Tzigane. Johan Dalenes soloparti sög in publiken i sin långsamt, både lockande och klagande, känslofyllda dans.

 

Stråkarnas dis av toner bär fram solisten

 

NORRKÖPING Spelglädje! Ännu en gång fick Norrköpingspubliken möta stjärnskottet Johan Dalene. Han briljerade som violinvirtuos under denna konserteftermiddag med franska förtecken.

Nyss hemkommen med både första priset och publikpriset i amerikanska Cooper International Violin Competition i bagaget står Johan Dalene åter på scenen i De Geerhallen. En nära nog slutsåld salong vittnar om hemma och publikens stöd och beundran för Norrköpings egen världskändis.

Ett år har gått sedan debuten med SON, och Johan Dalene har hunnit med ett flertal framträdanden både inom och utom Europa sedan dess. Han har fått ytterligare scenvana och rutin vilket gör att han med självklar pondus intar scenen som solist.

 

Samspel. Dirigenten Otto Tausk månade om att kalibrera Symfoniorkestern med solisten Johan Dalene Saint-Saëns stycke.

 

Camille Saint-Saëns komponerade Introduction et Rondo capriccioso åt den spanske violinisten Pablo de Sarasate 1863. Ett stycke som låter solisten visa upp sin bredd och sitt kunnande.

Starten är smeksamt vacker med vemodig och lite drömsk framtoning. Stråkarna bildar ett dis av toner som bär fram solisten. Mer rytmiska tongångar tar över och det spanska temperamentet blir påtagligt. Johan Dalenes violinspel är gäckande och lekfullt. Det märks att han njuter av att spela.

I Maurice Ravels Tzigane får Dalene verkligen glänsa. Det är ett tolv minuter långt stycke där solisten i stort sett spelar hela tiden. Säkert både krävande och en stor utmaning. Ravel inspirerades av de ungerska romernas musiktradition och skapade ett eldigt stycke musik.

Inledningsvis spelar solisten helt utan orkester. Det är dramatiskt berättande med en uttrycksfull klagan i botten. Harpan tar vid med sina böljande klanger, flöjt och klarinett fyller i. När hela orkestern får vara med växer musiken till en snabb dans som manar på solisten. Johan Dalene spelar snubblande snabbt med största precision. Vi är nog flera som känner pulsen öka inför finalen.

 

Ljuvlighet. Ett skönt skimrande smycke var Johan Dalenes extranummer Méditation av Massenet tillsammans med Delphine Constantin Reznik.

 

Spelglädjen är påtaglig och Johan Dalene bjuder gärna på ett extranummer. Tillsammans med harpisten Delphine Constantin Reznik gör han ett känslofyllt framförande av Méditation ur operan Thaïs av Jules Massenet. Smäktande toner från både violin och harpa som säkert många kände igen.

Denna konserteftermiddag följer inte helt mallen för ett konsertupplägg. Den obligatoriska symfonin efter paus är utbytt mot två kortare stycken. Det känns uppfriskande med ett mer uppbrutet program.

Dagens dirigent Otto Tausk är en ny bekantskap för Norrköpingspubliken. Han är lätt på handen när han för orkestern genom Gabriel Faurés förfinade musik i Masques et Bergamasques. Ursprungligen skrivet på beställning åt furst Albert I av Monaco som ett stycke underhållning med sång och dans. Musiken är uppbyggd kring två danser; Menuett och Gavott med en avslutande Pastoral. Vackert och lättsmält med sirliga toner som doftar 1700-tal.

Från sällskapsdans till havets ombytliga miljö. Claude Debussys symfoniskiss La Mer (Havet) låter oss uppleva solglitter på vattenytan i gryningen, vågor som byggs upp och slår mot stranden, vindar som ändrar riktning och ett hav som går från kavlugnt till storm för att åter stilla sig. Harpa, flöjt och stråkar berättar om vågornas lek medan trumpeter och slagverk illustrerar hur vinden gäckar havet. Avslutningen är massiv med en nästan öronbedövande kakofoni i perfekt harmoni.

 

Fransk mystik. Nästan hela cellosektionen ryms på bilden från konsertens inledning signerad Lili Boulanger.

 

Den franska esprin är dock inte bara uppsluppen och välvillig. Lili Boulangers komposition D’un soir triste (En dyster afton) i konsertens inledning är både skrämmande och ångestladdad. Tunga steg av pukor, skräniga trumpeter och stråkar i moll ger mig en klump i magen. En ensam cello bryter av stämningen. Men celestan manar fram mystiken igen med olycksbådande klockslag. Riktigt obehagligt. Men kanske Lili Boulangers egen dödsskräck tonar fram i denna komposition som blev en av hennes sista innan hon dog endast 25 år gammal.

Systerkompositionen D’un matin de printemps (En vårmorgon) har underligt nog en helt annan framtoning. Sprittande glad som bara en solig vårmorgon kan upplevas när man tar en promenad i den skira grönskan som bär sommarens löfte i sitt sköte.

© Text: Felicia Eriksson

© Foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN

ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

DE GEERHALLEN Norrköping

16 september 2017
Fransk esprit med Johan Dalene

Norrköpings Symfoniorkester

Dirigent: Otto Tausk

Konsertmästare: Jannika Gustafsson

Solist: Johan Dalene, violin

PROGRAM

Lili Boulanger (1893–1918)

D’un soir triste
D’un matin de printemps

Camille Saint-Saëns (1836–1921) Introduction et rondo capriccioso

Maurice Ravel (1875–1937) Tzigane för violin och orkester

Gabriel Fauré (1845–1924) Masques et Bergamasques

Claude Debussy (1862-1918) La Mer

LÄNKAR
Johan Dalene hemsida artistsida
Norrköpings symfoniorkester hemsida Facebook

Johan Dalene speler med SON på ny fiol reportage Kultursidan.nu 15/9 2017
Symfoniorkestern spelar säkert 2017/2018 krönika Kultursidan.nu 10/5 2017