Högtidsstund. Isdrottningen och Eldkungens värdiga vandringar gav Gatuteaterfestivalen en majestätisk sagostämning för ett ögonblick.

 

En fråga om rättvisa i smått och i stort

 

NORRKÖPING Det oväntade har blivit det väntade. Humoristisk lektion. Lattjande jonglörer. Hungrig lektion. Kungligt besök. Separatistisk lektion. Placerad dans. En vandring i Gatuteaterfestivalen, Scenkonstbiennalen och i verkligheten.

 

”Är du kär i mig ännu Klas-Göran?” Carina Perenkranz och Kaj Lärka öppnade Den kvinnliga skrattkista och hittade fram Lill-Babs genombrottslåt.

 

– Eva Rydberg har gjort så mycket för kvinnliga humorister. Hon har satt kvinnor istället för män i huvudrollerna, och det tycker jag om, säger Carina Perenkranz som försökt vissla som ”den närsynta bofinken Knut”.

Tillsammans med Kaj Lärka ger hon några smakprov ur Vår kvinnliga skrattkista, en föreställning som får premiär i höst. Vid Stadstornet står Kaj Lärka stadigt med dragspelet på magen med Carina Perenkranz byter huvudbonad, den ena peruken hiskeligare än den andra mössan. Hon växlar till både Lill-Babs och ur-komediennen Julia Caesar.

Mest av allt lyfter de Laila Westersund och minsann spelar inte Kaj Lärka Krusetorparns vals, skriven av Lailas pappa Erling Westersund.

 

Koll på käglorna. PyromaniArt lattjade en stund i Strömparken.

 

I Strömparken lattjar Skorstensakrobaterna med jongleringskäglor. Humortillägg går alltid hem, som byte av mössa och halväten banan. Egentligen heter gruppen PyromaniArt och kan fler konster, som att klättra och inte minst ge eldshower.

 

Bort! Det går inte att missförstå den rike mannens kroppsspråk. Men de listiga clownerna provar det ena knepet efter det andra för att komma åt maten.

 

Zarazarao är malagassiska och betyder ”Vi delar”. När de tre hungriga clownerna äntligen kommit fram till den lösningen har de kämpat länge om den stora portionen med doftande nylagat ris.

Gruppen Zolobe från Madagaskar är speciellt inbjuden till Gatuteaterfestivalen. Deras clownsminkning skiljer sig från den västeuropeiska, som ju lutar sig mot commedia dell’arten. Kanske de i stället hämtar inspirationen från fablernas värld.

Till musikernas illustrativa ackompanjemang på gitarr och slagverk utspelas en både drastisk och gymnastisk kamp om den rike mannens jätteportion och fattigas mer eller mindre framfusiga eller listiga försök att få äta sig mätta.

Jag reflekterar över vad förflyttningen i geografin innebär för föreställningen. På Madagaskar är det en diskussion om orätt och rättvisa mellan individer och klasser. Här i Norrköping, Sverige, växer de brunhyade aktörernas föreställning till en fråga om global fördelningspolitik. Kanske inte för barnen, men för oss vuxna.

Också jag är hungrig. Men på väg till en affär möter jag en törstig tiggare på Spången. Jag vänder om och hämtar en mugg vatten från ett närliggande café. Tjugo minuter senare sitter hon kvar. Hon pekar på mina två bananer och pekar uppfordrande – ”banan!” Sedan ser hon ”choklad”.

Nej, jag tänker inte på clownerna från Madagaskar och deras lektion om vitt ris på ett stort runt fat. Jag tycker däremot om den fräcka glimten i ögat – ”du är människa och jag är människa”. Jag delar i lika delar.

 

Premiärpromenad. Tjåsa Gusfors med Isdrottningen, som bärs av Tove Pedersen.

 

Kan upphöjda och värdiga ledare rädda världen? Tjåsa Gusfors tar med sina nybyggda Giant Puppets på deras allra första promenad. Solen glittrar i skimrande Isdrottningen och rödklädda Eldkungens kronor, sådär en tre och en halv meter ovanför gatunivå. Stämningen förvandlas omkring dem.

”Rör er mot varandra”, ”snurra lite på huvudet”, instruerar Tjåsa de två dockförarna Tove Petersen och Kajsa Hellstrand som gömmer sig under de långsamt skridande gestalterna.

