I högsta hugg. Alla finländare kan hantera en yxa, en intensiv vedhuggningsscen driver med myten i Galapiat Cirques föreställning Mad in Finland.

I nycirkusens finska gränsländer

RECENSION/FINSPÅNG På finskt territorium i Cirkusslottet. Vad som helst kan hända – och gör det. Sju finska artister, alla kvinnor, pladdrar, skidar, musicerar och framförallt levererar i föreställningen Mad in Finland. Det är vansinnigt roligt att titta på. Dessutom är det vackert.

Som en del av nycirkusfestivalen Cirkusslottet som just nu pågår i Finspång, ges föreställningen Mad in Finland. I det gränsland mellan konst, teater, cirkus och performance som utgör nycirkus, kan ju vad som helst hända. Det gör det i sällskap av sju finska kvinnliga cirkusartister i denna franskproducerade föreställning, föredömligt internationellt mishmashig såsom cirkus ju kan vara.

Skidåkare. Den absurda synen ersätts av en fnittrig balansakt på balansbräda.

I samma stund vi stiger in på scenområdet befinner vi oss på finskt territorium. Den första scenen tar plats utanför cirkustältet. De sju finska kvinnorna är grupperade i, på och runt en husvagn som ska föreställa en bastu. Några står på taket, andra sticker ut huvudet genom dörröppningen, ytterligare någon hissar finska flaggan. Detta under en svada av finskt pladder. Vad som sägs har man ingen aning om men det sätter en glad och chosefri ton.

Därefter får vi, som utgör publiken, ta plats inne i cirkustältet för att följa med på en sorts resa rakt in i den finska folksjälen. Föreställningen utgörs av drygt tiotalet tablåartade scener, skulle man kunna säga, som i varje scen dessutom ackompanjeras av akrobatiska nummer som får publiken att dra efter andan.

I en scen utför två vilt fnittrande flickor en balansakt som trotsar gravitationen i något som ska föreställa en finsk stuga i finsk snöstormsnatt. Under showens gång gör de i truppen som inte står i fokus själva naturens element. De kastar gnistrande snö över de som pulsar genom snöstorm, de gör vinden som viner genom att blåsa i mikrofoner.

Själv har jag chips i håret efter föreställningen, efter en scen då två av artisterna ska föreställa glatt supande finska fans inför ett helt osannolikt mästerskap i en trapets. De två fansen har även målat finska flaggan på delar av publikens kinder, vilket får en komiskt effekt när publiken senare leende och med lysande ögon strömmar ut från föreställningen. För det är med ett leende man genomlever de fartfyllda nittio minuterna som föreställningen pågår. Det är inte tråkigt en sekund.

Mästerskapstävling. Finsk sisu får ny innebörd i ett osannolikt trapetsnummer.

I en episk scen tar sig alla sju kvinnorna fram på ett par jättelånga skidor. Det illustrerar träffsäkert finsk vinter och överlevnadsförmåga. Den relativt sparsmakade rekvisitan består av huggkubbar, yxor, gummistövlar och en massa jävlar anamma. En mycket kort stund förvandlar de en scenförflyttning till ett äventyr genom att vara renar som kilar över cirkusmanegen och sådär håller det på.

Stråk av finsk dödsbesatthet går som en röd tråd genom föreställningen. Men inte utan ironi och inte utan musik. Det skojas friskt med vodka, sisu, perkele och våra givna könsroller.

Kanske är den allra bästa scenen den då de sju kvinnorna skrikande och tjoande, hela tiden på finska, begår lustmord på mobiltelefoner. Med slagträn och yxor och gamla strumpor slår de sönder de förtretliga apparaterna. Till publikens ohejdade förtjusning ska tilläggas.

Här visar nycirkusen vart den tagit vägen från den kanske mer spektakulära början av nittonhundraåttiotalet, då nycirkus bestod av häftiga och storslagna shower som hos Cirkus Archaos eller Cirque du Soleil. Det kunde stundtals bli lite svulstigt. Det är lika anarkistiskt nu men enklare i sitt uttryck. Det är vansinnigt roligt att titta på.

Vackert. Där finns ögonblick av skönhet mitt i galenskapen, som dans på spänd lina.

Dessutom är det vackert. Visuell poesi och scenkonst på högsta nivå och så förstås den svindlande akrobatiken med trapets, rep, dans på lina och annat våghalsigt.

© Text: Boel Zetterman

© Foto: Kai Hansen

SLOTTSPARKEN/BRUKSPARKEN Finspång

23 – 27 augusti 2017
Cirkusslottet

Nycirkusfestival

Arr: Finspångs kommun, Östgötateatern, Region Östergötland, Siemens, Kulturrådet

Mad in Finland
Franska kompaniet Galapiat Cirque med sju kvinnliga cirkusartister från Finland. Familjeföreställning om människors myter och klichébilder av att vara från Finland.
Medverkande: Elice Abonce Muhonen, Mirja Jauhiainen, Ulla Tikka, Stina Kopra, Heini Koskinen, Sanja Kosonen och Lotta Paavilainen
23 – 26 augusti kl. 19.00
27 augusti kl. 18.00
Artist talk 24/8 kl 20.30
Biljetter

Breaking point
Linartisten Alexander Weibel-Weibel, Spanen, prövar flera ”omöjliga” material att gå på, däribland papper och fiskelina.
26 augusti kl. 14.00
27 augusti kl. 13.00
Biljetter

Inte nudda golv
Barnföreställning med Kompani Tofs, klossar och luftakrobatik.
26 augusti kl. 15.30
27 augusti kl. 14.30
Fri entré

Ŝanĝo – en cirkus på väg
Östgötateaterns utomhusföreställning med artister från Sverige, Marocko, Danmark och Frankrike.
25 – 26 augusti kl. 17.00
27 augusti kl. 16.00
Fri entré

Victor Rubilar
Femfaldig världsrekordhållare, fotbollsjonglör och komiker från Argentina. Bolltrollande kombineras med underhållande dans, akrobatik och humor.
26 – 27 augusti kl. 11.00
Fri entré

Eldshow
Dansant gästspel i vattnet utanför Slottsparken med två eldartister från Eldgruppen Fae, Göteborg.
25 – 26 augusti kl. 21.00
Fri entré

Övrigt
• Skolföreställningar
• Hörnan on Tour
• Prova på
• Festivalfilial på biblioteket
• Cirkuspyssel
• Clowner utan gränser visar film
• Giant puppets med Tjåsa Gusfors
• Musen Märta spelar boll med teater Pelikanen
• Filmen The Walk

LÄNKAR
Cirkusslottet info  Facebook
Cirkusslottet lyfter på tältduken i Finspång reportage Kultursidan.nu 23/8 2017
Ŝanĝo – en cirkus på väg i sommarlänet recension Kultursidan.nu 19/5 2017
Kompani Tofs nuddade aldrig golvet recension Kultursidan.nu 23/2 2017