Berit Hammarbäck visar målningar och grafik på Galleri Kronan.

Inifrån. Arkaiskt. Läraren.

– Jag tittar aldrig på något när jag målar utan jag målar inifrån mig själv. Säger Berit Hammarbäck som ställer ut på Galleri Kronan i Norrköping. Det blir det som det blir till slut och allt som oftast tar det tid. Det ska grunnas och kännas efter medan oljan torkar. Och olja torkar som bekant långsamt. Oljan är sinnlig. Tills ögonblicket kommer – Nu är det klart.

– På något sätt känner jag igen mig i bilden.

På kanske samma sätt känner man igen Berit Hammarbäcks bilder. De collageartade fälten, skrapningarna, något man kan gott tänker är ett litet djur, men också något obestämbart. Färgspektrat är nära jorden, från svart till ljust beige, färgerna neutrala.

Målningarna avslöjar processen i den mån att underliggande lager tonar igenom, bryter fram. Det är något mycket tilltalande med de där lagren, som om verket blir mer gediget, genomarbetat. Som om färg och komposition tar tid på sig att lägga sig till rätta bland dukens lager av olja

– Den där var helt annorlunda förut, tråkig. Men jag vände den upp och ner och började om. Berättar hon om Vara själv, ett landskap med en katt och en björk – om man så vill – där skymtar något blått under ytan.

Berit Hammarbäcks grafik i det bakre rummet rymmer också de collageartade fälten, skrapningarna, kanske ett litet djur. Men arbetsprocessen är helt annorlunda.

– Då har jag mer en idé om vad jag ska göra. Börjar med en bild, ett foto, som jag bearbetar i datorn och sammanfogar.

Hon visar Broadway, som startade med att hon fotograferade av Melodifestivalen på TV. Gestalter och ljus.

En serie med mycket små bilder som fästs på stenplattor. Foton som bearbetats till närmast svartvita kontraster, förts över till plastfilm som i sin tur exponerats mot emulsionen som lagts på stenen. Med den ojämna ytan blir det en slumpmässigt moment, patinering. De ger intryck av att vara minnen från förr även om det är bilder konstnären tagit själv, i Folkparken, i Berlin, ute vid Abborreberg.

Amerikabrevet ingår i en serie grafiska bilder. Gamla kuvert med frimärken och adressat fogas till miljöbilder, från stad och land.

Slutstationen för det arkaiska greppet blir Vid spåret. En övergiven järnvägssträcka i Berlin sammanfogad med bilden av en grafittimur. Nuet har blivit en hälsning från en tid lika avlägsen som Pompeji. Vi är alla en del av historien.

I galleriets lilla rum visas grafik och teckningar av Peter Norrman (1921-1996). Under ett år var han Berit Hammarbäcks lärare på Fröbels konstskola. Kronans curator för året, Åke Bjurhamn, har nämligen satt som regel för utställarna att lyfta fram en äldre norrköpingskonstnär.

– Jag tyckte om Peter Norrman som konstnär och pedagog och människa, säger Berit Hammarbäck. Och roligt att se motiven från staden och hamnen, som de såg ut då.

Hon lyfter fram de skilda teknikerna i hans verk, inlånade främst från Sjöfartsverket och Norrköpings kommun. Det är kontrastrika linjeetsningar och mjukgrundsetsningar.

– Titta här på akvatinten.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

• GALLERI KRONAN Norrköping

• 5–20 november 2011
  Berit Hammarbäck
  med Peter Norrman

LÄNKAR
Galleri Kronan hemsida
Berit Hammarbäck hemsida

BILDSPEL (FLASH) BERIT HAMMARBÄCK – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

BILDSPEL (FLASH) PETER NORRMAN – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR