Likasinnade. Ernest och Algernon har båda nästlat in sig i lögner. I rollerna Sebastian Durán och Hannes Öberg.

Dubbelliv med musikaliska gnistor

RECENSION/VADSTENA Vadstena-Akademien Goes Wilde skulle man lite vitsigt kunna beskriva sommarens uppsättning. Oscar Wildes komedi The Importance of Being Earnest har blivit opera med musik av B. Tommy Andersson och libretto av William Relton. En behagligt spirituell och mycket brittisk upplevelse.

Scenografin är luftig och enkelt elegant. Ett tunt tyg med böljande jugendliljor i milda toner av gult, grönt och tegelrosa är spänt över två stora ramar som bildar två väggar. Scengolvet täcks av en matta med samma liljemönster. Några fåtöljer och ett bord. Tiden är sent 1800-tal.

Vi befinner oss i Algernon Moncrieffs våning vid Half-Moon Street, London. Till tonerna av en kort uvertyr dukar betjänten Lane (Richard Hamrin) fram eftermiddagsteet. Pianospel från ett angränsande rum bryter av musiken. Lane anslår direkt tonen i föreställningen med en komisk pantomim där han gör sig lustig över sin arbetsgivares hantering av pianot.

Algernon väntar besök av tant Augusta och kusin Gwendolen men vännen Ernest Worthing hinner före. Kanske en väl tajmad entré eftersom Ernest har bestämt sig för att fria till Gwendolen.

Ett kvarglömt cigarettetui tvingar dock Ernest att bekänna att han lever dubbelliv som glad gamäng i stan och ansvarstagande förmyndare ute på landet – under två olika namn dessutom. Algernon avslöjar i sin tur hur han uppfunnit en sjuklig vän för att kunna komma bort från alltför tråkiga sociala plikter. Två unga herrar som lever gott på lögner så länge det håller.

Pondus. Lady Bracknell granskar Cecily. I rollerna Ingrid Tobiasson och Vivianne Holmberg.

Tant Augusta, eller lady Bracknell som hon säkert föredrar att bli kallad, är en dam med pondus. Hovsångerskan Ingrid Tobiasson gör henne precis så korrekt och torr som en engelsk överklassdam ska vara. Hon har inga som helst planer på gifta bort sin dotter. Gwendolen däremot tycker att Ernest är perfekt på alla sätt och vis, särskilt förtjust är hon i hans namn – Ernest.

Ernest, eller John som han egentligen heter, inser att äktenskapsplanerna inte kommer att gå lika lätt som han tänkt. Det fiktiva namnet blir plötsligt ett stort problem och dessutom verkar Algernon mer än lovligt intresserad av hans unga myndling Cecily ute på lantgodset. Sebastian Durán gestaltar Ernest/John med stor inlevelse. Han är trots allt en uppkomling som har mer att förlora på falskspelet än spelevinkern Algernon som alltid verkar landa på fötterna.

Kompositören B. Tommy Andersson, tillika föreställningens dirigent, har skapat musik som på ett mycket följsamt sätt omfamnar texten. Det går ju inte att komma ifrån att det är texten som bär berättelsen – särskilt i en komedi där repliker och tajming är allt. Musiken understryker och framhäver det som sägs, men beskriver också de känslor som ligger bakom eller lockas fram. Lättlyssnat, melodiöst och smakfullt med mycket stråkar. De 15 musiker som utgör orkestern döljs nästan helt av scenografin men bidrar i allra högsta grad till kvällens positiva upplevelse.

I inledningen till andra akten får även horn och andra blåsinstrument träda fram. En lantlig atmosfär framkallas med djurläten, porlande harpa och hornstötar. Ljussättningen skiftar till grönt och låter mattan bli slingrande grönska. De stoppade möblerna byts ut mot stadiga trädgårdsmöbler i gjutjärn. De vackra kostymerna genomgår en subtil förändring när handlingen förflyttas från stadsmiljö till lantliga omgivningar. Så läckert.

