Konstnären Ingemar Härdelin romandebuterar.

Är hon kanske lite för perfekt?

RECENSION/ROMAN Attraktionen är omedelbar. Johan möter Solveig och hamnar i ett dilemma. Han är ju redan gift. Konstnären Ingemar Härdelin debuterar med en kärleksroman, som samtidigt är en klok bok om självutveckling.

Nu drogs han blixtsnabbt in i ett nästan magiskt kraftfält som undanröjde alla hans betänkligheter och principer. Hon var helt enkelt oemotståndlig.

I den tysta natten stod tiden stilla börjar med ett magnetiskt möte som direkt suger in läsaren. En omedelbar attraktion har uppstått. Av den sort som kan kullkasta äktenskap och sinnesfrid. Solveig tappar en bok på golvet i bokhandeln, ler mot Johan och plötsligt går de armkrok mot konditoriet. Båda får skrattet i sig. Problemet är att Johan redan är gift med Barbro som ligger på sjukhus efter en bilolycka.

Vi bjuds i romanen att följa tre personer ur den intellektuella medelklassen. Den känslige ingenjören Johan, hans fru Barbro, lärare, och författaren Solveig. De är alla i dryga 40-årsåldern, en för många ömtåligt begrundande tid då livet särskilt utvärderas. Känner jag verkligen mig själv? Vad ska jag göra resten av mitt liv? Och med vem? Vilken boendeform är bäst? Kan jag förändras till det bättre?

Ingemar Härdelin har själv gjort romanens omslagsbild. Fotot togs vid konstnärens utställning i Norrköping hösten 2016.

Jag upplever att kvinnorna i boken är ganska klara över vilka de är. De visar känslor men är, jämfört med Johan, stadiga, vackra öar som han crawlar mellan. Ibland kämpar han i undervattensströmmar och ibland är sjön blank med enstaka krusningar. Han är emellertid en reflekterande person som ganska snabbt inser att han själv måste skapa den lugna simturen.

Johan färdas mellan den invanda lärarinnan och den nya författarinnan. Rörelsen emellan skulle också kunna vara en resa inuti honom själv. Ska han välja den säkra skolan eller den osäkra kulturen?

Av de tre är Johan i mitt tycke det porträtt som tecknats med mjukast och kraftigast blyertspenna. Vi får delta i hans vånda och den barfota grusvägen mot utvecklande självkännedom. Att bita sig lite i tungan ibland för att hindra gnistrande ord är nog bra för alla!

Boken innehåller egentligen inte så mycket yttre action, men det behövs inte. Det största som händer sker inuti Johan och det väcker mitt intresse. Vardagen är nog för att skapa spänning.

Fascinerande är att jag alltid njuter av att ta del av och leva mig in i när människor städar och röjer. En rening så god som någon.

Det går dessutom snabbt att läsa ut boken och det är ett mycket gott tecken. Jag vill verkligen veta hur det ska gå. Slutet är inte helt givet vilket är glädjande. Jag yppar inget om det, lika lite som jag vill göra en alltför avslöjande analys av titeln.

Språket är noga utvalt av författaren och mötena med Solveig känns sagolika. Dans, brev, konversation, middagar och älskog med en kvinna som framstår som en dröm. Jag undrar över om hon kanske är lite för perfekt. Eller är hon själva konstens gudinna? Kärleksscenerna beskrivs på ett högstämt, nästan bibliskt sätt. Orden lägger ett poetiskt täcke över akterna så att inte för mycket lämnas ut.

Jag känner en luftig frid efter några dagar tillsammans med I den tysta natten stod tiden stilla. Den är en alldeles lagom lång, sällsynt blandning mellan roman och självutvecklande bok. Författaren resonerar mycket klokt och jag tar tacksamt med mig användbara saker när ögonen motvilligt lämnat sista sidan.

Romanen är Ingemar Härdelins första utgivna prosaverk.

© Text: Eva Moberg

© Foto: Ann-Charlotte Sandelin

ROMAN

I den tysta natten stod tiden stilla


Ingemar Härdelin


Omslagsbild av författaren
Ultima Esperanza Book 2017

LÄNKAR
Ingemar Härdelin hemsida
Ingemar Härdelin ställer ut på GMS reportage Kultursidan.nu 25/10 2016