Violinen för och orkestern följer. Orkesterns Paul Waltman var solist i B Tommy Anderssons Hommage till Michelangelo som uruppfördes i torsdags. Konserten spelades in av Sveriges Radio, scenen var fylld av mikrofoner.

Paul Waltman har gjort musiken till sin egen

RECENSION/NORRKÖPING Porlande vatten ur Roms fontäner, nyskrivet för violin och en symfoni av Hollywoods tidiga filmmusikkompositör Korngold – allt detta en vanlig torsdagskväll i De Geerhallen.

Det är Italien som gäller, i alla fall fram till paus. Ottorino Respighi blir vår ciceron under en promenad bland Roms fontäner. Valle Guilia är vackrast i soluppgången. Här är musiken skir och pastoral. Vid Tritonfontänen virvlar och porlar vattnet med hjälp av toner från harpor och celesta. Hornen ger signal och pukslagen är taktfasta.

Vi stannar upp vid Fontana di Trevi. Böljande stråkar och lugnare tempo. Kvällen närmar sig. Vi hör en klocka slå långt borta. Snart sänker sig mörkret över fontänen i Villa Medici och vår promenad är till ända.

Omsorg och innerlighet präglar B Tommy Anderssons stil som dirigent. Han inte bara initierar, han följer upp.

Vi stannar kvar i Rom, men beger oss till Sixtinska kapellet. Här kan man beskåda Michelangelos takmålningar. Renässanskonstnären skapade både bildkonst, skulpturer och skrev dikter. Det är framför allt dikterna som kompositören B Tommy Andersson inspirerats av när han skapat violinkonserten Hommage till Michelangelo.

Konserten är ett beställningsverk av Norrköpings Symfoniorkester och musiken är särskilt skriven för solisten Paul Waltman, 2:e konsertmästare i orkestern. B Tommy Andersson står själv på dirigentpulten.

Starten är plötslig och stark. Dissonanta, stötvisa toner från solistviolinen. Pulsen är snabb och nervig. En obehaglig känsla av fara. En dramatisk klang från hela orkestern. Efterhand blir tonerna från violinen allt mer melodiösa men det hotfulla kvarstår.

I andra satsen inträder ett lugn. Den oändliga rymden öppnar sig och musiken sväller till kraftfull klang. Violinen för och orkestern följer. Strofer fortplantar sig från violinen ut i de olika instrumentgrupperna. Musiken flätas samman till ett meditativt tema som ger en behaglig känsla av välbefinnande, kanske gudomlighet. Sluttonerna ligger i det höga registret och spelas endast av solistviolinen och harpan.

Den avslutande satsen rymmer mer av inledningens dova och hotfulla klanger. Men ändå ljusare och mer bestämt än i början. Rytmen är tydlig och snabb. Det finns en känsla av kontroll och riktning – hoppfullhet. Det snärtiga slutet kommer lika plötsligt som starten.

Paul Waltman har erövrat musiken och gjort den till sin egen med stor närvaro i framförandet. B Tommy Anderssons komposition ger stort utrymme åt solisten, naturligtvis, men också åt orkestern. Flera fina insatser från orkestern gör detta uruppförande till det högtidliga tillfälle som det förtjänar.

Extranummer. Paul Waltman och Mats Jansson bjöd på smäktande vackra Mariettes sång ur operan Den döda staden av Erich Korngold. Seden blev det mer Korngold med hela orkestern.

Publikens jubel och uppskattning belönas med ett extranummer som spelas av Paul Waltman och Mats Jansson på flygel. Ett smäktande vackert och romantiskt stycke – Mariettes sång ur operan Den döda staden (Die Tote Stadt), skriven av Erich Korngold.

Passande nog är det just Korngolds Symfoni i Fiss som vi får lyssna till efter paus. Erich Wolfgang Korngold föddes 1897 i Wien, och liksom sin namne var han ett musikaliskt underbarn. Han komponerade redan från 7 års ålder och drillades av sin far Julius Korngold, som var en Wiens ledande musikkritiker vid den här tiden.

Ett alltmer spänt läge i Österrike förde honom till USA 1938. Här hamnade han i Hollywood, anställdes av Warner Brothers och komponerade framgångsrikt filmmusik till en mängd filmer, bland andra Robin Hood, Captain Blood och The Sea Hawk.

Symfoni i Fiss är ett pampigt musikverk i fyra satser. Inledningen med en ensam klarinett som följs av hornstötar skapar direkt en stämning av dramatik och mörker. Mina tankar går till filmer som Stjärnornas krig och E.T. John Williams som komponerat musiken till dessa måste ha lyssnat på Korngold. Det är storslagen musik som tar plats.

I den lugnare tredje satsen ligger stråkarna som en mjuk matta från vilken vemodiga klanger bryter sig loss. Tempot är långsamt och eftertänksamt. Jag ser framför mig ett avsked eller kanske ett återseende efter lång tid – bitterljuvt. Avslutningen bjuder på mer dansanta tongångar. Ett återkommande tema förflyttas mellan stråkar och blås. Tempot skruvas upp och skruvas ned för att skapa kontraster in i det sista. Finalen är praktfull i bästa Technicolor-stil.

© Text: Felicia Eriksson
© Foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

DE GEERHALLEN Norrköping

11 maj 2017
Klassiskt och nyskrivet
Norrköpings Symfoniorkester
Dirigent: B Tommy Andersson
Konsertmästare: Henrik Jon Petersen
Solist: Paul Waltman
Konsertintroduktion: Johanna Tafvelin

PROGRAM
Ottorini Respighi (1879-1936): Roms fontäner
B Tommy Andersson (f 1964): Violinkonsert ”Hommage till Michelangelo”
Erich Wolfgang Korngold (1897-1957): Symfoni i Fiss

LÄNKAR
B Tommy Andersson hemsida
Paul Waltman Wikipedia
Norrköpings symfoniorkester hemsida Facebook