stina Lindskog måleri anas fragment av egna och andras minnen, fantasier och drömmar. Även Kolmårdsskogarna lämnar spår.
Ett gränstrakternas måleri
NORRKÖPING Historier och minnen som lager i färg. Just nu målar Stina Lindskog mycket i rött, men hon är periodare vad gäller färgval, nyss var det grönt. Norrköpingsfödda konstnären ställer ut på Galleri Sander på NP33.
– Jag känner ganska starkt att jag har en berättelse, reflekterar Stina Lindskog.
Vi mönstrar varandra, två år skiljer oss som båda är födda på 1950-talet. Hennes bilder går djupare i tiden än till uppväxtens Flora Borg, en gammal handelsträdgård i Kneippen i Norrköping. Jag hittar årtalet 1904 eller om det är 1909 knappt synligt på en bild som antyder ett växthus med tre gestalter, eller om det bara är deras skuggor, framför.
– Där är en del magiska datum, men jag tycker inte att jag behöver förklara dem, kommenterar konstnären.
I dessa gränstrakter mellan minnen, egnas och andras, fantasier och drömland – en serie bilder heter De sovande – rör sig hennes måleri. Ansikten som tycks flyta upp till ytan ur en antydd bakgrund. Fragmentariskt, i mitt öga som funna skärvor från antiken.
– Vad händer när man sover, när man drömmer? frågar hon sig och konstaterar att det är mer intressant att fråga än att svara.
Transparens, fantasi och mönster. Allt ryms i den röda målningen med ansikte och boaorm.
Merparten av bilderna, kvadrater på 50 x 50 centimeter, är målade med oljepastellkrita på syrafri kartong. I detta gränsland (ännu ett gränsland) mellan fuktig oljefärg och torr krita arbetar hon med en intensitet. Lager, nyanser, blandningar – och skrapar bort ”den svindyra” oljekritan, vilket ger en grund att gå vidare med.
– Oljepastellen har en sådan lyskraft. Jag försöker jobba tills jag är så trött att jag inte tänker längre, det bara blir. Jag har en stark vision som jag måste gestalta. När jag sedan släpper taget, då blir det bra. Vet jag precis så blir det inte bra.
Resultatet blir just lager med transparens, där det dolda anas.
Transparensen finns även i målningarna, med pensel och kniv, som är större och tillför rytm till hängningen i glasgalleriet på NP33:s bottenplan. De går i grönt, uppenbarligen en tidigare färgperiod. Hon talar om lusten att använda mönster i sina målningar.
Störst är Puck, från Shakespeares En midsommarnattsdröm. En liknande målning personifierar även den de gestalter som rör sig i ovan nämnda gränstrakter. Stina Lindskog tillägger att hon också hämtat inspiration från Kolmårdsskogarna.
– Men också från själva existensen. Människan är ond och god. Puck är varken man eller kvinna. Jag tänker på tyska ordet ”gestalt”, säger hon och uttalar ordet med hårt g.
Mental närvaro. Till Harriet B, konstnären Stina Lindskog har placerat den lilla vita gestalten i ett stort rum som samtidigt är ett landskap men även bär tecken av själva måleriet.
Huvudnumret, målningen hänger i alla fall ensam på gavelväggen, heter Till Harriet B. En kvinnogestalt i ett jättelikt tomt grönt rum, ett landskap med antydd växtlighet men också med tydligt markerade linjer för väggar (med stora medaljonger på tapeten) och golv. Här har hon också låtit färgen rinna, som för att markera måleriet självt.
– Jag ärvde en bok av mamma med August Strindbergs brev till Harriet Bosse. Han ville att hon skulle vara hemma, så jag skapade ett grönt rum.
Den lilla vitklädda gestalten är både där och inte där, som en mental gestaltning av den önskade hemmanärvaron.
– Ju äldre jag blir desto mer finns kvar att göra.
© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin
BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR
GALLERI SANDER/NP33 Norrköping
18 mars – 5 april 2017
Stina Lindskog
Måleri
LÄNKAR
Stina Lindskog hemsida
Galleri Sander/NP33 hemsida Facebook