Slaget vid Lützen. Gustav II Adolfs död som konstnären Carl Wahlbom tänkte sig den år 1855. Originalet finns på Nationalmuseum. På väggen bakom sticker Gustav II Adolf och drottning Kristina upp, till vänster skymtar Louis de Geer.
En framgångsrik krigsnation – till en början
NORRKÖPING Det var en tid då kartorna ritades om. Sommarens utställning Stormaktstiden på Löfstad slott skissar stora linjer och små detaljer, i 1600-talets och det tidiga 1700-talets Sverige och på Löfstad slott. Kungaporträtt och bataljmåleri samsas med berättelsen om soldaten Ulrika Eleonora.
– Idén var att spegla slottets äldre historia, berättar Marie Ohlsén, avdelningschef för Löfstad slott som förvaltas av Östergötlands museum.
Spåren från 1600-talet finns kvar på Löfstad. Axel Lillie var den som förvandlade gården till ett slott. Han kom från lågadeln och gjorde karriär och klassresa under Gustav II Adolfs krig. Södra flygeln finns kvar från den tiden, med Gästabudssalen och Kyrksalen, där utställningen står. Norra flygeln är yngre men har portalerna kvar.
– Hur ska man förhålla sig till att Sverige var en krigsnation utan att det blir krigserotik? Per Stålebro, verksamhetssamordnare på Löfstad slott, funderade över problemet när han och museipedagogen Caroline Morgansdotter Blomsten fick i uppdrag att skapa sommarens utställning Stormaktstiden.
– Vår syn på Sverige i dag är ett stabilt och neutralt icke-krigiskt land. Så var det ju inte under stormaktstiden. Men vi kan inte bortse från att Sverige då var framgångsrikt som krigsnation, säger han.
Kartorna i utställningen bekräftar detta – åtminstone till en början. Under 1600-talet växte rikets gränser med besittningar i öster, väster och söder. Östersjön var mer eller mindre ett svenskt innanhav.
Stormaktens uppgång och fall. Kartorna visar hur Sveriges karta förändras under ett krigiskt århundrade.
Skicklighet, tur och tillgångar personifieras genom porträtten av Sveriges regenter åren 1611 – 1718. De är kopior av originalen men gör sig i gamla guldramar. Först Gustav II Adolf som gav sig in i kontinentens religionsstrider under Trettioåriga kriget och vars nymodighet med lättrörliga trupper vann fördelar.
Lättrörligheten byggde på ny modern utrustning. Här spelade kapitalstarke Louis de Geer (och hantverkskunnige samarbetspartnern Willem de Besche) stor roll. Skickliga vallonska smeder, många av dem flyktingar undan religiösa utrensningar, gav svenska armén nya vapen. Om detta har en utställning på Arbetets museum berättat under vinter och vår. De Geers porträtt hänger helt nära regenternas.
Drottning Kristina, nyligen aktuell på Östgötateaterns scen, är mest känd för att hon abdikerade och gick över till katolicismen. Men under hennes tid växte Sverige i sydliga Norrland och inte minst viktigt vann Gotland (och Ösel).
– Tack vare att Danmark förklarade krig så blev Sverige större än någonsin och tog en tredjedel av danska riket, fortsätter Per Stålebro.
Kristinas kusin och efterträdare Karl X Gustav hade nämligen tur i oturen. Arvfienden Danmark förklarade krig efter hans misslyckade krigskampanj i Polen. Under armens förflyttningar blev det vargavinter och tåget över Stora bält skrev svensk historia och ritade en ny syd- och västkust på kartan.
Karl XI moderniserade Sverige under en relativt fredlig period. Armén fick ett nytt system, indelningsverket med yrkessoldater i stället för utskrivning. Delvis bekostades detta genom reduktion, gamla förläningar drogs tillbaka till kronan.
Karl XII hann knappt mer än ärva tronen, 15 år gammal, förrän Danmark, Polen och Ryssland förklarade krig. Skicklighet och en manstark armé upprätthöll det svenska stormaktsväldet under de första tio åren. Sedan gick det sämre. Efter kungens död i norska Fredrikshald var Sverige ett fattigt och utarmat rike.
Per Stålebro, Zeus och Marie Ohlsén. Den europeiska kulturen blev en förebild för nyrika krigare, antingen de fått äkta krigsbyte eller lät göra kopior. Den grekiske guden utanför utställningens ingång är ett lån från Stockholm.
Porträtten och bataljmålningarna, inte minst från nationalromantiken, ger liv åt historien. Kopiorna är i stort format, tryckta på duk för att bidra till känslan. Förutom korta texter på utställningsskärmar kan den som fotograferar QR-koder med mobilen hitta fördjupning i olika ämnen
Här och var i utställningen görs nedslag. Som berättelsen om soldaten Ulrika Eleonora Stålhammar, som blev artillerist i Kalmar, kanske en transperson långt innan begreppet skapades. Eller häxjakterna, som skildrar en förvirrad tid, när fiender och syndabockar söktes överallt.
Genom historien finns alltid starka och driftiga kvinnor. Det märkliga är bara att de framhålls som undantag i stället för en norm bredvid den manliga. Inte minst under krigen träder de fram, för även om familjer följde med soldaterna ut i krig, så stannade många kvinnor kvar och skötte gods, bruk, gårdar och torp. Löfstad slott har en stark kvinnohistoria.
– Det var vanligt att hustrun fick godset i morgongåva i samband med giftermålet, en trygghet om hon blev änka, påminner Per Stålebro.
En sådan kvinna var Agneta Wrede, gift med Axel Lillies sonson Axel Johan Lillie. 22 år gammal blev hon änka och härskade på godset fram till sin död 1730. Då var stormaktstiden slut och Löfstad slott gick i arv till dottern, till dotterdottern och med tiden till dotterdotterns dotter.
Släktens sista ägare var Sophie Piper, som avled 1940. Numera ägs Löfstad slott av Riddarhuset medan Östergötlands museum äger inventarierna och ansvarar för verksamheten.
© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin
BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR
KYRKSALEN, LÖFSTAD SLOTT Norrköping
27 maj – 3 september 2017
Stormaktstiden
Utställning
av Per Stålebro och Caroline Morgansdotter Blomsten
Prod: Östergötlands museum31 augusti kl 18
Häxan i hertig Johans tid
Föreläsning
universitetslektor Martin Kjellgren
LÄNKAR
Löfstad slott hemsida Facebook Stormaktstiden Fördjupning
Kristina – kung, drottning och Pippi recension Kultursidan.nu 1/3 2017
Vallonernas historia på Arbetets museum reportage Kultursidan.nu 18/12 2016