[flickr]http://www.flickr.com/photos/kultursidan/6319333736/[/flickr]

Kumpaner eller genier. Finanschefen Andy Fastow och Enrons vd Jeffrey Skilling
uppfinner en ny ekonomisk modell. I rollerna Patrik Voight och Jesper Barkselius.

 

En nära-euron-upplevelse

 

Enron var ett företag i USA som gick överstyr när förväntningarna trissades upp. Östgötateatern lyfter berättelsen Enron till en lektion i samtidsekonomi som går utanför företagssfären och blir till en, låt oss säga, nära-euron-upplevelse.

Antikens klassiska drama har bildat teorin om tidens, rummets och handlingens enhet, alla med storheten 1: ett dygn, ett rum, en handling. I pjäsen Enron överskrids tidsgränsen med mer än femton år, med en rad scentablåer från firmafest till kongressförhör och fällande dom.

I centrum står den näst intill asociale nörden Jeffrey Skilling som vägrar lämna Texas. Hur han lyckats bli anställd som marknadschef av energiföretaget Enron är höljt i dunkel. Men väl på plats petar hans visioner om ett nytt slags företagande ut den tidigare favoriten när gamle vd:n hellre satsar på klubbsport: golf och ordförandeskap i styrelsen.

Enrons nya affärsidé ska inte längre vara ett företag som tillverkar och levererar elenergi till slutkunderna; den nye vd:n siktar framåt mot dagens värld av självklar tredjepartslogistik och varumärkesbygge. Innovationen framför andra är att räkna in framtida intäkter i budskapet till aktiemarknaden. (Ungefär som när stater utfärdar 10-åriga statsobligationer, för att ta in pengar till driftsbudgeten. Köp nu. Betala sen.)

Trist med ekonomisnack? Var är kärleken och de starka känslorna som teatern är bäst på? Var är Therése Angleflods starka kvinna, vinnaren i den psykologiska finansrysaren Final, som stängde spelåret i Norrköping i våras och öppnade det nya i Linköping i september? Sorry, inte här.

Om man inte betraktar scenen där Jeffrey Skilling, pressad av aktiemarknadens överdrivna förväntningar, får oväntad hjälp av ekonomiteoretiska geniet Andy Fastow. Det är storslagen skönhet när en ensam tändsticka lyser upp det höga svarta rummet. Två lyckliga män sitter på golvet och dinglar med fötterna nere i källarluckan, där raptorerna just fötts.

En del innovationer håller och skapar mervärde. Andra leder till fängelse. Raptorerna kommer att sätta den ene i fängelse i sex år, den andre i 24 år och fyra månader.

Dramatikern Lucy Prebble, som skrivit pjäsen, bangar inte för att kränga på publiken varje detalj i Enronskandalens turer. Men hon sockrar affären genom att leverera en rad sköna one-liners. Som Har man begravt ett lik så gräver man inte upp det för att lukta på det (Ken Lay).

Regissören Hilmar Jônsson lyckas ge pjäsens budskap bärkraft även utanför det aktuella företagets exempel. För att sätta fart på teoridammet i ekonomilektionen har han tagit hjälp av koreografen Cynthia Kai. Hon gör den långa raden av revisorer, jurister och lagstiftare så underhållande som möjligt. De koreograferade tecken, handrörelser, skådespelarna använde på ett delvis apart sätt i Final sitter nu perfekt, omvandlade till mäklarnas bookmakersignaler.

Till och med Magnus Möllerstedts effektivt rör-liga scenografi i lysande industrigult och svart, från kontorsstol till lekställning, dras in i dansen kring guldkalven när ivriga elmäklare äntrar rutschkanan.

Jesper Barkselius imponerar som Jeffrey Skilling. Inledningsvis roar han som typisk nörd (tänk Jobs, Gates, Zuckerberg) men når bortom schablonerna när han följer Jeffrey Skillings öde mot sönderfallet. Det tar på en människa att bära ansvaret för 21 000 anställdas förlorade jobb, besparingar och pensioner. Och att upptäcka att dottern (vid premiärföreställningen spelad av Lilly Sundberg) växt upp utan att han märkt det.

– Jag tror på Gud. Och på företaget. Willy Boholms företagsgrundare Ken Lay startar kusligt nära 1600-talskollegan Louis de Geer som skådespelaren gestaltade för bara några år sedan. Men också han, styrelseordföranden Ken Lay, väljer att se bort från avancerade finansoperationer som är så nyriggade att de inte hunnit bli olagliga. Bara aktiekursen inte faller.

Enrons fall skulle kommit långt tidigare och inte ställt till lika stor skada om inte räknegeniet Andy Fastow uppfunnit ask-i-askfonder (skrämmande lika korthus/bankhus nej, jag skriver inte tusenmiljarders euroräddningsfonden EFSF). Patrik Voight gör en elak bild av en särling med smak för teoretisk ekonomi och italienska kostymer.

Ensam kvinna bland höjdarna är Caroline Harryssons skärpta Claudia Roe, förbigången divisionschef/älskarinna, och den enda som står upp mot finansyrans vansinne.

Det krävs en kör för att göra ett klassiskt grekiskt drama. Ensemblen kastar sig skickligt mellan adrenalinstinna mäklare, skygglappsförsedda revisorer, rewritande journalister, bokstavstroende jurister. En och annan stiger fram ur kören som börsanalytiker, kongressledamot, stjärnadvokat. Eller kuslig raptor – bus eller godis?

Kapellmästaren Johans Sibergs specialkomponerade musik, stråkar, stryker i avgrunden.

Enron anbefalles som kursföreläsning för envar som vill tjäna de riktigt stora pengarna. Köp också programmet som innehåller en mycket läsvärd genomgång av finansbubblornas historia (och människors dårskap) av ekonomijournalisten Henric Borgström.

Visst handlar ekonomi och marknad om förtroende men faktiskt krävs mer än tre procent i reala värden. EU kräver nu att bankerna äger, eller nästan äger, 9 procent av sitt utlåningskapital. Det är därför bolåneräntorna stiger.

För den som till äventyrs inte är intresserad av modern ekonomi är det ändå en sevärd, men kanske väl detaljrik, betraktelse över en av de sju dödssynderna – girigheten.

Text och film: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Anders Kratz / Östgötateatern

 

• ÖSTGÖTATEATERN

• 5 – 26 november 2011 – Norrköping
  9 december 2011 – 22 januari 2012 – Linköping
  Enron
  av Lucy Prebble
  Översättning: Nils Gredeby
  Musik: Johan Siberg,  Tom Waits, Philip Glass
  Regi: Hilmar Jônsson
  Scenografi & kostym: Magnus Möllerstedt
  Koreografi: Cyntia Kai:
  Mask- & perukdesign: Karin Sjösvärd
  Ljusdesign: Monica Syversen
  Ljuddesign: Mikael Andersson
  • MEDVERKANDE
    Jesper Barkselius
    Willy Boholm
    Caroline Harrysson
    Patrik Voight
    Maurits Elvingsson
    William Wahlstedt
    Stina von Sydow
    Peter Sundberg
    Liselott Lindeborg
    Therése Angleflod
    Viktor von Schirach
    Barnstatister:
    Hedda Celander / 
Lilly Sundberg / 
Amanda Thomas

 

LÄNKAR
Östgötateatern hemsida
Enron – 2000-talets första finansskandal reportage Kultursidan /10 2011

 

FLER BILDER FRÅN FÖRESTÄLLNINGEN – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157627942989807″]