Det är där. Samtidigt är det svårt att få grepp om det. Eva-Lena Molins fotografier i Konstforums Studion är vackra och undanglidande, konkreta och abstrakta på samma gång.

Något som tidens tand bitit hårt

RECENSION/NORRKÖPING Drömskt. Som meddelanden från det undermedvetna, det lockande och förbjudna är Eva-Lena Molins bildvärld. I Studion på Konstforum visar hon symmetriska bilder, ansikten och draperingar. Utställningen har fått titeln Camera abstracta.

Magi. Symmetri i en oordnad värld skapar mystiska bilder. På golvet ett ansikte som också ska upp på väggen.

Konstnären Eva-Lena Molin har gått över till fotografi men hon är också psykoterapeut. Det kanske syns i fotografierna, särskilt de äldre som bygger på spegelsymmetri – lite rorschachtest över dem. Eller nej, snarare kommer nog båda yrkesvägarna ur samma öppenhet för det undermedvetna.

– Jag tycker det är spännande med förändrat medvetandetillstånd, säger Eva-Lena Molin och förklarar att de symmetriskt skapade bilderna ofta hämtar motiv från skrot eller platser som naturen håller på att återerövra.

– Natur och kultur, säger hon om bilder men kanske också om skapandeprocessen.

Ansikten, som fragment eller sammanblandade med de drömmar som dröms. Eller kan tolkningen bli ”ansikten som landskap”? Ett huvud vilar i snötäckt vinterlandskap.

Drömska är också motiven med tunna tyger i rörelse eller draperade. Där är ett orientaliskt drag (eller västvärldens fantasi om det orientaliska). En svart och en vit slöja i starkt motljus. En gyllene kaurisnäcka inbäddad i draperad tyll tillsammans med omkullvälta vinglas. Ibland använder hon dubbelkopiering, ibland inte.

Interstellära rymder? Eva-Lena Molins hemlighetsfulla bilder, flera med snäckor, vittnar om både fantasi och skicklighet.

Bilderna är lockande, sinnliga, och viskar om det förbjudna eller bara okända utan att bli övertydliga. Kanske de berättar om helt andra dimensioner eller världar, fångar en insterstellär rymd. De är där rent konkret men inte helt gripbara – Camera abstracta.

– Jag försöker låta en annan del av mig bestämma. Det är som att åka hiss, jag vill låta de omedvetna lagren få spelrum.

Annorlunda är en bild i svart och vitt. En närgången studie av något som råkat illa ut och som tidens tand bitit hårt.

© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

STUDION, KONSTFORUM Norrköping

9 – 30 april 2017
Eva-Lena Molin
Camera abstracta
Fotografi

LÄNKAR
Eva-Lena Molin info/Plattformfotografi
Konstforum hemsida Facebook