Clowneri. Teater Fenix nummer Den svenska ryttareliten är en mild drift med hästdressyrens invecklade turer. Åsa Forsberg och Ola Citron är några av många artister som deltar i Gatuteaterfestivalen i Norrköping.

 

Från svarta Flugan till vitaste poesi

 

NORRKÖPING Krockar är oundvikliga. I tid och rum. Bland surt och sött. Mellan plikt och hjärta. Från stök till ordning. Med tonhöjder och poesi. Från skritt till skratt. En eftermiddags nosande på Gatuteaterfestivalen.

– Vi ska till Drottninggatan nu, säger Musikteater Gulaschs Hans Bigestans som rullar den stora kontrabasen framför sig på en liten vagn, medmusikanterna går strax bakom.

Själv förflyttar jag mig från Scenkonstbiennalens högkvarter Louis de Geer till Gatuteaterfestivalens Stadstornet vid S:t Olai. Här finns information att få och på det lilla torget finns Öppen scen, en varmröd sammetsridå i den gula portalen. Folk går förbi, stannar till när det händer något, drar vidare. Teater Pelikanens Marcho Marchev drar några varv på vevpositivet.

 

Frisk fläkt. Emilie Höijers Flugan påminner om gamla tiders animerade filmer. Två flugor, socker, flugsmälla. Hur ska det sluta?

 

Svart som döden, heltäckt från topp till tå, genomför Emelie Höijer Flugan. Eller flugorna, för den nyfikna lilla flugan med de små gyllene ögonen och glänsande saxansiktet har en ordningsam motpart. Lika svart men fasettögonen är jättelika, liksom snabeln.

– Jag har tränat mig i att se masker i allt, berättar Emelie Höijer efter föreställningen. När jag såg den gamla fläkten var det en fluga direkt, och så satte jag till en dammsugarslang.

Jönköpingstjejen har en utbildning vid Dell’Arte International i Kalifornien bakom sig. Nu undervisar hon i fysisk teater och clownteknik på Kulturskolan i Norrköping och puffar för sina elevers Improvisationsteaterföreställning på fredagseftermiddagen.

Musikteater Gulasch kallar sig Vårat gäng när de med lätt packning uppträder likt forna tiders gårdsmusikanter. Men här behöver publiken inte leta efter 25-öringarna för Kenneth Höglind, Sanna Andersson och Hans Bigestans spelar gratis, tack vare Gatuteaterfestivalens projektpengar.

Musiken är från tidigt och mitten av 1900-talet och de levererar finsk Humppa, självklart original-Vårat gängs signaturmelodi och den knepiga relationsvisan Jag är ute när gumman min är inne. Gideon Wahlberg, som ju delade sin tillvaro mellan Arbis i Norrköping och Tantolunden på Söder i Stockholm, får bidra med Ack Söder, ack Söder.

 

”Ta nu bussen ifrån slussen…” När Musikteater Gulasch tar på sig gårdsmusikantkostymen kallar de sig Vårat gäng.

 

– Vi kommer från Den svenska ryttareliten, förklarar dressyrryttaren stramt från toppen av sin mörkgrå skimmel. Hatt, rödrandig ridjacka med uppfästa sköt och en stor hästkropp, det måste vara olidligt varmt i försommarvärmen.

Ryttarkollegan från Teater Fenix ler glatt där hon ”sitter” på en lurvig brun ponny. Pardressyr vankas i skritt och i trav och till och med den glada ryttarclownen koncentrerar sig när det kommer till saxade steg.

– Min herre förstår sig på hästar, berömmer Åsa Forsberg när en man i publiken ger en 5:a i domarpoäng.

Teater Fenix nummer är en kärleksfull drift med hästdressyrens kultur och clownparet kontrasterar starkt mot varandra. Ola Citrons humorbefriade ryttare är kanske som mest tragisk med rött ballonghjärta i upplyft hand. Nå, det där med ringarna, en rest från tornerspelens tid, gick ju nästan galant. Om det kan vara till tröst.

 

Omsorg. Ode Rosset månar om varje millimeter av sin akt på den smala vita stången. Föreställningen Via är ren poesi, en mix av sång, instrument, stångartisteri och andetag.

 

Något av det mest poetiska är Via som tar plats vid Refvens grunds amfiteater. Les Melangeurs är en av Gatuteaterfestivalens inbjudna internationella gäster. En sångerska, en musiker och en stångartist, alla klädda i vitt. Nycirkus tar konsten vidare, bortom den rena prestationen, mixar och lägger till – i konsten att beröra.

Ode Rosset klättrar vigt och starkt och framförallt mjukt på sin vita stång, uppåt och neråt, upp-och-ner. Hon samverkar helt nära med musiken. Fatima El Hassouni sjunger innerligt medan Jerome Cury byter mellan sina instrument, det skulle inte förvåna mig om han byggt dem själv. Resonans med klang och djup i skålar av trä och glas som frambringar ljudvågor av slag, drag med glasstav eller stråke. Vackraste ljudet är kanske ändå vattenplasket från Fatimas händer. Musiken rör sig i folklorens tongångar, arabiskt, afrikanskt, rentav lite franskt och Fatima El Hassounis egen musik.

Visst är stångakrobatens manövrar i toppen av stången imponerande men mest hisnande är Ode Rossets snabba flykt huvudstupa nedåt, bromsad i sista stund. Manövern görs om med publik medverkan – en poetisk studie i tillit.

Under tiden har konstnären Sahar Burhan fäst upp en färgglad vimpelrad i träden. Skapad av ihopsydda klädesplagg, Bakom kulisserna.

© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

NORRKÖPING

25 – 27 maj 2017
Gatuteaterfestival
Arr: Östgötateatern, Upplev Norrköping, Norrköpings kommun och Region Östergötland

PROGRAM
Torsdag – Fredag – Lördag länk

LÄNKAR
Dell’Arte International hemsida Facebook
Musikteater Gulasch hemsida Facebook
Teater Fenix hemsida Facebook
Les Melangeurs hemsida Facebook
Östgötateatern hemsida Facebook Gatuteaterfestival FB-evenemang
Välkommen till Gatuteaterfestivalen! reportage Kultursidan.nu 24/5 2017
Ŝanĝo – en cirkus på väg i sommarlänet recension Kultursidan.nu 19/5 2017
Scenkonstbiennal med Gatuteaterfestival krönika Kultursidan.nu 15/5 2017