Styrfart. Pappa Velibor längtar hem till Jugoslavien men för dottern Tanja är det bort. Finns Jugoslavien längre?

Subtila små tillbakablickar med mask och mim

RECENSION/NORRKÖPING I Pappas bil slängs vi raka vägen in i 1990-talet och en kärleksakt mellan tonårsdottern Tanja och hennes flickvän Niki i just pappas bil. Hans älskade Princeza som ännu en sommar ska ta dem ner till hemlandet Jugoslavien som just denna sommar håller på att falla sönder av inbördeskrig.

Ung scen/öst har nypremiär på föreställningen på Teater Bråddgatan 34 efter att ha spelat klart i Linköping. Men innan de parkerar i Norrköping ska de ta Pappas bil och åka bort till Finspång en sväng.

Medan Tanja helst vill slippa åka ner till ett land som inte är hennes och hellre stanna hemma hos Niki så är pappa Velibor rastlös och ivrig att få komma iväg. Så till den grad att både nyheterna om det gamla landet som faller sönder och frun Zoricas funderingar på grannens fråga om de är jugoslaver eller bosnier går honom helt förbi.

Väl nere i Polen på gränsen till Jugoslavien tar det stopp. Ingen kommer in i landet utan visum och de tvingas övernatta vid färjeläget.

Ung kärlek. Tanja och Nikis förhållande inleder Pappas bil.

Mina tankar om vad föreställningen vill säga kommer till mig ganska snart efter att jag satt mig ned i salongen och scenbilden fylls av rök och lustfyllda stönanden. Men där måste jag stanna upp en stund. För sexscenen i början av föreställningen är visserligen förlösande och spelet i samband med att de förälskade nästan blir påkomna av pappan lockar till skratt, men samtidigt blir jag lite ställd.

Jag är inte pryd av mig, det ska gudarna veta, men hur reagerar en skolklass i årskurs nio som föreställningen riktar sig till? Det finns en viss risk att det hela stjäl fokus. Ändå tycker jag att efter den första scenen så är vi i publiken tillbaka i matchen och jag kan återkomma till mina tankar kring budskap och syfte.

Att välja att berätta denna historia ser jag flera goda anledningar till. Delvis så är likheterna mellan 1990-talets flyktingström från Balkan och dagens Syrien slående och jag tänker att det kan vara ett fint sätt att ta fokus bort från dagens problematik, men ändå berätta en snarlik historia. Där ska jag dock få en knäpp på näsan så småningom.

Samtidigt tänker jag att många i den generation jugoslaver som ska bevittna föreställningen antagligen är födda i Sverige och kanske känner sig lika lite förknippade med sina föräldrars hemland som den stundom rabiata dottern suveränt spelad av Ana Stanišić gör. Hennes pappa kom till Sverige redan på 1960-talet som arbetskraftsinvandrare och vi får anta att Tanja är född i Sverige och vill slå rot här också. Medan pappan känner sig rotlös i hjärta och själ.

Ung kärlek. Också pappa Velibor och mamma Zorica har också varit unga i en bil.

I bilen där på gränsen får familjemedlemmarna ett tillfälle att verkligen visa vad de står för och vilka de verkligen är. Jag som är allergisk mot klibbig politisk korrekthet fasar över att det ska bli kladdigt. Det blir det inte. Utan subtila små historier med tillbakablickar från förr som gestaltas med masker och mimskådespeleri får mig effektfullt att ryckas med och reflektera. Allvar blandas med humor som ibland har mer eller mindre mörka nyanser.

Det är en sällsamt välberättad historia som till slut knyts samman med nutiden och familjen är lätt att förälska sig i. Och när jag går därifrån så är även jag kär i Pappas bil.

© Text: Carl Adam Tillberg
© Foto: Markus Gårder

TEATER BRÅDDGATAN 34 Norrköping

19 – 21 april, 3 – 12 maj 2017

KULTURHUSET Finspång

25 – 28 april 2017

Pappas bil
Manus: Lidja Praizović
Regi: Astrid Assefa
Prod: Ung scen /öst

SKÅDESPELARE
Ulla Tylén, Ana Stanišić, Johanna Lazcano och Malou Zilliacus

LÄNKAR
Ung scen/öst hemsida Facebook Pappas bil