– Inspirationen kommer från att jag blev inbjuden att bära dockor i Frankrike, där sådana här dockor är mycket vanligare, berättar Tjåsa Gusfors.

Dockornas ansikten påminner om alla de dockor som skådespelaren och konstnären Tjåsa Gusfors skapar till sina föreställningar med Teater Papagena. Här är de bara så mycket större. Många vill hälsa på kungligheterna, de minsta barnen lyfts upp.

– Jag tänker att de balanserar varandra. Isdrottningen är förbunden med himlen, Eldkungen med jorden.

 

Separatorns rike.  Sara Parkman och Samantha Ohlander hyllar de starka matriarkerna som härskade i sommarens Fäboland.

 

Det är fullsmockat inne på Stora teatern där Scenkonstbiennalen placerat föreställningen Fäboland. Publiken hänger med på Sara Parkmans och Samantha Ohlanders hyllning till matriarkatets mansbefriade rike där kvinnor, barn och djur levde under fyra sommarmånader. En separatistisk föreställning där kunskapen om hur separatorn som skilde grädde från skummad mjölk gav den erfarna kvinnan makt.

Kunskapen förmedlas direkt genom filmade intervjuer som projiceras på tältduksboden parat med aktörernas frejdiga berättande. Till detta förs berättelsen om folkmusiken som utvecklades i samklang med djur och med skog. Kulingens lockrop och stråkens hetsiga dans över strängarna så taglet flyger.

Publiken jublar, lär sig tongångar från skog och betesmark i jättekör och avslutar med stående ovation.

 

Platsspecifika Dance Dance Dance. Danskollektivet Ronny låter sig inspireras av både skulpturer och luftiga ballonger.

 

Dans – Dance Dance Dance – i Hörsalsparken får avsluta min dag. Danskollektivet Ronny, tidigare impro.nu ger en platsspecifik föreställning med koreografi och förhållningssätt av Sophia Örnell.

Tre dansare samspelar med Owe Pellsjös skulptur Gycklaren, giganten och jonglören och deras klot utanför Hörsalen. De klättrar, trycker, glider, hänger. De enda ljud som hörs är fåglarnas skrik och biltrafiken. Matilda Larsson smyger mellan gigantens ben, Linnéa Sandler och Jessica Rezko hänger i gycklarens och jonglörens ställningar, tar tag i stadig hand och fot. Sekvensen avslutas på fri mark med svepande rörelser.

De vackert svepande rörelserna följer med till tre upphöjda betongplatser i parken. Även dansarnas tre silverblå heliumbalonger följer med. Inspirerade av ballongernas strävan uppåt fortsätter dansarnas rörelser som ger ett annat liv till Hörsalsparken än vanlig gång, vanligt sittande.

Ett barn följer en av dansarna med blicken. Snart är där fyra dansare. Återväxten inom konsten är uppenbarligen god.

Gatuteaterfestivalen är det lokala tillägget till Scenkonstbiennalen. Det är lätt att vänja sig vid att det dyker upp något lustfyllt, fantasifullt och tankeväckande vid nästa gathörn.

Troligen dröjer det många år innan biennalen gör nedslag här igen. Gatuteaterfestivalen – en scen för lokala och regionala scenkonstnärer med internationella inslag – får däremot gärna vakna till liv varje år.

© Text: Ann-Charlotte Sandelin
© Foto: Ann-Charlotte Sandelin och Märta Thisner

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

NORRKÖPING

25 – 27 maj 2017
Gatuteaterfestival
Arr: Östgötateatern, Upplev Norrköping, Norrköpings kommun och Region Östergötland

PROGRAM
Torsdag – Fredag – Lördag länk

LÄNKAR
Chopp Event hemsida Facebook
PyromaniArt hemsida Facebook
Zolobe hemsida
Tjåsa Gusfors Papagena ICEevent
Fäboland info
Östgötateatern hemsida Facebook Gatuteaterfestival FB-evenemang
En ovanlig dag på Gatuteaterfestivalen reportage Kultursidan.nu 26/5 2017
Välkommen till Gatuteaterfestivalen! reportage Kultursidan.nu 24/5 2017
Ŝanĝo – en cirkus på väg i sommarlänet recension Kultursidan.nu 19/5 2017
Scenkonstbiennal med Gatuteaterfestival krönika Kultursidan.nu 15/5 2017