Wetland. Chockerande bra, tung indiepop. Maria Ackerfors verkar ha influerats av Bjørk.

Indie, grrl power, prog(g), reggae och hårdrock

RECENSION/NORRKÖPING Medan scenen i Vasaparken växte minskade draget på stan. Den lokala och närodlade musiken tog plats på Gamla torget. Indie, grrl power och reggae turades om med prog, progg och glad hårdrock. Trivsamt.

Jag hade bestämt mig för lokal och närodlad musik i år. Medan scenen i Vasaparken växte både publikmässigt och artistmässigt var situationen den omvända på stan. Men det var bra att Sensus/Studiefrämjandet hade en rejäl scen på Gamla torget, och att de presenterade alla akter på en plats. Kanske gav det mindre publik på torget, men det var nog meningen. Och alla som hittade dit hade säkert lika trevligt som jag. Dessa hann jag med under fredag och lördag:

Amina. Drömskt, ärligt och lovande.

Solar Machine, ett nytt och ungt gäng, börjar trevande. Men när sångaren har återfunnit sin röst och de andra hittat takten märker man att de har något på gång. De har stora pretentioner och många tempobyten minnande om prog-musik (ett g). Bäst är nog sista A place in the sun, som är dansant indie-psych. Det här kommer att bli nåt, snart.

Amina (med efternamnet Myrén) sjunger med sin vän Emil (Aadde) på laptop. Det är drömska beat med mycket bas, kärlekssånger på svenska som ger ett ärligt intryck. Eller, det är ganska speciellt. Som den låten om att man sitter på Världens Bar och tänker att det är en bra idé att skippa ölen, men så ångrar man sig sekunden efter. Eller den om att hon hellre är konstig än vacker. Mycket eget och lovande.

Melonkvartetten såg jag senast på Östgöta Rockfestival i maj. Detta tjejgäng drar åt punk och grrl power med ett självklart ös som bara blir bättre. Idag är dom en trio, men låter ändå bättre än sist, trots (och inte på grund av) att klaviaturspelaren saknas. Givetvis spelar de Orgasmic, och det är skönt den här gången också. Sista låten är feministiskt uppfriskande med trummisen på sång. Det lovar gott inför Sommarrocken i Finspång.

Wetland såg jag också i maj, på Arbis. Då hade de ingen trummis, tror jag. Bra då, chockerande bra nu. Torget känns plötsligt för litet och för ljust, Arbis är en bättre plats för det här gänget. Maria Ackerfors ”oskyldiga” sång har tydliga influenser från Bjørk. Faktum är att deras tunga indiepop låter som en bättre version av tidiga Sugarcubes.

Marx Gallo & Hilltown Syndicate. Tight, tungt, sväng.

King Borneo kallar sig Gustav Jennefors på scenen. Det är soft och det är fint och man kan inte låta bli att tänka på Dylan. Samtidigt har musiken flytande och lite psykedeliska inslag, och då associerar jag till The War on Drugs, och det är inget dåligt betyg. Faktum är att nya singeln It dosn’t matter now, som han/de avslutar med, skulle kunna misstas för en låt av dem.

Marx Gallo & Hilltown Syndicate har vid det här laget gjort sig ett namn (förutom Kevin Acuña som han egentligen heter) i reggaekretsar långt utanför Skärblacka. Med all rätt! Det är så tight, det är så tungt, det svänger så bra. Så omger han sig också med utmärkta musiker. Pricken över i är David Fridström, som med sitt gitarrspel lyfter gunget till högre höjder.

Speqtrvm är en kvartett med stora ambitioner (5-strängad bas är ett tecken). Och en dag kommer det att sitta. Men idag låter det för kantigt och pusselbitarna går inte riktigt i varandra. Individuellt spelar de snyggt, men jag tycker inte riktigt det går ihop. Än. Snart kommer dom leverera fantastisk progmusik.

Roseph kom från ingenstans (= Kisa) och vann östgötadelen av Rockkarusellen. Även de visade vad de kunde på Östgöta Rockfestival i våras, och de känns lite mer samspelta nu. Man får förlåta dem för att de låtsas att de tror att de spelar i Linköping, det handlar bara om bondhålekomplex. För de är mycket bra och mycket unga, och då ska man vara kaxig.

Amplified. Hård rock med glada leenden.

Dalen hade jag inte tänkt se, men musiken drar mig bort från den kontantlösa serveringen där jag försöker handla för utmärkta sedlar. Vilket gäng! De här ungdomarna har fått föräldrarnas proggplattor med modersmjölken. Det låter inte det minsta krystat eller nostalgiskt utan helt naturligt. Jag vill höra mer av dem.

Amplified spelar hårdrock med leenden på läpparna, bara det gör mig glad. Så skönt att slippa se rockare som tror att man måste se arg och tuff ut på scenen! Spelglädjen smittar och det svänger grymt på tre personer.

© Text och foto: Michael Strandhed

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

GAMLA TORGET Norrköping

18 – 19 augusti 2017
Augustifesten


Konserter
Arr: Studiefrämjandet & Sensus

LÄNKAR
Solar Machine Facebook
Amina
Melonkvartetten Facebook
Wetland Facebook
King Borneo Facebook
Marx Gallo Facebook
Speqtrvm Facebook
Roseph Facebook
Dalen
Amplified Facebook
Sensus hemsida
Studiefrämjandet hemsida