Rörelse-idé. John Wolter visar upp sina skulpturer. I bakgrunden syns Hans Bennichs tavlor.

 

Måleri, foto, teckning och skulptur

 

NORRKÖPING ”Jag vill ha mångfalden”. Suzanne Sjödin invigde sina drömmars galleri My Art Factory strax före nyår. En plats för skapelser och för skapande människor. Just nu ställer fem medlemmar av släkten Bennich ut, en släktträff som började som födelsedagspresent.

 

Konstentusiast. Suzanne Sjödin har länge drömt om att öppna ett galleri.

 

My Art Factory har bott in sig i Knäppingsborgskvarteret sedan strax före nyår 2016/2017. Suzanne Sjödin ville helt enkelt inte vänta längre. Textilläraren har alltid haft ett skapande på gång, olika saker i olika perioder.

– Jag har drömt att samla ihop alla de här sakerna, förklarar hon.

Nu faller allt på plats. Egen glasdesign, tryck, en liten shop och så galleriet där konstnärer och konsthantverkare får hyra en vägg eller två. Vänföreningens engagerade medlemmar underlättar och utvecklar verksamheten som fått breda ut sig till en ledig lokal.

Suzanne Sjödin är öppen för såväl proffs som amatörer, det viktiga är att utställarna passar ihop.

– Mitt mål och mitt motto är att det ska vara för alla. Jag vill ha mångfalden.

Släkten Bennich hyr varenda vägg som går att uppbringa. ”Släktskap” heter utställningen med undertiteln 5 konstnärskap, 3 generationer och 5 temperament. Det är de fem medverkandes andra utställning tillsammans men den angår hela familjen.

Det började som en födelsedagspresent. Pappa Hans Bennich skulle fylla 85 år och sonen Peter föreslog systrarna Anna och Maria att ge honom en vernissage i present. För professor Bennich hade inte bara studerat medicin i sin ungdom, han hade gått på målarskola för Otte Sköld också.

– Jag trodde jag skulle bli arkitekt men så blev det medicin, säger Hans Bennich och tillägger: – Livet är byggt av tillfälligheter, ”serendipitet”.

 

 

Mångsysslare. Hans Bennich ställer ut både målningar och fotografier.

 

Förra sommaren blev det en utställning på Galleri Hagström i Stockholm, där Peter Bennich bor. Pappa Hans valde bland målningar och fotografier från ett långt livs skapande, såväl yrkesårens fritidsskapande som pensionärens hängivenhet. Men han ställde inte ut ensam, sonen Peter och hans dotter Matilda deltar tillsammans med svärsönerna Roger Nyström och John Wolter, den sistnämnde professionell skulptör.

– När vi var klara så sa Hans ”Var ska vi vara nästa år?”, berättar Peter Bennich. – Det sätter ju press på oss andra att göra något.

– Jag såg att det här galleriet hade öppnat, säger Anna Bennich, journalist och bosatt på Vikbolandet, vars tur det blev att ordna med utställning. – Skönt att vi fick disponera hela galleriet.

Hans Bennich dominerar utställningen med måleri och fotografi. Målningarna är nya, abstraherade motiv i kontrasterande kulörer. Blicken är viktig, såväl som motiv som redskap för konstnären.

– Jag inspirerades av fruktaffären, de har fantastiska diskar, kommenterar han några bilder som lyser i klara färger.

Fotografierna är äldre. Hans Bennich har ett starkt sinne för komposition, öppen för det som händer men han berättar också om tålmodig väntan när det gäller fågelfoton som rymmer skärpa, rörelse och ljus. Några bilder är från långväga resor.

– Att ta en pippifågel på en gren är ingen sport, jag vill fånga dem i flykten, säger han och förklarar hur han riggar matplatser så att flera fåglar möts och blir sugna på varandras mat.

 

Generationsöverskridande. Matilda Alhager och Peter Bennich ställer ut sina verk tillsammans med släktingar. 

