Ord. De medverkande läser högt ur svarta pärmar, ibland lämnar de stolarna och går över i gestaltning. Martin Schibbye närmast i bild.

Journalist, inte terrorist!

RECENSION/NORRKÖPING Han spyddes ut efter 438 dagar. Martin Schibbye håller sitt löfte om att vittna om medfångarna i Kality, platsen som fängslar det fria ordet. Riksteaterföreningen KariN:s fortsättning av Hörsalens invigning vägde tungt.

På scenen står fyra mellanblå kontorsstolar med fyra mörka pärmar. I övrigt ingen dekor. Hörsalen nyinvigdes dagen innan. En doft av rök och trä. Föreställningen kommer att handla om texter från fångar eller före detta fångar på fängelset Kality i Etiopien.

När allt drar igång riktas fyra starka lampor mot stolarna och tre personer kommer in. Vi är direkt i en förhörssituation. Hörsalen finns inte längre, bara psykisk terror. Skådespelarnas klädsel är neutral och hjälper dem att skickligt glida mellan olika personer. De är alla och ingen.

– I Kality finns inte mobiltelefoner, bara molnen, säger Martin Schibbye.

Gripen. Norrköpings Tidningars chefredaktör Mats Willner var inkastad extraläsare i Hörsalen, en ny lokal journalist lånar ut sin röst till poeten Caalaa Hayilus på varje plats. Efteråt skrev han om hur han halvvägs in i läsningen fångades av Martin Schibbyes närvaro och verkligheten de gestaltade – ”Jag förlorade mig i manuset för ett ögonblick.”

Vi hör röster från journalister, redaktörer, hemmafruar, bloggare, författare, ingenjörer, lärare, poeter och andra som gripits och så småningom tagits till det etiopiska fängelset Kality. En advokat är också där. ”Fängelset är det bästa stället att vara advokat på”, säger han. Publiken får fram sneda leenden. Annars har vi inte mycket att skratta åt, men det är knappast därför vi är på teater denna kväll.

Vi vill lyssna till berättelserna, även om det är jobbigt. Få höra om de överfulla hinkarna med urin, om studierummen utan böcker. Om dagdrömmarna. Om hur fångarna mitt i allt det vedervärdiga tar hand om varandra. De som blivit torterade får massage efteråt, i cellen.

Fängslande. Angelica Radvolt och David Lenneman, Riksteaterns skådespelare, har lämnat stolarna för golvet i häktet.

Vi får uppleva mycket, exempelvis en taggtrådsromans. Hon, som trovärdigt gestaltas av Angelica Radvolt, hälsar på sin forna pojkvän i fängelset. David Lenneman är så mycket i fångens prövade kropp att han gråter. Jag gråter också. Har deras kärlek någon chans att bli fri igen?

Martin Schibbye är alltid hemsökt av minnena. Han får ett brev av en medfånge. När han håller i papperslappen darrar hans händer. Vi ser att han griper något mycket värdefullt. Ord.

Han är tillbaka fyra år i tiden, när han släpptes ut. “Vi var i något större”, säger han. Människor som satt i fängelse för vår skull. De var modiga för oss också. Vågade säga sanningen.

438 dagar. Så länge var Martin uppslukad av Kality. När fängelset spydde ut honom hade han lovat sina medfångar att berätta för världen. Det håller han.

© Text: Eva Moberg
© Foto: Marya Barari och Ann-Charlotte Sandelin

HÖRSALEN Norrköping

23 april 2017
Kality
Dokumentär/teater
Prod: Riksteatern
Arr: Riksteaterföreningen KariN i samarbete med Amnesty

MEDVERKANDE
Martin Schibbye, David Lenneman, Angelica Radvolt samt, i Norrköping, Mats Willner från Norrköpings Tidningar

LÄNKAR
Amnesty Östergötland – Södra Sörmland hemsida Facebook
Riksteaterföreningen KariN hemsida Facebook FB-evenemang
KariN dansar och talar allvar i vår reportage Kultursidan.nu 22/2 2017