Avund. Anita Ekermann läser att Facebookvännen plockat 150 kg kantareller. En svårslagen statusuppdatering.

Statusuppdatering i ökensanden

– Jag har hittat guld. Och diamanter. Äntligen kan jag skaffa mig ett liv! … Ha! Det blir en jävligt bra statusuppdatering!
Anita Ekermann drar ner mycket skratt med kombinationen guldhungrig äventyrare i öken och avundsjuk facebooknörd som äntligen får chansen att bräcka FB-vännens 150 kilo kantareller.

Det går mot slutet av en underhållande kväll med Teater Impuls i Broadways Bistro på Dynamo, Kulturkammarens gårdsentré. Förhoppningen är att det ska bli mer fart och publik i den nybyggda foajén. Förhoppningen är dubbel, Teater Impuls och nyöppnade bistron samarbetar om att locka den än så länge lite magra publiken.

Maria Lindstam, som arrenderar bistron tillsammans med Café Broadways Joakim Strömberg, vill komplettera mat- och fikaservicen som stöder övrig verksamhet i huset och kvarteret.
– Jag har idéer om allt från stand up till livemålning, säger Maria Lindstam och fyller på med diktkvällar och mindre teaterföreställningar men också om speeddating, utställningar med vernissage, trubadurer, sångare och dj:s.

Jag har kommit tidigt, är nästan först. Helt tomt är det inte, några professionella skådespelare från fria grupperna Gulasch och Teater Pelikanen släntrar förbi på väg hem efter dagens arbete. Ett gäng amatörskådespelare, med Norsholmsskådespelaren Filip Zellman i spetsen, drar sig mot repsalarna.

På borden med de rödrutiga dukarna ligger en bok av den sort som kostar 2 kronor på loppis och är diskret tråkig på utsidan. Jag har gott om tid och öppnar min. Lurad! Där är vinlistan på försättsbladet med drinklistan på bakre pärmens insida. Vin i ett hus där barn och ungdomar är fler än de vuxna besökarna?
– Vi hade en diskussion med kommunen. Allt som syns under dagtid är läsk, säger Maria Lindstam och visar hur skåpsluckorna med vinglasen täcks för.
– Det går bra så länge man sköter det ansvarsfullt.

Jag nöjer mig med röd grapefruktjuice och bläddrar förbi vinlistan. Citadellet av A J Cronin, en av det tidiga 1900-talets succéförfattare. I inledningen sitter en nyutexaminerad läkare på tåget mot södra Wales.

Därute drev ett tungt regn ner mellan bergen, som höjde sig på ömse sidor om den enkelspåriga järnvägen.
Topparna doldes av skräpigt gråa skyar, men sluttningarna låg där, med ärr efter gruvarbetet, svarta och övergivna,
förfulade av stora slagghögar där några smutsiga får vandrade omkring och förgäves sökte bete.

Skotten A J Cronin hade inte platsat som copy för Destination Sydwales.

Äntligen dags för Teater Impuls med piano. Denna onsdagskväll har som övriga under säsongen De sju dödssynderna som tema, en bra utgångspunkt för överdrifter och starka känslor. För improvisation drar bara fler skratt ju mer ilskna, upphetsade, avundsjuka, lata eller hungriga skådespelarna är.

Göran Hanning vid pianot omväxlande tolkar, driver på, understödjer och lägger in små mellanspel mellan de korta scenerna som utspelas i öknen, framför datorn, vid kylskåpet och på massagebänken. Skratten ger omedelbara svar på vad som är roligt, som absurda sammanträffanden med vardagliga repliker.

– Jag är törstig. Roger Melin kravlar framåt i öknen.
John Johansson agerar genast artig kypare – småskratt.
Roger beställer.
– Det blir 3 000 kronor.
– Här är mitt kort. (tar fram kortet med sina sista krafter.)
– Vill du ha kvittot? Stora skratt.

Att dra ut saker in absurdum fungerar också: Nattligt möte vid kylskåpet.
Hungrig Anita Ekermann:
– Var är min chokladbit?
– Den åt jag upp! Frossaren Roger Melin.
– Men jag hade satt en post-it-lapp på den.
– Den åt jag också upp.
I pausen spränger två underläkare vattenledningen som sprider tyfusbakterier i det sydwalesiska samhället. Inte illa! Hade definitivt platsat i föreställningen som osannolik historia.

De drivna aktörerna i Teater Impuls syr på galna vägar ihop första aktens scener till en avslutande, sammanhållande andra akt. Guldletande Facebooknörden går miste om skatten när frossarfamiljens utsvultne son och hungriga mamma hittar den. Pappan luras iväg. Fem år går – på tre sekunder.
– Fem hela år med mat. Undrar hur pappa haft det i öknen under tiden?

Nästa vecka handlar de sju dödssynderna om något helt annat.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

• BROADWAY BISTRO Dynamo/Kulturkammaren, Norrköping

• Onsdagar 9, 16, 23, 30 november, 7, 14 december 2011 kl 20 (öppet från kl 19)
  De sju dödssynderna
  Teater Impuls
• MEDVERKANDE
  Improvisatörer:
  Anita Ekermann
  Johan Johansson
  Roger Melin
  Musiker:
  Göran Hanning

LÄNKAR
A J Cronin wikipedia
Kulturkammaren hemsida
Teater Impuls hemsida

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR