På vift. Joakim Thåström bjöd på både sig själv, sin musik och en rejäl ljusshow.
Extravagant ljusshow till varje låt
RECENSION/NORRKÖPING Packat i bastuvärmen. Joakim Thåström var arg punkare på 1970-talet, industribluespoet 2005. I dag har han återigen bytt skepnad. Med en ny skiva i ryggen beger han sig på turné. I torsdags kväll kom han till Flygeln.
Publiken står packad, värmen är som i en bastu, doften av vin slår emot mig. Joakim Thåström har under en 40-årig karriär bytt mellan många skepnader. Från arg punkare i slutet av 1970-talet till industribluespoet 2005 fram till idag. I torsdags kväll kom han till Flygeln.
Konserten inleder med lovsången Bluesen i Malmö, övergår i ekande trummor i Beväpna dig med vingar. Thåström lyses upp underifrån … bandet arbetar sig uppåt tills scenen dränks i en färgexplosion.
Konserten fortsätter i samma anda. Bandet kokar vid Thåströms sida när han hoppar på stället, gör stora armrörelser om vartannat. Gitarristen Pelle Ossler lyser upp i sina solon.
Innan dimman. Gitarristen Pelle Ossler, som lyser upp i sina solon.
Thåström plockar upp en akustisk gitarr, rök väller upp över scenen. Synlig endast som en skuggestalt spelar Thåström den avskalade Brev från tionde våningen. Resten av bandet har tystnat.
Ösiga nummer på full volym, inramat med febriga ljusshower. Jag älskar när Joakim Thåström skruvar ner hastigheten och endast med en gitarr bejakar sin poetiska sida. Också att han vågar vara banal: i raden ”och Lena pling plong var bara sjutton år” ler jag och gungar med. I låtens andra hälft hoppar bandet in igen men fortfarande med samma luftiga sound.
En glad överraskning för mig är Vacker död stad från ”Det är ni som e de konstiga, det är jag som e normal”. Där albumversionen försvann i distade gitarrer och blev, enligt mig, ganska ointressant, blir det här riktigt snyggt samtidigt som den har kvar råheten Thåström hade på 1990-talet.
Thåström med band sparar inte på krutet: den extravaganta ljusshowen, en frontman i extas tillsammans med en väl avvägd låtlista. Fansen är där och de kan låtarna.
Repertoaren består mestadels av låtar från de senaste tolv åren men en och annan riktigt gammal goding dammas av. Die Mauer är kvällens enda Ebba Grönlåt och ett av kvällens stora allsångsnummer. Killgänget som står precis bakom mig skrålar med i denna låt från kalla krigets och Berlinmurens dagar.
Silhuett. Stämningsskapande med Thåström i rök och motljus.
Gungigt ödesmättade St Ana katedral med ett otroligt bett i refrängen. Bandet bjuder på fem extranummer. De lämnar scenen, människor klappar och jublar, men de får hållas.
Sedan kör de på samma sätt som konserten började, bandet går in först, kör en minut innan Thåström kommer in.
Alla vill till himlen från solodebuten 1989, arbetar sig långsamt fram i verserna för att explodera i refrängen. Kvällens andra allsångslåt där även jag stämmer in.
Tonerna av Aldrig av med varandra klingar ut. Joakim Thåström tackar för sig och går sakta mot backstage. Publiken rör sig mot utgången och lämnar skramlande tomflaskor på golvet. Jag är trött men glad över att äntligen fått se honom live.
© Text: Anton Augustsson
© Foto: Michael Strandhed
BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR
FLYGELN Norrköping
2 november 2017
ThåströmJoakim Thåström, sång
Pelle Ossler, gitarr
Ulf Ivarsson, bas
Niklas Hellberg, piano, orgel
Anders Henestam, trummor
LÄNKAR
Thåström Facebook