Augustprisvinnare. Lina Wolff avslöjade författaren Patricia Highsmiths stränga levnadsråd till författare.
Förbannelse och förskräcklig människosyn
NORRKÖPING Polyglotta älskare och ”förskräckliga saker som hände i Norrköping”. Det var ämnen som avhandlades under helgens författarmöten på Stadsbibliotekets bokfestival.
Först ut var deckarförfattaren Helena von Zweigbergk. Hon följdes av Lina Wolff och Majgull Axelsson, jag lyssnade på de två sistnämnda.
Hyllar novellen. Lina Wolffs De polyglotta älskarna handlar bland annat om ett uppbrunnet manus och en förbannelse.
Lina Wolff
Augustprisvinnaren 2016, Lina Wolff, har minst föranmälda besökare av de tre författarna som föreläser i Mellanrummet på lördagseftermiddagen. Ett trettiotal i publiken är i alla fall betydligt fler än hennes första turnéstopp i USA hade.
– Jag var så nervös, för där bor ju Nina Persson från The Cardigans och hennes man är ju förläggare. Så jag trodde att Nina Persson och alla hennes kompisar skulle vara där, men det kom bara tre personer till mitt första författarmöte: han som bokat mig, en uteliggare som förstått att det fanns gratis kaffe och en professor i skandinaviska språk.
Lina Wolff talar försiktigt i mikrofonen. Hon har ett lågmält sätt, men får publiken att skratta flera gånger under föredraget. Stämningen är avspänd och Wolff kombinerar sin humor med intressanta reflektioner kring författarskapet. Hon var 30 år när hon började skriva och tycker att man ska vänta i minst fem år innan man skriver om något som har hänt. Att skriva i affekt är inte hennes melodi.
– Jag kände inget behov av att skriva tidigare. Jag behövde filtrera saker och mogna först, säger hon.
Författaren Patricia Highsmith fick Lina Wolff att försöka skriva i deckargenren, men novellsamlingen Många människor dör som du (2009) blev till slut debuten. Även om försöket att skriva just en deckare misslyckades, var övningen nyttig för Wolff. Hon har även haft stor användning för Patricia Highsmiths något okonventionella skrivråd i Plotting and Writing Suspense Fiction (1966).
– Många liknande böcker är väldigt ”snälla” och låter en göra lite vad man själv känner för, men Patricia Highsmith är oerhört konkret både om hur man ska skriva och leva. Socialt umgänge är till exempel livsfarligt eftersom man under skrivprocessen är i ett oerhört spänningsläge som gör en helt utmattad. Fysisk träning avråder hon också starkt ifrån av samma anledning, men promenader går bra. Och man ska skriva minst åtta sidor om dagen!
Lina Wolffs andra bok, romanen Bret Easton Ellis och de andra hundarna (2012) fick ett stort mottagande utomlands – efter en hyllande recension i The Guardian. I Sverige är den mest uppmärksammade av hennes tre böcker ändå den senaste: Augustprisvinnaren De polyglotta älskarna (2016). Enligt författaren själv kretsar den kring en förbannelse och hyllar det underskattade novellformatet genom att vara episodiskt skriven.
– Jag skrev en roman om en novellförfattare och ett uppbrunnet manus, beskriver hon.
En man bemöter en självmordsbenägen kvinna på ett väldigt grymt sätt, så innan hon tar livet av sig förbannar hon honom. Mannen förföljs sedan av olycka och vet inte hur han ska få det att sluta. Hur ska han kunna få kvinnans förlåtelse när hon är död?
Folkhemsgranskare. Majgull Axelsson tar ofta i sitt skrivande upp svåra frågor, om samhällets styvbarn. Det gjorde hon redan i Aprilhäxan som delvis utspelas i Norrköping och som gav henne Augustpriset 1997. I lördags talade hon om nya romanen Ditt liv och mitt, där hon återkommer till staden.
Majgull Axelsson
Författarmötet med Majgull Axelsson strax efter Lina Wolffs blir fullsatt. Det handlar också en del om döden – närmare bestämt den alldeles nyutgivna romanen Ditt liv och mitt (2017) som delvis utspelar sig i Norrköping. Majgull Axelsson har själv bott i staden. Hon menar att det var här både hon och hennes man lärde sig journalistyrket. Han riktade sedan in sig på TV och hon blev författare.
– Min man tycker att det bara behövs 30 sekunder för att säga något och jag tycker att det behövs 300 sidor, raljerar hon.
När Majgull Axelsson var i tjugoårsåldern var hon reporter på Folkbladet Östgöten. Under Göran Rosenberg halvårspraktik uppdagades en skandal: personer med utvecklingsstörning kallades för ”idioter” av en läkare. Han var inte ensam om människosynen. Barn med utvecklingsstörning ansågs ingenting värda.
– Attityden var att man skulle lämna bort ungen och skaffa en ny, säger Majgull Axelsson som fick ta över historien efter Göran Rosenberg.
I Ditt liv och mitt (2017) har huvudpersonen Märit en bror på anstalten Vipeholm strax utanför Lund. Vipeholm är känt för experimenten i tandhälsa som gjordes på anstalten efter andra världskrigets slut. Utvecklingsstörda och psykiskt sjuka människor, så kallade ”sinnesslöa”, användes för att utreda orsaken till karies. De matades med klibbig kola som gav dem stora, smärtsamma hål i tänderna.
Majgull Axelsson berättar med inlevelse om inspirationen till sitt skrivande och menar att Värnhem i Norrköping var en liknande anstalt. Man förvarade människor i stället för att hjälpa dem att utvecklas. Och förvaringen kunde uppenbarligen ta sig grymma uttryck.
Majgull Axelsson högläser några stycken ur sin nyutgivna bok. Mest fängslande är det när Märit under sin läkarutbildning uppmanas att obducera sin egen bror. Hon blir chockad av att se honom, och det syns att han har blivit misshandlad. Kanske dödad. Märit kommer att hoppa av sin utbildning och söka upprättelse för brodern – men hur det slutar avslöjar inte författaren på plats. Det får man läsa sig till.
© Text: Melinda Reyes Hiltunen
© Foto: Ann-Charlotte Sandelin
BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR
STADSBIBLIOTEKET Norrköping
22 april 2017
Bokfestival: Författarmöten
13.00 Helena von Zweigbergk
14.30 Lina Wolff
16.00 Majgull Axelsson
Arr: NSB och ABF Östergötland
LÄNKAR
Vipeholmsexperimenten i P3-Dokumentär
Lina Wolff info Augustpod
Majgull Axelsson info
Norrköpings stadsbibliotek hemsida Facebook Bokfestival
Kemi, närodlat och impro på Bokfestival reportage Kultursidan.nu 16/4 2017