 

Barnbarnet Matilda Alhager delar rum med sin pappa Peter Bennich. Endast femton år gammal har hon ett väl utvecklat sinne för färg. Att en ung tjej tecknar flickansikten är inte ovanligt, ändå fastnar jag för målningen av en flicka som blundar, är inne i sin egen värld medan hon lyssnar i hörlurar. En akvarell med en mix av kontrollerade och skiftande färger har ett orientaliskt stadsmotiv.

– Jag vill utveckla mig, utmanade mig genom att göra en detaljerad byggnad, berättar Matilda.

Peter Bennichs fotografi visar att han, som pappa Hans, har blick för detaljer och komposition men lägger gärna till teknisk lek. Motiven är mer stadsnära men där finns också ett fint porträtt av en kattfamilj.

– Jag vill att mina bilder ska innehålla en berättelse, säger han och exemplifierar med en suggestiv nattbild av en husfasad.

Dessutom har han byggt en stol på semestern. Resultatet av ett vad står i ett hörn, en rakryggad stol med vadderad sits och rygg. Den är distinkt och lite läskig i svart och vitt och med en röd elsladd utmed ena sidan, en elektrisk stol med läslampa.

Svärsonen John Wolter möter de andra med sina skulpturer. Det är minimalistiskt anonymiserade mansgestalter i svart, bearbetat stål. Cirka 40 centimeter höga klättrar de på väggarna som skickliga bergsbestigare, spänner kroppen i båge inför ett dyk. Mer än personer gestaltar kropparna med sina förlängda armar och ben rörelsens idé.

Konstnären bor och verkar på Nya Zeeland men har ställt ut på flera håll i världen. Hit till Sverige – och familjeträffen – kan han inte ta med några stora verk men det finns skulpturer i naturlig storlek både på Nya Zeeland och andra länder.

– Jag har gjort en Giacometti-hommage i Paris, berättar John Wolter.

Från början kom inspirationen från musiken, att skulpturerna skulle gestalta dans och rörelse. Att de exemplar som nu är på plats mer handlar om idrottens rörelser är en del av den pågående processen, som konstnär är han alltid på väg någonstans.

Flera av hans gestalter samverkar med små fåglar. Det visar sig att längre tillbaka arbetade John Wolter med fåglar och andra djur i den nyzeeländska faunan. Då var uttrycket ett annat, mixade metaller som gav liv och färg. Några exempel får komma med i utställningen.

 

Annorlunda teknik. Roger Nyström skapar teckningar med hjälp av sin gitarr.

 

I entrén står svärsonen Roger Nyström med sin ”trummaskin” och spelar gitarr. Han har under flera år experimenterat med trumteckningar. En penna stödd av en avskuren flaska gör avtryck på ett papper som vilar på en skiva ovanpå en högtalare.

Med musiken uppstår ett vibrerande som tvingar pennan att hoppa omkring. Mönster, linjer uppstår.

– Det är inte non-figurativt. Det är ett direkt avtryck av musiken, man kan se den, framhåller Roger Nyström.

Det går att jämföra med stenkakans eller vinylskivans spår även om pennan här får vandra tämligen fritt. Roger Nyström, som främst är musiker, har testat olika instrument, papper, penntjocklekar och färger och ser skillnad på resultatet.

– Största skillnaden är mellan bas- och diskantljud och volym.

Fler än vuxna konstkonnässörer fascineras av bilderna som växer fram på papperet. ”Släktskap” är en kombinerad familjeträff och utställning som är öppen för alla. Familjen Bennich håller öppet varje dag under utställningsperioden.

© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

SLÄKTSKAP – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN 
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

MY ART FACTORY – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN 
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

MY ART FACTORY Knäppingsborg, Norrköping

29 juli – 11 augusti 2017
Släktskap – 5 konstnärskap, tre generationer, fem temperament

Hans Bennich, John Wolter, Roger Nyström, Peter Bennich och Matilda Alhager

LÄNKAR
Släktskap FB-evenemang
John Wolter hemsida
My Art Factory hemsida Facebook