Ankare i tiden av Anders Keily.

Poetiskt landskap med rikt bildspråk

RECENSION/NORRKÖPING Minnen, livet och kärleken. Anders Keily släppte diktsamlingen Ankare i tiden i Himmelstalunds brunnssalong i lördags. Debuten konfronterar det förflutna, fångar glimtar av nuet och drömmer om framtiden.

Diktsamlingen består av sex kapitel som vart och ett kretsar runt sitt tema.

Inledningskapitlet ”Minnesflöden” handlar om barn- och ungdomsåren och hur det påverkar oss även senare i livet. Som i Barndomsminnen där jaget reflekterar över vilka minnen som verkligen är hans egna.

/—/
jag drar handen genom gräset och
återskapar de minnen jag tror jag bär

men brydde jag mig verkligen som
barn om gräs

Även i Ungdomens hud lockar fragmentariska minnesbilder. Erinringen av en beröring så starkt förankrad att den tar sig fysisk form, eller…?

/—/
jag minns
jag tror att jag minns,
jag måste minnas,
så jag intalar mig

att jag känt huden vibrera
av en annans fingrar
/—/

I Minnen är barnet vuxet och lever sitt eget liv. Åren har gått i ilfart och han har kanske inte hunnit stanna upp för att reflektera. Tills han en dag går förbi en spegel och ”häpnas vid åsynen av sin far”.

Kapitel två ”Ankare i tiden” tar upp kärlek och lycka med skörheten ständigt närvarande. Som den varma längtan efter någon i Väntan:

/—/
jag vill bara att du ska komma
med dina svarta vågor
svallandes runt gathörnet
/—/

Anders Keily har skapat ett poetiskt landskap, bestående av många lekfulla stigar. Läsaren är både fri i sin egen tolkning och erbjuds att svepas med i det rika bildspråket.

Kapitlet ”Före och efter” handlar om sorgearbetet efter en nära anhörig. Långdikten Bilen in i berget, nästan som en miniatyrnovell, berättar om en vardag kantad av depression och självmordstankar. Smärtan och frustrationen drabbar även den kvarlämnade.

I kapitlet ”Sorg och skugga” tar diktaren ett globalt grepp. Att tro på en ljusare framtid i en tid av bland annat terrordåd och folk som tvingas till tiggeri, vågar han? Även #Näthat där hatet och hoten på sociala medier följer oss var vi än går. Kan de ta fysisk form?

/—/
öppnar dörren med försiktighet

nej, ingen där idag

heller

I ”Betraktelser” lyfter Keily fram små magiska ting i vardagen som lätt går oss förbi i alla livets måsten. I den John Bauer-magiska dikten Silvertrådar spelar bilden av dimman, som sakta svävar in, med bilden av kärleken mellan barn och föräldrar.

Bokens sjätte och avslutande del ”Bokstavsdjur” handlar om skrivandet och dess lustfyllda vedermödor. Finurliga nyckeldikten När jag läst ut mig rekommenderar jag starkt till alla som i skrift eller på annat sätt söker sig själv.

när jag läst ut mig,
när orden inte är mer än broar
ska jag vända bokens pärm
och söka mig tillbaka,
kapitel för kapitel
tills jag förstår meningen
i den första raden

Samlingen igenom gestaltar Anders Keily sin idévärld med ett komprimerat och väl avvägt språk. Kortaste dikten består av endast två rader och den längsta upptar sju sidor.

© Text: Anton Augustsson

LYRIK

Ankare i tiden
Anders Keily
Omslagsbild: Moustafa Jano
Eget förlag 2017

HIMMELSTALUNDS BRUNNSSALONG Norrköping

28 oktober 2017 kl 14
Anders Keily dikter
Toni Holgersson visor
Bokrelease

ABF BERGSLAGSGÅRDEN Norrköping

4 november 2017 kl 19
Anders Keily dikter
Erik Ström visor

LÄNKAR
Anders Keily hemsida Facebook FB-evenemang FB-evenemang
Anders Keily debuterar med Ankare i tiden reportage Kultursidan.nu 14/10 2017