Slagverk. Jonny Axelsson rullar små korn (torkade ärtor?) i den flätade plattan. Jonny har gästat Norrköping flera gånger tidigare, med musik av Norrköpingstonsättaren David Swärd.
Välpackat batteri i Antikvariatets fönster
RECENSION/NORRKÖPING Allehanda ljud för slutna ögon. Grunden läggs med fiol, gitarrer och ett rejält batteri av slagverk. WE ensemble löser upp gränserna mellan nutida, jazz och traditionell musik, de öppnar öronen för lyssnandet.
WE ensemble mellanlandade på Antikvariatet i Norrköping på väg hem från en annan spelning, uppspelta således.
– 80 procent av det vi spelar är strikt noterat, 20 procent är improvisation, förklarar Mattias Windemo, frontmannen med gitarrerna.
Violinist. Eva Lindahl har en klassisk grund i sitt spel. Det ger ett stort omfång från fylliga toner till de andra ljud som händer och stråke kan frambringa.
Eva Lindahl startar i höga toner från violinen, Windemos gitarrsträngar spretar och Johnny Axelsson ömsom slår på gongar och prasslar ihop ett tidningspapper (ett underskattat instrument).
Första låten glider över i en andra, där gitarr och fiol för ett samtal. Det räcker inte för Windemo att gitarren är dubbelhalsad, han petar gärna på en till.
Varpå de sömlöst lämnar över för tredje låtens melodiska spel på vibrafonen, Jonny Axelsson arbetar med fallande toner i en kort slinga som han också sjunger och visslar.
Jonny Axelssons välpackade batteri fyller Antikvariatets scenfönsterhalva. Metallinstrument hänger ovanför träblock, vid vibrafonen ryms trummor. Med mera. Allt kommer till användning under konsertens gång
Windemo har tre fyra gitarrer att plocka på. Och fler halsar än gitarrkroppar. Merparten är akustiska, men även elektroniskt. Plus tillägg.
Tänk att Eva Lindahl klarar sig med bara två violiner, som hon trakterar en i taget. Hon går från fyllig bärande ton till det tveksamma ljud som lös stråke på en eller två strängar frambringar – i ett och samma flöde. Tekniken är ganska traditionell inklusive strängplock och spel på stallet. Det räcker för att frambringa omväxlande ljud som känns som friska fläktar när de möter Mattias Windemos mjuka klämmande, tapping, på gitarren.
I Sarahs voice blundar jag, det ger mer till upplevelsen (att fotografera och föra anteckningar har sina baksidor). Den går från samtidighet till avstånd, de prövar volymer och attacker.
Tapping. Mattias Windemo nöjer sig sällan med en gitarr, här spelar han både på sin dubbelhalsade gitarr och en 10-strängad Chapmanstick.
Musiken är omväxlande. Den experimentella konstmusiken har sedan länge mognat utan att förlora sin nyfikenhet. Några låtar framförs avslutade, vilket jag upptäcker att jag föredrar, framför när de glider över till nästa.
I Bråket används tidsförskjutningar mellan instrumenten, som jag hellre kallar det än att använda ordet kanon. Windemo har också en liten fingermikrofon som kan böja resonanstonen, tänk vad det finns.
I Skärvor och evighet är det rytmiken som hugger, instrumenten följer upp varandra. ”Piggt gnissel mot höga knäppar”, skriver jag. Stillhet i hangaren framförs utan flygplan, det mest harmoniska stycket. Om det nu går att säga så.
Publiken var större än fåtalig. På plats var kärntrupperna i Antikvariatets vänner och föreningen Annan musik (som dock inte arrangerade). Trivsamt hursomhelst.
© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin
BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR
ANTIKVARIATET Norrköping
8 april 2017
WE ensemble
Konsert
Mattias Windemo, gitarr
Eva Lindahl, violin
Jonny Axelsson, slagverk
Arr: Föreningen Antikvariatets vänner, Folkuniversitetet, Kultur & Fritid
LÄNKAR
Chapman stick Wikipedia
WE ensemble hemsida
Antikvariatet i Norrköping Facebook