Vi har förflyttat oss ut till Ernests/Johns lantgods i Hertfordshire. Här möter vi unga Cecily och hennes guvernant Miss Prism (Emma Sventelius). Här finns också kyrkoherde Chausuble (Nils Hübinette) som på sitt tafatta sätt uppvaktar Miss Prism. De är underbart söta i all sin förlägenhet. Snart har vi alla personerna från London på plats och förvecklingarna kan fortsätta.

Avslöjande. Algernon, John, Cecily och Gwendolen. I rollerna Hannes Öberg, Sebastian Durán, Vivianne Holmberg och Francine Vis.

I andra akten växlar även formatet över till mer renodlad opera från att i första akten mest varit repliker i sångformat. Vi får uppleva en lekfullt charmerande duett mellan Cecily (Vivianne Holmberg) och Algernon (Hannes Öberg). Hon oskuldsfullt tonårsförälskad och han hänförd av hennes skönhet och ungdom. De gör både övertygande rolltolkningar utan att smeta på för mycket.

Gwendolen i Francine Vis skepnad är en sval och sofistikerad dam som vet att föra sig i salongerna. Hon vet vad hon vill och har sina metoder för att få sin vilja fram. När hon tror sig brädad av den unga Cecily tar hon fram allt krut. Det slår både verbala och musikaliska gnistor om de två kvinnornas uppgörelse i trädgården. Vilken urladdning!

Alla aktörer gör trovärdiga och omsorgsfulla tolkningar av sina rollfigurer. Regissör William Relton lämnar inget åt slumpen. Hans libretto tar vara på Oscar Wildes pricksäkra personbeskrivningar och snärtiga repliker. Tempot är högt och humorn intelligent.

Allt sjungs på perfekt engelska – både lätt att höra och förstå. För den som vill ligger en svensk textning som en diskret linje i ovankant på de tygklädda ramarna.
Det är bara att gratulera Vadstenaakademien till ett lyckat uruppförande av en synnerligen njutbar operakomedi.

© Text: Felicia Eriksson
© Foto: Markus Gårder/Vadstena-Akademien

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN 
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

VADSTENA SLOTT Vadstena

21 juli – 9 augusti 2017
The Importance of Being Earnest
Tonsättare/Dirigent: B Tommy Andersson
Librettist/Regi: William Relton
Scenografi och kostym: Marika Feinsilber
Mask- och perukdesign: Anne-Charlotte Reinhold
Ljusdesign: Anna Wemmert
Prod: Vadstena-Akademien

SOLISTER
Jack (John) Worthing – Sebastian Durán, baryton
Algernon (Algy) Moncrieff – Hannes Öberg, baryton
Rev. Canon Frederick Chasuble – Nils Hübinette, tenor
Lane & Merriman – Richard Hamrin, baryton
Lady Augusta Bracknell – Hovsångerskan Ingrid Tobiasson, mezzosopran
Gwendolen Fairfax – Francine Vis, mezzosopran
Cecily Cardew – Vivianne Holmberg, sopran
Miss Lætitia Prism – Emma Sventelius, mezzosopran

ORKESTER
Filip Gloria, konsertmästare
Lovisa Ehrenkrona, violin
Johan Höglind, viola
Emma Morsten, viola
Johannes Rydén, cello
Orazio Ferrari, kontrabas
Tove Edqvist, piccola
Siobhan Parker, oboe
Max Ljung, klarinett
Fredrik Jergle Almquist, fagott
Dennis Vasiliev, horn
Simon Andersson, trumpet
Thobias Nilsson, trombon
Ysella Almqvist, harpa
Rebecka Elsgard, piano/celesta

LÄNKAR
Vadstena-Akademien hemsida Facebook Årets opera
Vadstena-Akademiens nya opera på Wilde reportage Kultursidan.nu 14/7 2017
Teatern flyttar ut i sommarlänet 2017 listan Kultursidan.nu 2/6 2017