En röst bland många. Ulf Wallins violin samtalade mot och med symfoniorkestern i Allan Petterssons Violinkonsert nr 2. Så småningom djupnade stycket mot harmoni.

Oförutsägbarheten är kittlande

RECENSION/NORRKÖPING Oförutsägbar musik möter nationalromantiken. Nordiskt möte i De-Geerhallen när symfoniorkestern spelar Allan Pettersson och Jean Sibelius. Ulf Wallin, bördig från Linköping, gästar som solist på violin.

Ett pris utdelas under konsertkvällen, Allanpriset, av Allan Pettersson Sällskapet.

Norrköpings Symfoniorkester fortsätter sitt framgångsrika samarbete med dirigent Christian Lindberg i The Allan Pettersson Project. En Europa-turné väntar till våren, men redan denna kväll får publiken stifta bekantskap med Petterssons andra violinkonsert. En 55 minuter lång konsert där solisten spelar i stort sett hela tiden. Det ställer stora krav och Ulf Wallin infriar dem alla. Till vardags professor vid Musikhögskolan Hanns Eisler i Berlin, men även internationellt etablerad violinist med världen som arbetsfält.

Allan Pettersson skrev violinkonserten 1977–78 och den uruppfördes 1980. Som grund för kompositionen ligger en av hans Barfotasånger, ”Herren går på ängen”, som han komponerade på 1940-talet. Sången bildar temat som utvecklas genom hela konserten.

Distinkt. Christian Lindbergs kroppspråk är snabbt och tydligt.

Verket börjar i det lilla formatet med solistviolin tillsammans med ett instrument ur varje stråksektion. Musiken letar sig vidare in i orkesterns övriga instrument och växer i styrka. Men det är inte en homogen orkesterröst utan snarare en spretig folkmassa som gör sig hörd. Mitt i detta finns solisten. Inte alltid så lätt att urskilja, man skönjer ibland bara fragment av soliststämman. Det är som om orkestermedlemmarna och solisten pratar förbi varandra.

Musiken är snabb och stundtals hetsig. Jag får en känsla av att vara jagad, min puls höjs och andningen påverkas. Det är obekvämt, till och med obehagligt, att bli så påverkad men samtidigt fascinerande.

Konserten är komponerad i ett enda stycke. Trots det finns det ett tillfälle då musiken tystnar helt för ett kort ögonblick. Det är en märkbar skillnad i musikens karaktär efter andningspausen. Soliststämman är mer melodisk och får ta större plats. Det är smäktande vackert med stråkar som bär upp solisten. Taktfasta slag från pukor skapar ett spänningsmoment. Det finns allvar i musiken men också ett andäktigt lugn.

Det går inte att lyssna med sitt intellekt och försöka förstå. Det finns ingen linje, ingen berättelse, inga bilder – bara toner i detta nu som når rakt in i hjärtat. Det är bara att släppa in musiken så hittar den själv. Oförutsägbarheten är kittlande.

I finalen kommer första delens mer spretiga karaktär att blandas med lugnet. En trumvirvel manar på, men friden har vunnit över kaoset. Allt ryms i den skälvande ensamma tonen som markerar slutet.

Christian Lindberg har en återhållsam och minimalistisk dirigentstil. Inga yviga gester utan avmätta, distinkta rörelser.

Ulf Wallin förvaltar soliststämman på ett ypperligt sätt. Det måste vara nära nog att jämföra med ett maratonlopp att behålla fokus och intensitet som solist i detta verk. Krävande både fysiskt och psykiskt.

Allanpriset. Allan Pettersson Sällskapet passade på att hylla The Allan Pettersson Project och delade ut sitt nyinstiftade pris till Christian Lindberg, BIS Records Robert von Bahs och Norrköpings Symfoniorkester, här representerad av konsertmästare Henrik Jon Petersen. Även kvällens solist Ulf Wallin fick en blomma.

Jean Sibelius Symfoni nr 2 för oss tillbaka till ett mer romantiskt tonspråk. Det är lantlig idyll och förväntan i luften i första satsen. Andra satsen inleds med pizzicato i cello och kontrabas som effektivt bygger upp stämningen. Även om mer vemodiga stråk letar sig in här och där, är det svulstigt romantisk och stolt musik.

Det är lätt att förstå de tankar på nationalism och patriotism som tolkats in i verket, även om Sibelius inte hade de intentionerna. Han vistades på den italienska västkusten när han började arbetet med symfonin, så kanske det snarare var medelhavsklimatet som inspirerade till glädjen och hoppfullheten i musiken. Finalen är ett långt utdraget jubel med pampigt bleckblås.

© Text: Felicia Eriksson
© Foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN

ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

DE GEERHALLEN Norrköping

21 september 2017
Pettersson & Sibelius
Norrköpings Symfoniorkester
Dirigent: Christian Lindberg
Konsertmästare: Henrik Jon Petersen
Solist: Ulf Wallin, violin

PROGRAM
Violinkonsert nr 2 Allan Pettersson (1911-1980)
Symfoni nr 2 D-dur op 43 Jean Sibelius (1865-1957)

Allan Pettersson sällskapet
Första Allanpriset 2017
The Allan Petterson Project – SON, Christian Lindberg och BIS Records

LÄNKAR
Ulf Wallin info
Allan Petterson Sällskapet hemsida
Norrköpings symfoniorkester hemsida Facebook Allan Pettersson-projektet

Symfoniorkestern spelar säkert 2017/2018 krönika Kultursidan.nu 10/5 2017
Tvära kast med mästerblåsare och SON recension Kultursidan.nu 19/2 2017
Trumpet, jakthorn och Petterssons 5:a reportage Kultursidan.nu 14/2 2017
Drabbad av Piazzolla och Pettersson recension Kultursidan.nu 10/11 2016
Pettersson och Piazolla med SON KortNytt Kultursidan.nu 7/11 2016
Chefdirigentlöst SON går mot nya möten reportage Kultursidan.nu 4/5 2016
Dags för Allan Petterssons Symfoni nr 14 reportage Kultursidan.nu 26/11 2015
Symfoniorkestern tog 2 Grammisar reportage Kultursidan.nu 26/2 2015
SON spelar in Allan Petterssons nr 13 reportage Kultursidan.nu 15/1 2015
Symfoniorkesterns julklappar 3-2-1 reportage Kultursidan.nu 22/12 2014
SON spelar Allan Petterssons svåraste reportage Kultursidan.nu 17/9 2014
SON och BIS ger ut Allan Pettersson-box reportage Kultursidan.nu 1/11 2013