Överraskad. Bertil (Willy Boholm) har just kastat ett öga i kofferten som han och Axel (Nicolas Silfverskiöld) stulit.

Beväpnad med makt och mobil…

RECENSION/NORRKÖPING I år är det världspremiär i Gästabudssalen på Löfstad. Göran Sarring sätter upp den aldrig förut spelade slapsticken Ringleken av Torgny Lindgren och Eric Åkerlund. En svart komedi om pengar, makt och girighet kryddad med showdans, filosofi och mammor.

Moliere och Holberg får maka på sig när Lindgren och Åkerlund tar över commedia dell arte-traditionen på Löfstad. Författarparet har skrivit en modern saga, mer inspirerad av barnkammarrim än mustiga skrönor, som jag främst förknippar med Torgny Lindgren.

”Denna ringen den ska vandra, från den ena till den andra….” En sliten koffert står i centrum i denna katten på råttan-lek. ”En koffert full med guldpengar”, som Pippi skulle säga.

Ja, dess innehåll har i alla fall en stor påverkan på alla som öppnar den. Så stor att man inte anser sig själv nog att ta hand om den. Istället överlåter man förtroendet till den enda person i världen som man verkligen litar på. Tillit, förtroende, förtröstan. Men när man sedan vill ha tillbaka det man lämnat i förtroende är det andra tongångar. Svek, trolöshet, falskhet.

Mänskliga förtjänster och tillkortakommande i koncentrat.

Tillit. Yvonne Lundeqvist och Ida Breimo som mamma Elsa och präktiga dottern Fanny.

Göran Sarring har kvar gamla kamraten Yvonne Lundeqvist från tidigare år, men resten av ensemblen är utbytt. Tidigare jobbarkompisen Willy Boholm från Östgötateatern är ny i dessa sammanhang, och både Nicolas Silverskiöld och Ida Breimo medverkar för första gången på Löfstad.

Alla aktörer dubblerar sina roller, så persongalleriet är rikt. Här har vi både storbusen och lillbusen, älskarinnan och karriäristen, brunstige Romeo, den torre revisorn och två riktigt ruggiga mammor. Typer som vi lätt känner igen.

Begreppet slapstick förknippas ofta med stumfilm och tecknad film. Här får det fysiska uttrycket bära fram handling och mening i högre grad än det talade ordet. Så också på scenen i Gästabudssalen.

Det gestikuleras, görs grimaser och utstöts allehanda ljud. Det dansas, rörs i slow motion och någon utbrister i sång. Det finns ingen hejd på infallen. För oss i publiken blir det en spänning i sig – vad ska hända härnäst…

Öga för lyx. Willy Boholms Bertil avslöjar sin hemlighet för Ida Breimos Cecilia.

Nicolas Silverskiöld imponerar både som loverboy med blottad bringa och guldhalsband och som nervös fifflande småtjuv. Mimiken och kroppsspråket sitter som en smäck. Ida Breimo får ta ut svängarna som lidelsefull älskarinna och som intrigerande präktig dotter. Tillsammans gör de en koreograferad vuxenlek, som min son skulle uttrycka det, som inte går av för hackor.

Yvonne Lundeqvist får gestalta Mamma, med stor M. Hon som universum är uppbyggt kring. Hon som är navet och som vi sätter all vår tillit och förtröstan till. Men i mörka glasögon och med gevär i handen visar mamma andra talanger. Beväpnad med makt och mobil kan hon också bli farlig.

Willy Boholm bullrar och går på som storfifflaren Bertil i pälsbrämad skinnrock och snyggt stukad filthatt. Lite mer återhållsam men med en lismande underton ger han revisorn Gunnar gestalt.

Göran Sarring, sin vana trogen, hoppar in lite då och då med champagne när det ska firas eller en puffra när den behövs. Allt är på lek men ändå på allvar. Teaterns magi håller.

Scenografin är sparsam, som alltid, men effektiv. En förändring från tidigare år är att scenbilden är vänd mot kortsidan med den vackra eldstaden i fokus. Skådespelarna håller sig i golvnivå medan publiken sitter i en sluttande gradäng. Tyvärr är sluttningen inte optimal, så det är svårt att se allt som försiggår på scengolvet. Men vyn i övrigt är mer tilltalande och koncentrerad än den tidigare ganska utbredda scenbilden.

Det är framförallt lekfullheten och lättheten som bär upp föreställningen. Berättelsen går rundgång, bokstavligt talat, och när allt är över är vi tillbaka på ruta ett. Elegant, men lite tomt när vi lämnar Gästabudssalen.

© Text: Felicia Eriksson
© Foto: David Söderström och Ann-Charlotte Sandelin

GÄSTABUDSSALEN, LÖFSTAD SLOTT Norrköping

26 maj – 22 juni 2017
Ringleken
Av Torgny Lindgren och Eric Åkerlund
Regi: Göran Sarring
Scenografi: Lennart Holmqvist
Kostym: Bibi Holmqvist
Teknik: David Söderström
Produktion: Sarring Kulturproduktion AB / Göran Sarring

SKÅDESPELARE
Axel/David – Nicolas Silverskiöld
Bertil/Gunnar – Willy Boholm
Cecilia/Fanny – Ida Breimo
Elsa/Hanna – Yvonne Lundeqvist

LÄNKAR
Sarring Sommarteater hemsida Facebook FB-evenemang
Löfstad slott hemsida Facebook
Nära urpremiär för Ringleken på Löfstad reportage Kultursidan.nu 23/5 2017
Göran Sarring spelar färsk fars i sommar KortNytt Kultursidan.nu 5/12 2016
Teatern flyttar ut i sommarlänet 2017 listan Kultursidan.nu 2/6 2017