Djurens rike. Krister Kern målar bakgrunderna först innan han befolkar sina landskap. Just nu ställer han ut på Galleri Kronan.
”Sedan regisserar jag bilden”
NORRKÖPING Bortom bergen. Ett samtal med skådespelaren och konstnären Krister Kern om hans måleri fylls med tankar om masker, barn, titlar. Att måla är att arbeta med dubbla processer. Landskapet först. Sedan befolkas det av teatermannen.
Det är ljust sommarblått på Galleri Kronans väggar. Länge tror jag att jag befinner mig vid vattenbrynet, att en flicka står med fötterna i klaraste vatten. Krister Kern själv ser enbart ett landskap, möjligen att ”där är vatten”, säger han och pekar på något lilafärgat i i en annan målning.
Nyckeln är i stället utställningen titel, Bortom bergen. Bergen, ja de finns med borta vid horisonten på många av hans bilder, som om vi flugit över höga bergsmassiv till ett Shangri-La och nu möter barnen som leker där.
Krister Kern och talar om en fantasiflytt. En längtan bort till en annan plats där det är mycket skönare färger än i vår värld.
Bortom bergen. Krister Kerns bilder förmedlar en säregen stämning.
Att landskapen går i blått eller, i ett annat av galleriets rum, i kall rosa och svart, handlar mer om att det är de färger han arbetat med under en lång period.
– Ser du. Där kommer orange, pekar han ivrigt på några färgfläckar i målningen Fastrarna där kvinnor i långa svarta kjolar omger en vitklädd brud med tung krona.
Bilden är tagen någonstans i Dalarna, troligen i en stad eftersom de inte bär folkdräkt, omkring förra sekelskiftet.
– Jag använder foton, en del på mina egna barn, från tidningar, gamla fotoalbum. Sedan sätter jag ihop dem i en egen kontext.
– Det är inte specifikt svenska barn, det är världens barn, framhåller konstnären.
Nu går vi för fort fram i samtalet. Först målar Krister Kern, stora landskap som ligger öde.
– Det är som två processer. Jag målar alltid bakgrunden först till jag känner ”Nä Gud, så dåligt!”
Bilden får vila, kanske ytterligare några bakgrunder målas, på omväxlande duk eller pannå. Så småningom tar han upp bilden igen.
– Sedan regisserar jag bilden. Som teater men annorlunda. Där är en process med ensemblen. Här är jag ensam.
Resultatet av de dubbla processerna hänger på Kronans väggar. En säregen stämning i de personkretsar, oftast barn, som befolkar målningarna. Men här är också en tyngdlyftande kvinna, ett par som dansar, ett äldre par. Djurmasker. Jag upptäcker att det är som att flera av bilderna samtalar med varandra, motiv återkommer i nya skepnader.
Djurens rike visar djurhuvuden på rad. Ett barn sitter försjunken, ytterligare två barn för sig i bilden. Ett rådjur med Disneyögon möter betraktaren. Uppställningen är naivistisk i stilen.
– Masker, roller det är intressant. Jag tänker att hon är de personer, den som går och den som antagit en mask, kommenterar Krister Kern.
I Främlingen, bär alla barn bruna djurmasker, alla utom en som bär en grå. Men snart ska den bytas ut mot en brun, kanske en kommentar till grupptryck, assimilering, konformism.
Detalj. Barnets ben är så tunt målade att det känns som att fötterna sköljs över av klart vatten. En medveten effekt av konstnären.
Titlarna är kortfattade och konkreta. Som Dansuppvisningen, Ulla och Bertil eller En vidunderlig kärlekshistoria.
– Jag tänker jättemycket kring titlarna men vill inte skriva folk på näsan.
De flesta av barnen är flickor.
– Jag tycker det är mer intressent med flickor än med pojkar i mitt måleri. Det är nog svårare att vara flicka, funderar Krister Kernr.
Förebilder för självlärde Krister Kern är svenska Helen Billgren och kubanske Enrique Calaya Martinez.
© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin
BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR
GALLERI KRONAN Norrköping
30 september – 15 oktober 2017
Krister Kern
Bortom bergen
Måleri
LÄNKAR
Krister Kern hemsida Facebook
Galleri Kronan hemsida Facebook FB-evenemang