En ö i havet. Så kan verket EXIL betraktas som de tre konstnärerna Elin Maria Johansson, Etta Säfve och Jona Elfdahl från Gylleboverket bygger upp i Verkstad konsthall. Vernissage på lördag.
Konstnärsgrupp undersöker ensamhet
NORRKÖPING En frän doft av skog och mylla fyller Verkstad konsthall. Tre konstnärer från Gylleboverket gör ett nedslag med platsspecifika verket EXIL. Sfärernas sång sjunger lågt i det dunkla rummet där en ljusstråle sveper från toppen av en grön ö.
Någon talar om ensamhet. Den poetiskt formulerade texten rymmer stort vemod: ”Det finns ett folk som lever i det fördolda”. Rösten i hörlurarna berättar om den ensamme som isolerar sig. De få orden beskriver den omtalades skräck för omvärlden men även mörkret som ger trygghet, ett eget universum.
Ljudkonstverket av Michel Wenzer bakom är skirt, interstellärt. Ett rymdernas ljud.
Konstmaterial. Ris, kvistar och rötter ska ge ön dess ”grund”. Marialet kommer från konstnärernas eget hem Gylleboverket på skånska landsbygden.
Konstnärerna Elin Maria Johansson, Etta Säfve och Jona Elfdahl är inte ensamma. De arbetar tätt tillsammans med Gylleboverket på skånska Österlen som grund, en gammal arbetsplats de förvandlat till filmstudio, konstateljé, Folkets Bio och annat. En gemenskap som blivit samlingspunkt för många.
– Det är en gammal skrot, förklarar Jona Elfdahl, …som gjort att vi börjat samarbeta för samtidskonst och film, fortsätter Elin Maria Johansson, …med festivaler, föreläsningar och bjudit in andra konstnärer, avslutar Etta Säfve meningen.
Det är så de talar. Tillsammans, fyller i för varandra som om de var tre röster i en kör. Kanske att Jona är lite mer förtjust i det sinnliga, det är han som avslöjar att de gjort fler verk som doftar än aktuella EXIL. Kanske att Elin Maria Johansson är bra på organisation, det är hon som letar fram ljudfilen som jag får lyssna till i hörlurarna. Kanske att Etta Säfve är den som skrivit texten jag hör, det är hon som fördjupar och gör utvikningar i samtalet.
– Det här är ett projekt som löpt länge, konstnärlig forskning, säger Elin Maria Johansson när Etta Säfve tar vid: En djupgående undersökning av ämnet människans förhållande till sig själv, till isolering, medmänniskor, samtiden och det som händer i omvärlden.
Jag undrar över vad de menar med konstnärlig forskning, som ju skiljer sig från vetenskaplig forskning. Konstnärerna förklarar hur de gått in i frågeställningen, undersöker material, gjort research för olika iscensättningar och mött publiken. Temat är fast men berättelserna och tillvägagångssätten skiftar. Senast handlade det om en kvinna som bjöd in till fest. Den här gången har de låtit tankarna vandra kring en ensam man som levde isolerat i en lägenhet i 15 år. Nästa gång blir det något annat, de har redan börjat intervjua personer.
– Vi skriver projektredovisning efteråt, tillägger Elina Maria Johansson.
Mossan skiftar i ljusare och mörkare gröna nyanser. Den är omsorgsfullt plockad med rottrådarna kvar för att överleva utställningsperioden.
När jag träffar dem på Verkstad är den gröna ön inte färdigbyggd. Den vilar på en upphöjd plats, mossan skiftar i olika nyanser. På håll är den som en modell av ett landskap, jag tänker på den ö Prospero intagit i Shakespeares drama Stormen. Den ser ut som något i en fantasyfilm, och det visar sig att samtliga inblandade har ett nära förhållande till filmskapande.
– En ensam ö i ett stort hav, säger Jona Elfdahl och lyfter fram att mossan med sina fintrådiga rötter kommer från Gylleboverket. Likaså de grenar och rötter som ska komplettera verket.
– Man kan också se till behovet av att vara ensam, fortsätter Elina Maria Johansson.
De har börjat täcka för fönstren ut mot Kvarngatan, solljuset fungerar inte så bra med den stämning de vill skapa. Det måste ju vara mörkt för att det lilla ”fyrljuset” ska kunna skicka ut sitt sökarljus.
De tycker om Verkstads rum och Jona är förtjust i det igenmurade fönstret i den oputsade tegelväggen. Kanske de tar in det i sin installation, det har gruppen inte bestämt ännu.
– Det här liknar mer en filmprocess än ett eget ateljéarbete, säger någon, kanske Etta.
– Vi har jobbat lite mycket enligt typen ”jag har en idé” och så producerar vi det, säger Jona Elfdahl. Nu går vi ut på djupare vatten.
Klart är att Verkstads gallerist och verksamhetsledare Annika B Kupiainen har en ö att vattna varje dag under utställningsperioden. Verkstad håller öppet fredag till söndag.
© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin
VERKSTAD KONSTHALL Norrköping
6 – 21 maj 2017
EXIL
Installation av
Elin Maria Johansson, Etta Säfve och Jona Elfdahl från Gylleboverket
Ljudkomposition: Michel WenzerVernissage lördag 6/5 kl 16
LÄNKAR
Gylleboverket hemsida
Verkstad hemsida Facebook FB-evenemang