Tyngd. Om och om igen kombinerar Dan Almqvist sina ”tecken”. Här är gossen som ung pojke, med lätt antydan av karolin, tillsammans med ekorren och blomman. Badmintonbollen tycks susa uppåt, svart med flortunn ”klädnad”.
”Jag försöker upphäva tiden”
NORRKÖPING Stämningar. Dan Almqvist berättar sagor på Konstforum, hämtar från föregångarna och blandar med sig själv. Han låter det ta sin tid. Resultatet är gripande, personligt och talar till oss alla.
Låt oss kalla det ”tecken”, de återkommande element som prövas och sammanförs i Dan Almqvists bildkompositioner. Där är gossebarnet med de stora allvarsögonen. Där är jungfru Maria/prinsessan. Där är ögat och blomman som också kan vara en stjärna. Där är ekorren. Och där är badmintonbollen med tungt huvud och fjäderlätt klänningskropp.
Motiv och bakgrund förändras med stilarten. Stilar, detaljer och ibland hela kompositioner lånas gärna in från föregångare: gotiskt kyrkomåleri, medeltida konstnärer, allmogemålare, 1800-talets landskaps-, havs- och nationalmåleri, John Bauer och sagoboksillustratörer.
– Det är intressant och kul att låna något, blanda med sig själv och se vad som händer, säger Dan Almqvist.
Det händer, var lugn för det.
Nyx. Madonnabilder och andra kristna familjemotiv återkommer ofta i Dan Almqvists måleri.
Målningarna har tillkommit under en tioårsperiod. Om något hänt under den perioden är inte enkelt att fastställa. Allt? Intet? Jag jämför med en utgåva med bilder från 2010 och förstår att gossen möjligen blivit yngre. Utställningen har bredd och djup, ingår i ett kreativt och personligt flöde. Allt hänger ihop, blir en helhet.
– De ställs in i ett evighetsperspektiv, säger Dan Almqvist om sina ”tecken” och om sitt målande. Jag försöker upphäva tiden.
Här ryms hela livet, från födelse till att snudda vid döden. Madonnan med det älskade barnet, i en bild med smaragdgröna ögon och smaragdsmyckad krona, fotboll och docka. Gossen med nallebjön och hög byrå, i dager och i skymning. Ekorren/gossen som seglar i lugna/upprörda/strandade farvatten (Geijers textrad Ensam i bräcklig farkost… kommer för mig). Titlarna är sympatiskt försiktiga, mer en antydan än öppna förklaringar.
– Stämningen är det viktiga i målningen. Alla tecken till trots så är det en känsla som ska komma fram.
Att han hämtar så mycket från kyrkomåleriet förklarar konstnären med att det är där den intima, humanistiska känslan mellan mor och barn gestaltas (i Morgon gestaltas även pappa med barn).
Höst. Den lilla båten återkommer på flera ställen och med olika skeppare i Dan Almqvists utställning på Konstforum.
Stort och litet kan kombineras som i absurt måleri. Men det absurda perspektivet bryts mot det kärleksfulla förmedlandet, som det också ofta blir i barnboksillustrationer.
En Maria i rosengård (som i Rydebergs dikt) med ett jättelikt öga i stället för huvud – ”jag kom att tänka på Roslins öga mot den medeltida målningen”.
Döden möter i en parafras på Karl XII:s liktåg, där han placerat in sin son som betraktare i bilden. Hjältekonungen och hans karoliner är ett tema Dan Almqvist återkommer till. Som en Batmanfigur i konungens stövlar, inte olik en figur från MAD eller av Ulf Lundkvist. Naturligtvis hittar jag ett och annat benrangel.
Dan Almqvist målar med olja på duk – ”det är ju en tradition”. Numera finns vattenlöslig olja får jag veta och den ger honom ändå den tid han behöver. För målningarna tar tid. Förebildernas sätt att måla kan spela in. Omsorgen är tydlig, med nyanser och lager.
– De går igenom många faser. Det kan ta ett år till dess att en målning känns klar.
© Text: Ann-Charlotte Sandelin
© Foto: Nils-Göran Tillgren
BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR
KONSTFORUM Norrköping
18 mars – 2 april 2017
Dan Almqvist
Måleri
LÄNKAR
Dan Almqvist hemsida
Konstforum hemsida Facebook FB-evenemang