Växtfärgning. Gröna löv ger lysande gult garn. I bakgrunden utförs andra dagliga sysslor, som tvätt och vedhuggning.

”Har fått 1800-talet i kroppen”

NORRKÖPING 200 besök per dag. Det var en lyckträff för Stadsmuseet att få plocka friluftsmuseet Färgargården ur malpåsen denna sommar. Sommarjobbande gymnasister har lärt mycket om 1800-talet.

Solen skiner, Strömmen glittrar mot sensommargrönskan och på Färgargården är det liv och rörelse. Fikastället är populärt. Dessutom står dörrarna öppna till alla rödmålade boningshus, magasin och arbetsbodar. Det är fredag och sista sommardagen på Färgargården som förvaltas av Stadsmuseet.

Sommarjobbaren Evelina Karlsson blåser på den falnande elden under bleckhinken på gården, det flammar upp och hon lägger in ett vedträ. Här ska gröna björklöv färga garnet vackert gult.

– Jag har lärt mig mer om färgning och mer om 1800-talet. Jag har fått det i kroppen, men jag går hem till min dator så det är inte på riktigt. Och vi är oss själva, vi är bara i roller när vi är med i den dramatiserade visningen.

Strax intill står Maja Hansson vid tvättbaljan. Det är inte för syns skull som hon skrubbar en handduk mot tvättbrädan, att färgargårdsliv är hårt och smutsigt syns på förklädena. Jobbigare men roligare än att stoppa in i tvättmaskinen antyder hon.

– Vi eldar väldigt mycket, det blir sot. Vi hugger ved, diskar, byker, säger Charlotte Jörgenson som är projektledare för friluftsmuseet.

Matlagning. Evelina Karlsson förbereder husfolkets mat medan besökarna tittar in i Färgargårdens kök.

Det var tack vare fondpengar, det sista i en fond som skulle avslutas, som Färgargården kunnat hållas öppen i sommar. Det kostar att sy upp hållbara 1800-talskläder, skaffa färg och inte minst projektledare. Samt betala hyra till kommunens fastighetsbolag. Dessutom har Stadsmuseet dragit ner på verksamheten på hemmaplan för att flytta över resurser till friluftsmuseet.

Vid ett kafébord sitter Sofia Wallin och Sofia Hammarqvist från Stadsmuseet som tittar in under sista dagen. Sofia Hammarqvist medverkade vid sommarens sista temadag som handlade om fotografier och föregångaren daguerreotypi. Andra temadagar har handlat om smide och potatis.

– Färgargården är ett besöksmål man tycker kommunen ska värdesätta, säger Sofia Wallin som drömmer om fortsättning med workshops i färgning och vävning. Kulturskolan har redan bokat in sig i höst.

200 dagliga besökare i genomsnitt har projektledaren Charlotte Jörgenson räknat in, en strålande siffra menar museifolket. Kanske femton personer i alla åldrar går med på dagens dramatiserade visning från boningshus till arbetsstugor och stall. Korta inblickar i en annan tid, annat sätt att arbeta, andra liv.

– Jag såg hästen Pelle när jag var 12 år och hälsade på hos min farbror i Norrköping, säger Ulla Gustavsson som många år senare återvänder till Färgargården.

Dottern Kristina Simonsson tar en bild där Ulla står i stallöppningen, hästens bakdel skymtar. Gödselhögen som hon minns från barndomens besök är borta sedan decennier.

– Jag ryser, jag älskar sånt här, säger Lisa Svensson från Linköping, som passar på att besöka Färgargården när hon är kattvakt åt dottern som flyttat till Norrköping.

Klasskillnad. Pigan Maria får en tillrättavisning av färgardottern.

Mellan stationerna uppstår rappa ordväxlingar. Det gnisslar mellan herrskap, Flora Marmefelts färgardotter, och tjänstefolk. Det är sent 1800-tal och en ny tid bryter in. En tid med fackföreningar som inte bara vill höja lönerna utan även vill begränsa arbetstiden. Pigorna är öppna med sina drömmar och tankar men har inget att hämta hos husmor som talar och rör sig med den auktoritet en högre klass ger.

– Hur skulle det gå om tiden bestämde arbetet i stället för att arbetet bestämmer tiden, fnyser färgardottern.

© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

FÄRGARGÅRDEN Norrköping

26 juni – 11 augusti 2017
Levande museum

Arr: Norrköpings stadsmuseum

LÄNKAR
Färgargården Facebook
Norrköpings stadsmuseum hemsida Facebook
Pangstart för Färgargårdens museum reportage Kultursidan.nu 30/6 2017