Färgpalett. Hon går mellan det tuffa, arga till det sårbara. Little Jinder spelade på Arbis i lördags.

Hennes tips: ”Skaffa ett band!”

RECENSION/NORRKÖPING Who cares? Lördagskvällen bjöd på turnéavslut med Little Jinder på Arbis. Lycklig som olycklig kärlek, ilska som sorg – allt fick publiken att bry sig om dans.

Du vill ha sex med mig. När Little Jinder går på scenen gör hon det kaxigt, med sin Tommy Nilsson-tolkning från Så mycket bättre. Det står skrivet bland kommentarerna på Arbis Facebook-evenemang att hon ska gå på ”ca 21”, och det gör hon – cirka 20 minuter senare. Men ”Who cares?” är ju namnet på turnén, som gör sitt avslut här, så det är väl inga konstigheter. Publiken behöver lite tid på sig att samlas ordentligt kring scenen och när den väl är där är den hängiven.

Det är inte knökfullt, knappt något folk alls på balkongerna, men på golvet dansar och sjunger de flesta med (ja, det finns utrymme att dansa lite längre bak). Längre bak står också en del och diggar med någon flaska i handen – barerna är ju öppna. Jag står först ganska nära scenen, men backar när folk skriker rätt i mitt öra. Alla verkar älska Jinder.

Alla älskar Jinder. Det var trångt framme vid scenkanten, de som dansade höll sig längre bak.

– Markus Krunegård hälsar att ni ska ta hand om varandra. Puss från honom, säger Little Jinder i ett kort mellansnack.

Ja, om jag hörde rätt alltså. Till en början tycker jag nämligen att hennes röst inte hörs ordentligt, utan försvinner bland instrumenten som en hes skugga – men ljudet stabiliseras efter ett tag. Musiken är i och för sig överlag ganska skränig, och vid ett par tillfällen blir övergångarna mellan låtarna snudd på psykedeliska.

Kanske låter jag negativ, men konserten överraskar faktiskt positivt. Även innan Så mycket bättre försökte jag lyssna in mig på Little Jinder ibland, för att förstå vad det var andra gillade. Men jag fastnade inte riktigt.

På spelningen är det lättare att fastna. Det melodiska i de hårt elektroniska låtarna kommer fram mer, tycker jag. Och orden – hon kan konsten att uttrycka känslor enkelt med sin speciella, lite väsande, ljust släpiga sång.

Hon rör sig från den lyckliga kärleken – Inga E Som Vi E – till den olyckliga, Puzzel. Under Vita Bergens klockor, Sommarnatt, Hångellåten och Super 8 är allsången på hög nivå – Little Jinder behöver knappt sjunga något själv. Men det gör hon förstås – och det går fram att hon har kul. Det smittar av sig.

– Tips: skaffa ett band! säger hon, mellan flaskklunkar. Dansar livligt gör även både hon och bandet.

Hon har kul. Och publiken i sin hand.

Kvällens bästa spår blir Kvicksand som har en hög energi perfekt för scenen och sammanhanget. Under den gamla singeln Ful och tråkig tjej (2013) påminns jag om den ryska gamla duon t.A.T.u när Jinder upprepar ”Aldrig mer bli kär, aldrig mer bli kär”. Det låter lite som All The Things She Said från 2002, men på ett nytt sätt såklart.

Och inte bara behärskar Little Jinder det tuffa, arga – utan också det sårbara. Sedan Så mycket bättre har jag föredragit Freddie Wadlings version av Luft för dig, men originalet live har samma allvar i sig. Som textförfattare berättar Jinder mycket, men mellansnacken är sparsmakade. Ändå har hon hela tiden publiken helt i sin hand. Till och med när hon skojar om att hon skulle vilja sjunga Céline Dions My Heart Will Go On.

© Text: Melinda Reyes Hiltunen
© Foto: Human Golmohammadi

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

ARBIS Norrköping

8 april 2017
Little Jinder
Who Cares Tour
Medarrangör: Luger

LÄNKAR
Little Jinder info Facebook Instagram
Arbis hemsida Facebook