Framtidsvarning. Evelina Karlssons monolog Cecilia utspelas några decennier framåt i tiden. Den nyvalda vicepresidenten avslöjar lögner. Läraren Ingbritt Swanö Wiklander följer med i manus, beredd att sufflera.

 

Var och en har letat rätt på sin egen vrå

 

NORRKÖPING De är unga. De har borrat ner sig i sina berättelser och putsat på varje ord. Nu är de framme vid gestaltandet. Norrköpings stadsmuseum har många rum. Var och en av De Geergymnasiets teatertvåor har letat rätt på sin egen vrå.

Där i vrån ger de orden liv. Emilia som fått ett brev från sin försvunna pappa. Tess som berättar för sin man att hon har fått cancer och inte har långt kvar. Sandra som lever instängd, ”det är inte något femstjärnigt hotell precis, men fem svarta hål.”

”Uppgörelser” är samlingsnamnet för årets monologföreställningar. De är många och olika, fångar dramatiken i människors liv med titlar efter sina huvudpersoner.

Alla teaterelever i årskurs två på De Geergymnasiets estetiska program genomför ett monologprojekt. Elva unga elever, tio tjejer och en kille, har arbetat med sin egen monolog i kursen Scenisk gestaltning. Först skulle de skriva en text. Nej… först fick var och en några ord.

– De har fått tre karaktärsord att förhålla sig till och gärna utveckla vidare, berättar teaterläraren Ingbritt Swanö Wiklander.

 

Köksbordsrealism. Astrid Joelssons Magda viker tvätt i den sal där textilmaskinerna står. Eleverna känner sig välkomna på stadsmuseeet.

 

Felicia Bladh fick orden ”vilsen, pedantisk, stram”. Av detta har hon skapat berättelsen om Clara vars misshandlade mamma blivit så full av blåmärken att hon är på väg att försvinna.

– Hon säger att hon slagits med en drake, säger Clara och böjer sig över sin nallebjörn.

Relationsproblem och familjetragedier möter publiken i museets hantverkskvarter. En av eleverna tar upp ett problem som talats tyst om tidigare men som talas mer öppet om i dag.

– Jag ville inte. Jag sa ”Nej!”, utbrister Leonora förtvivlat, hennes perfekta pojkvän gick för långt på den där underbara semesterresan.

De riktar sig till en osynlig åhörare, ser inte publiken. Just vid genrepet är det klasskamraterna men vid torsdagspremiären och de återstående föreställningarna vill de spela för en riktig publik. Några rollfigurer läser brev de fått eller själva skriver. Ingbritt Swanö Wiklander berättar att brevskrivandet är en del av arbetsprocessen och att en del tar vara på materialet i sina monologer.

– Jag vill inte vara en gäst hos dig, säger Agnes som tar farväl av en sedan länge frånvarande mamma som helt gått upp i sin nya familj.

Läraren Anna Gustafsson har tagit vid när teatereleverna ska ge orden liv. Hennes regi är varsamt lagd, bekräftar elevernas egna initiativ och val av spelplats. Under genrepet för hon anteckningar medan kollegan Ingbritt följer de uttalande orden i manuset, sufflering behövs ibland men inte särskilt ofta.

– Jag brukar säga det till mina patienter, det är helt okej! säger opoffsiga terapeuten Ullis till sin nya klient.

Bland alla förtvivlade utbrott dyker det upp en komedi. I samma tapetserade rum en trappa upp på museet där någon nyss gjort bokslut över ett långt äktenskap och en annan kramat en nalle.

 

Farväl. Hedvig Telhammars Agnes ställer per brev modern till svars för att hon övergivit sina barn när hon skilde sig och skaffade en ny familj.

 

Tillbaka till allvaret, på samhällsnivå. Mariam har placerat sig i kuddhörnet till stadsmuseets nya utställning ”Se mig i ögonen” Hon läser brevet från grannarna som klagar på den nyinflyttade familjens språk, besökare och matlagning. ”Era vanor passar inte in så bra i vårt samhälle.”

– Vi måste stå upp för oss själva, utbrister brevläserskan inför föräldrarna.

Står upp för sig och sina barn gör Magda, ensamstående mamma till ett rullstolsburet barn. Hon viker tvätt invid museets textilmaskiner och spottar svordomar som träffande beskriver det strukturerade klassamhälle som sviker dem som behöver det allra mest.

Två teaterelever ser framåt i tiden, några år eller några decennier. Henrik är krigsveteranen som återvänder från IS, trasig till kropp och själ. Allt är förlorat. Cecilia beskriver en framtid när valresultatet gett en politisk situation inte olik den i Tyskland 1933.

– Eleverna har fått tänka till. De har upptäckt att teater inte bara är underhållning, sammanfattar läraren Anna Gustafsson.

© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

STADSMUSEET Norrköping

18 – 24 maj 2017
Uppgörelser
Monologföreställning
De Geergymnasiet Teater åk 2

MEDVERKANDE
Elsa Rezvani Arany, Alexandra Johansson, Wilma Pihl
Agnes Berglund, Felicia Bladh, Said Mohammed
Saga Kjellström, Hedvig Telhammar
Astrid Joelsson, Alma Otréus, Evelina Karlsson

LÄNKAR
De Geergymnasiet hemsida Facebook FB-evenemang
Norrköpings stadsmuseum hemsida Facebook